Mangling på gammalt vis

I sommar var jag med om ett kärt återseende. Den gamla kistmangeln kom till användning. Mangeln är en bastant träkonstruktion med stenar som tyngder i den mobila ”kistan”.  Jag och en släkting bestämde en dag att ses och sen körde vi igång, för min del var det till att uppliva en erfarenhet som låg några decennier tillbaka i tiden. Innan vi var klara fick vi besök av en kompis som också var med och drog mangeln.


Här rullas duken som stänkts dagen innan upp på en trärulle. Sedan rullas en skyddande mangelduk över som skyddande lager. Mangelduken är ett långt rätt långt stycke bomullstyg utan fållar. Så placeras rullen i mangeln. Rullen kallas mangelkavel och är en vals runt vilken man lindar textilier som skall manglas.

Två trärullar med dukar, örngott, handdukar eller vad vi nu ville mangla ligger under den rörliga ”kistan”. Det behövs inte många drag fram och tillbaks förrän textilierna är släta. Det här ska vi göra om för det är lätt och kul, tills dess ska jag se till att ha linnedukar och handdukar att mangla. Långa dukar klarar den här kistmangeln av hur lätt som helst. Hemma i tvättstugan med den elektriska kallmangeln måste jag först mangla ena halvan och därefter ta ut duken och mangla andra halvan och mötet blir inte alltid perfekt. Denna gång var det bara min medmanglerska som hade långa linnedukar med sig. De blev väldigt fina.

Mangeln har många långa år på nacken men fungerar utmärkt med ett verkningssätt som är självklart.