Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Linneduk

Jag plockade in den första utslagna gula gladiolusen från kökslandet med en vacker vinranka från perennträdgården och ställde blomvasen i salen och fotograferade.

Det visade sig att det mest intressanta på fotot blev linneduken med den damastvävda mönsterbilden. Ni ser ett fyrverkeri av grässtrån, blad, fröställningar! Det här är en favorit som jag för länge sedan fick av min mamma. Hon kände förstås till min fascination över gräs och vilda växter. Och linnedukar. Duken är lång så den hänger ner på golvet när salsbordet inte är förlängt till maxlängd. Med duken följde linneservetter med samma mönster. Så glad jag blev över gåva för många år sedan.

Vi satte upp vävar tillsammans ett par gånger och vävde trasmattor. Hon var av den generation som även vävde handdukar av bomull eller halvlinne samt draperier/breda löpare av ylle med den omisskännliga 40-talslooken som jag börjat uppskatta. Mamma föreslog att vi skulle sätta upp en handduksväv tillsammans men det blev aldrig av, inte var jag hågad att väva handdukar, något som jag tänkte mej var en väldigt enahanda sysselsättning. Tyvärr kan jag tycka nu…

Linne ska tvättas i medelvarmt vatten, centrifugeras väldigt kort stund och inte torktumlas. Linnedukar kallmanglas ska, som all annan textil, vara lätt fuktade. Till det använder jag en stänkflaska eftersom det sällan blir så att jag tar ner duken från torkstrecket med perfekt fuktighet. Inför manglingen av stora dukar ber jag om hjälp att finvika och sträcka den eftersom det är bökigt att göra det ensam. Jag samlar på mig en hög med textilier som manglas samtidigt, det blir 1,5 – 2 månad mellan gångerna. Mangling är meditation!

Så här rekommenderar ett anrikt linneväveri att man sköter linne.


1 kommentar

Linnepress

Jag och min f d kollega sökte oss till Läckö under vår roadtrip västerut. Det var underbart på så många sätt – kultur, trädgård, mat, natur, arkitektur, logi. Och om det är så att skratt förlänger livet blev mitt åtskilligt längre efter denna tripp.

På Läckö slott står också en barock praktpjäs till linnepress i en av salarna. Den har ställts dit i senare tid men visar hur viktigt det var med vackert dukade bord med långdukar och servetter av pressat linne.


I tjänstefolkets region står en enklare variant men med samma funktion.

Jag skulle gärna äga en linnepress. Linnedukar och servetter kan bli hur vackra som helst med hjälp av den.

Så här kunde det se ut under barocken i en burgen miljö. Fler bilder finns HÄR.

 


4 kommentarer

Mangling på gammalt vis

I sommar var jag med om ett kärt återseende. Den gamla kistmangeln kom till användning. Mangeln är en bastant träkonstruktion med stenar som tyngder i den mobila ”kistan”.  Jag och en släkting bestämde en dag att ses och sen körde vi igång, för min del var det till att uppliva en erfarenhet som låg några decennier tillbaka i tiden. Innan vi var klara fick vi besök av en kompis som också var med och drog mangeln.


Här rullas duken som stänkts dagen innan upp på en trärulle. Sedan rullas en skyddande mangelduk över som skyddande lager. Mangelduken är ett långt rätt långt stycke bomullstyg utan fållar. Så placeras rullen i mangeln. Rullen kallas mangelkavel och är en vals runt vilken man lindar textilier som skall manglas.


Två trärullar med dukar, örngott, handdukar eller vad vi nu ville mangla ligger under den rörliga ”kistan”. Det behövs inte många drag fram och tillbaks förrän textilierna är släta. Det här ska vi göra om för det är lätt och kul, tills dess ska jag se till att ha linnedukar och handdukar att mangla. Långa dukar klarar den här kistmangeln av hur lätt som helst. Hemma i tvättstugan med den elektriska kallmangeln måste jag först mangla ena halvan och därefter ta ut duken och mangla andra halvan och mötet blir inte alltid perfekt. Denna gång var det bara min medmanglerska som hade långa linnedukar med sig. De blev väldigt fina.

Mangeln har många långa år på nacken men fungerar utmärkt med ett verkningssätt som är självklart.


6 kommentarer

Spetsigt

Det här fick jag som gå-bort-present nyligen. Spetsar –  virkad och stansad, textil och papper.

En vacker hyllremsa helt i min smak…

Å det här är prover på en satsning från Växbo Lin på linnedukar som inte behöver manglas. Jag införskaffade dem på Gröna paletten, Växbo lins galleri i Sthlm i våras. Det är verkligen något helt nytt som formgivits av Ingela Berntsson. Frågan är bara vilken färg jag ska välja? Lime/vit, vit/oblekt, svart/oblekt, blå/vit, cerise/vit…  Valet är mitt.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,