Långmaren

Långmaren är namnet på en liten bondgård som tidigare låg under Nynäs slott i Tystberga. Den är numera museigård som ägs och förvaltas av Sörmlands läns landsting.

Gården var bebodd till 1980-talet och sköttes på ålderdomligt vis fram till 1967. Två oxar som dragare, kor och höns fanns här då gården var i bruk.

På väg mot gården längs en slingrig grusväg passerar man bykhuset. Promenaden fram till gården är på några hundra meter. Det är förnämligt att parkering ordnas en bit bort och helt osynlig från gården. Vandringen blir en vandring bakåt i tiden.

Bostadshuset är en parstuga och många ekonomibyggnader hör till gården. På gårdsplanen finns härliga sittplatser för kaffegäster.


Ladugården är verkligt charmfull, inte så renskurad som många museiladugårdar brukar vara. Det märkliga var att ingen gödsellucka syntes, det fanns ingen enligt guiden.

Här är kalvkättarna, så smala de är. Som synes fanns plats för fyra kalvar.

Logen har vasstak liksom flera andra byggnader. Sjön ligger i helt nära.

Där bakom ligger jordkällaren…

…och det riktigt lilla hönshuset. Väldigt lite dagsljus måste ha kommit in, undrar hur mycket hönsen värpte? Men de hade väl hönsgård utomhus på sommarhalvåret kan jag tro.

Ladugården har ett tillbyggt torrdass som brukligt. Det är fortfarande användbart för besökare och en enkel anordning för handtvätt har arrangerats. Finemang!

Här inne kunde man läsa följande skaldestycke:

Jag minns min svunna barndomstid
med sol och sommardagar
Med lek och ras i lantlig frid
och plommonfyllda magar.
Jag minns i lummig, vild berså
av hägg, syrén och fläder
ett litet hus med snedtak på
och dörr av enkla bräder.
Minns snickarsågens cirkelgång
i nötta furubritsen
och tusen flugors muntra sång
i djupet under sitsen.
Visst är den sanitär och fin
och ren den nya tiden
med blanka kranar och porslin –
men var är ron och friden?

På baksidan av ladugården står slipstenen, ett absolut måste i en bondes liv förr i tiden.

Hagmark kantar tillfartsvägen på ena sidan. En grånad träbänk står under björken för den som vill vila sig. Gården är byggnadsminne och markerna ingår i ett naturreservat.

Det är ganska lätt att missa skylten men ett besök rekommenderas. Visst är det intressant att jämföra jordbrukets gårdar från olika landsändar.

.