Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Långmaren

Långmaren är namnet på en liten bondgård som tidigare låg under Nynäs slott i Tystberga. Den är numera museigård som ägs och förvaltas av Sörmlands läns landsting.
museigård
Gården var bebodd till 1980-talet och sköttes på ålderdomligt vis fram till 1967. Två oxar som dragare, kor och höns fanns här då gården var i bruk.
långmaren13
På väg mot gården längs en slingrig grusväg passerar man bykhuset. Promenaden fram till gården är på några hundra meter. Det är förnämligt att parkering ordnas en bit bort och helt osynlig från gården. Vandringen blir en vandring bakåt i tiden.
långmaren4
Bostadshuset är en parstuga och många ekonomibyggnader hör till gården. På gårdsplanen finns härliga sittplatser för kaffegäster.
långmaren1
långmaren10
Ladugården är verkligt charmfull, inte så renskurad som många museiladugårdar brukar vara. Det märkliga var att ingen gödsellucka syntes, det fanns ingen enligt guiden.
långmaren7
Här är kalvkättarna, så smala de är. Som synes fanns plats för fyra kalvar.
långmaren11
Logen har vasstak liksom flera andra byggnader. Sjön ligger i helt nära.
långmaren8
Där bakom ligger jordkällaren…
långmaren5
…och det riktigt lilla hönshuset. Väldigt lite dagsljus måste ha kommit in, undrar hur mycket hönsen värpte? Men de hade väl hönsgård utomhus på sommarhalvåret kan jag tro.
långmaren12
Ladugården har ett tillbyggt torrdass som brukligt. Det är fortfarande användbart för besökare och en enkel anordning för handtvätt har arrangerats. Finemang!
långmaren2
Här inne kunde man läsa följande skaldestycke:

Jag minns min svunna barndomstid
med sol och sommardagar
Med lek och ras i lantlig frid
och plommonfyllda magar.
Jag minns i lummig, vild berså
av hägg, syrén och fläder
ett litet hus med snedtak på
och dörr av enkla bräder.
Minns snickarsågens cirkelgång
i nötta furubritsen
och tusen flugors muntra sång
i djupet under sitsen.
Visst är den sanitär och fin
och ren den nya tiden
med blanka kranar och porslin –
men var är ron och friden?

långmaren9
På baksidan av ladugården står slipstenen, ett absolut måste i en bondes liv förr i tiden.
långmaren3
Hagmark kantar tillfartsvägen på ena sidan. En grånad träbänk står under björken för den som vill vila sig. Gården är byggnadsminne och markerna ingår i ett naturreservat.
långmaren6
Det är ganska lätt att missa skylten men ett besök rekommenderas. Visst är det intressant att jämföra jordbrukets gårdar från olika landsändar.

.


4 kommentarer

För fågelskådare och alla andra

Apropå fåglar och skådning (förra inlägget) besökte jag med ett gäng arkitekter Naturum Tåkern i fjol.


Hela träbyggnaden är täckt med vass. Ett gammalt material i modern tappning. I taknocken släpper lanterniner in ljus. Det finns ett antal byggnader på området med denna vasstäckning. Naturligtvis ett utsiktstorn för skådare.


Går man in finner man en fin utställning om Tåkern, dess flora och fauna.


Men även en vindskyddad utsiktsplats. Just i denna hörna kan man skåda och läsa i hemlik, lugn miljö. (Observera textilen som fåtöljerna är omklädda med, samma har MrsUniversum sedan tidigare införskaffat och klätt två ”Äpplet”-stolar med. Skuren bomullssammet.)


Vilsamt…


Här är vandringen upp till utsiktstornet påbörjad. Man kan som rörelsehindrad ta sig fram till tornet via ramper upp mot björktopparna…


Här närmar jag mig tornet med utblick över fågelsjön Tåkern.
Det här var klart sevärt även om man inte är ornitolog utan endast vill göra en skön utflykt och titta på modern arkitektur, naturen, landskapet. Vi fortsatte senare vår vårliga färd mot andra östgötska sevärdheter.

Det är gott att Naturvårdsverket satsat på bra arkitektur då man byggt upp Naturummen de senaste åren. Man får alltid något till livs oberoende av ålder, de är bra utflyktsmål. Jag har några kvar att besöka. Naturum Tåkern har Wingårdhs ritat. Här finns SNV:s sammanställning på samtliga Naturum. Sverige är fantastiskt!

.


2 kommentarer

Flera danska bondgårdar

Det finns olika sätt att förhålla sig till en gammal byggnad. Förstås. Så klart.
Här är några gamla fyrlängade bondgårdar på Fyn.

Den här var bebodd till ca 2005. De två arvingarna vet inte vad man vill. Då stuehuset har en ovanlig konstruktion har en fond gett pengar till upprustning. Först nytt vasstak, dock utan traditionellt fastbindning med snöre utan en förenklad, modern och  snabbare variant som därmed är billigare.

Men konstruktionen är som sagt gammal. Istället för murtegel är det på sina ställen flätverk av kvistar/grenar med lera både på ut- och insidan. Än är det långt kvar till en färdig renovering av denna fyrlängade bondgård långt ut i glesbygden. Fondmedlen räcker inte till helt iståndsättande. Vad ska den användas till sen? Kommer den att säljas vidare med god förtjänst? Antagligen finns inga villkor förenade med de 2 miljoner som getts i bidrag.

*

Denna gård passerade rätt snabbt. Av den nyligen fyrlängade gården fanns nu endast två längor kvar samt den stensatta gårdsplanen. Till höger syns högen med kasserat gult Flensburgstegel, ett gammalt murtegel som är ovanligt i format och som av genuina byggnadsvårdare tas till vara. Till vänster syns en helt ny länga med ny placering. Så här har stuehuset/bostadsdelen aldrig tillförne kunnat beskådas.

Den gamla uthuslängan från 1816 kortades av och fick en ny gavel.

Detta är en släktgård. Vi hade turen att träffa ägarna. Kvinnan berättade att det var hennes anfader som byggt gården. Ni ser inristning med årtal och initialer ovan dörren.

Den nya längan flyttades ut från gårdsplanen ca 5 meter. Var inte det onödigt? Rent, rakt, rätvinkligt, slätt, trist!!! Längan ska inrymma pannrum och verkstad och vi fick en liten visning. Det flytten innebar var bättre utsikt från två av bostadslängans fönster. Hmmm.

*

Vi kom till en fyrlängad gård som köptes av nuvarande ägarna 1986 och blev fredet/kulturminnesmärkt 1990. Det finns ca 30 bondgårdar som är skyddade på Fyn om jag förstått det hela rätt.

Här är ladugården. Korna stod bortanför dörröppningen med huvudena mot gårdssidan. Jag är otroligt intresserad av hur ladugårdar från olika platser och tider varit inrättade.

Här borta stod hästarna. Jag hoppas verkligen inredningen mättes upp innan allt revs ut. Innertaket är nytt.

Där borta stod dom alltså, hästarna. Jag förmodar att stolparna är menade att bevara och förstärka. Gillar!

Stolpkonstruktionen av trä, helst ek, bär upp byggnaden. De murade delarna är enbart klimatskydd. Visst är det intressant med de olika lokala byggnadstraditionerna. Jag älskar de här olikheterna som saknas i dagens byggande.

På många fynska bondgårdar finns brunnen samt den gamla vattenhon för kreaturen kvar. De äldsta är av sten men många av betong ser också ut att finnas kvar. Detta är kulturhistorisk betong – den här vattenhon göts redan 1886.

Här i ladugårdsdelen ska en samlingslokal inrättas  där det tidigare stått kor och hästar.  Ingen isolering ska ske av väggar, tak eller golv i den här delen. Då jag fick höra att ett stampat lergolv ska utföras här blev jag vanvettigt intresserad och förhörde mej om hur utförandet var tänkt. Ett ytprov visas på bilden ovan. Input fick jag – nu vill jag göra ett lergolv (jordgolv). Jag tror på idén på rätt ställe, hoppas på uppdragsgivare :-)

Svinstian, i direkt anslutning till ladugården, installerades med toaletter och rummet värmeisoleras, golvet får vattenburen golvvärme. Kanske öppnas här ett B&B framöver.

Stuehuset till höger är 30 x 6 meter. Här kan man läsa mer om gården och arbetena.

*

Den här gården är också uppförd i suleteknik som är en av de två tekniker som använts i dessa fyrlängade bondgårdar med stråtak. Stolpar i mitten bär upp takåsen. (I Sverige säger vi mesulakonstruktion och mitt Universums loge är uppbyggd på det sättet, taket där var ju tidigare lagt med vass.) Vasstaken binds/sömmas traditionellt med snöre till läkten. Hela rummet är mycket vackert och suggestivt med de krokiga, kluvna ekstolparna och vasstaket.

De danska fyrlängade bondgårdarna är ett led i en tusenårig byggnadstradition. Det finns gårdar kvar som byggdes på 1700-talet. De här bondgårdarna är den motsatta traditionen till den som finns i Sverige (Skåne undantaget) med månghussystem/flerhussystem. Det var först då ett lätt takmaterial som takspån, pärt, kom fram som alla bondgårdens funktioner hamnade under samma tak här hos oss.

Långsamhetens lov gäller också på den här gården. Den köptes av nuvarande ägare 1993. Först och viktigast är att tak och grund på hela anläggningen är bra. Ett nytt vasstak är en stor investering. Därefter får vården ta sin tid. Nu ska en stort gemensamhetslokal tillgänglig för hela byn inredas här. Ladugården med kobås och häststall mitt emot är ännu orörd och för mej en liten pärla. En separat liten korsvirkesbyggnad är på väg att byggas på ”baksidan” av gården. Det ska förse med spåntak intressant nog och blir ett ställe för B&B gäster att övernatta framöver. Redan nu kan man övernatta i det iordningställda hönshuset, gärna som cykelturist. Läs mer här.

Här har vi ett stråtak som ska lagas. På nocken/ryggningen ligger numera alltid ett hönsnät som förhindrar att blåst och storm river med sig takmaterialet. Längst nertill ligger på denna prästgård två skift tegelpannor som kom till efter 1920 visar fotografier berättade ägaren. Taket är lagt med vass men i anslutning mot skorstenen har råghalm, som är böjligare,  använts. Halmen kläms fast med två käppar som bundits fast i läkten. Detta är ett gammalt sätt att lösa den här anslutningen, numera används bräder på förvandring.

*

På Fyn verkar många av de som byggnadsvårdar en bondgård ha kontakt sinsemellan, man vet vilka hantverkare som kan sin sak och dessa anlitar man. Landsforeningen for bygnings- og landskapskultur (vår motsvarighet till Svenska byggnadsvårdsföreningen) har uppmärksammat de här bondgårdarnas utsatthet. Jag vill tacka Jørgen så väldigt mycket för den tur han med stort engangemang arrangerade för mej till de här bondgårdarna som jag mycket schematiskt beskrivit här på bloggen samt för inbjudan till det seminarium vi deltog i dagen därpå. Den gästfrihet som mötte mej var fantastisk! Jag uppskattade även det snack om landskapsskötsel vi förde med de egna ägorna som utgångspunkt.

En av mina övergripande slutsatser är att det är akademiker som vårdar de gamla bondgårdarna, människor som ofta inte har någon anknytning till gården sedan tidigare. Likadant är det ofta i Sverige och det upplever jag som ett problem, antagligen olösligt. En sammanhållen gård med inventarier och tillhörande mark som går i släkten ägo OCH vårdas är ofta kulturhistoriskt mer intressant än en gård där föremål och redskap splittrats, kanske också marken som hör till. Självklart gör dock de insiktsfulla människor som köper en bondgård för att rusta upp och bebo den en kulturgärning.

De gårdar som funnits i samma släkt under minst 200 år dokumenteras i Sverige – se länk http://www.juf.se/

På väg hem gick jag in på ett antikvariat i Köpenhamn och hittade bland annat De danske bøndergaarde av A. Steensberg från 1943 för 10 danska kronor! Sen tåget hemåt. Äntligen en relativt lång tågresa, jag som älskar att åka tåg.

.


10 kommentarer

Vasstak

Jubel och hallå!

Det där redskapet jag skrev om nyss tror vi är en kniv, skära (benämning okänd för mej) att använda för att skära vassbuntarna jämna då de lades på taket. Jag har aldrig sett det i bruk. Under tegeltaket på lagården finns vasstaket kvar (och där ska det få finnas kvar som ett minne av tidigare liv här på gården och som ett dokument över hur vass användes och läggning utfördes). Förmodar att taket läktades upp och teglet lades på då vasstaket började bli dåligt. Så här ser det ut inifrån:

Här kan man skymta en ståltråd som användes för att binda vassen på taket, inga vidjor verkar ha använts här. Lagården är byggd 1905 och det var tidens melodi ståltråd antar jag. Precis som man förändrade gärsgårdarnas hopbindning till ståltråd istället för vidjor på många platser under 1900-talet.

Vassen skördades från isen på vintern vid åns mynningen ut i Mälaren.  Närmare land står vassen så mycket tätare än på bilden. Ägorna sträckte sig ner till ån via strandängarna där korna gick på sommaren, och fortfarande går.

Här är redskapet igen. Som vi tror användes till att skära vassbuntarna jämna.

På logen är vasstaket borta men i skarven mellan lagård och loge, där takhöjden är dubbel likasom på logen, där ligger vass med vipporna kvar (se ovan), kanske såg det ut så här även i logen en gång i tiden.  På bilden är takfoten till vänster, där sipprar dagsljus in. Jag har ingen aning om varför vassvipporna togs bort på vassläggningen över ladugårdsdelen men inte överallt.

Stråtak är intressant tycker jag. Att kunna mer om detta med olika sätt att lägga strån skulle jag betrakta som en fjäder i hatten :-)  Vass användes i insjölandskap och halm i jorbrukslandskap utan vassrika sjöar förmodar jag. I trärika landskap var stråtak inget som användes alls.

Detta gissade/kunde Hans JAnna Maria Claesson och  Astrid Selling.  Astrid kan dessutom haunka, vrida vidjor, göra hankar. Bland väldigt mycket annat. Dubbeltutiluren!

Fanfar, fanfar, tut-i-luren på er allihop!

Här nere ser ni ser logens vasstäckta tak bakom stora eken (har förtydligat med en pil). Taket har knäppen, pålträn, ryggträn över nock. Hur man benämnde detta fenomen här i Sörmland vet jag inte.  Kunskap försvinner på EN generation men det behövs många generationer för att bygga upp kunnandet igen. Ohyggligt men sant!

Halvan tog det här fotot på 1960-talet.

HÄR kan ni läsa om en vederhäftig rekonstruktion av en 1700-talslagård med vasstak i Västergötland.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Urgammal konstruktion

Den gamla logen och lagården som revs efter att vi plockat ner takteglet (förra inlägget), hade en mycket gammal typ av stolpkonstruktion. Jag tycker sådant är intressant så jag dokumenterade den med ganska många foton och visar här ett par bilder.  Och konstaterar sorgset att ännu en byggnad i en gammal byggnadstradition är borta for ever.

Logen var konstruerad med en stolpkonstruktion som levde kvar här in på 1900-talet. Taket består av åsar, rafter och en läkt av timmerbakar (de välvda kanterna på en timmerstock). Dessa var spikade i rafterna underifrån!!! Jag kan inte så mycket om stråtak så hur vanligt just det har varit, vet jag inte. Allt från stolpar till läkt var hantverksmässigt framtagna med täljyxa, inte sågade. (På fotot syns en sekundärt tillagd horisontell planka som inte fanns ursprungligen.)

Det var inget större fel på just den här logen förutom några rötskador på läkten på ena takfallet. Fotot är taget mot gaveln där den lägre tillbyggnaden fanns. Lagårdsdelen, som var timrad, hade säckat ihop.

Här i mitt Universum har logen en stolpkonstruktion med mittstolpe. Det är en s k MESULA konstruktion.  Den typen av byggnadssätt började användas under järnåldern – trots att vår loge och lagård har en moderniserad konstruktion från 1905 där järn ingår, tänker jag bakåt på historien och tanken svindlar… Järnåldern… Och det här är sånt som rivs för att det inte är modernt eller fint nog…

Så här såg taket ut då vi plockat ner tegelpannorna på den lutande takytan med tvåkupigt tegel. Detta var den yngsta delen av ekonomibyggnaden, trots det hade den vass under teglet som läktats upp med sågad läkt. I mitt Universum ligger vasstaket kvar på lagårdsdelen under tegelpannorna. Det tycker jag är bevaransvärt!

Det vi inte hann med förra hösten innan logen revs, var att hämta panelbräder. Jag hade så gärna sett dem på väggarna på vårt blivande nya uthus. Gamla bräder har ofta fått så vacker patinering av väder och vind, ytan är ojämn, kvistarna står upp ur träet. Joo, vackert tycker jag.