Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Grönt tak



Den där vinrankan vid husväggen den växer så det knakar. Min efterlängtade pergola med en klättrande vinranka är en verklighet på gång.

Inhägnat mot rådjur men det passar bra eftersom jag vill behålla karaktären av bondgård och här fanns ingen trädgård, enbart mindre rabatter. Folket här hade nog att göra med skötseln av åkermarken – plöja, harva, så, välta, skörda, hässja, torka, köra in höet till logen, tröska säd, köra ut gödsel på åkrarna, sköta kreatur alltså utfodra kor, kvigor, kalvar, hästar, höns, grisar och två gånger om dagen mjölka korna, ordna värme för vintern genom trädfällning, vedkapning och klyvning. Ja det var fullt upp med det praktiska livet. Det skulle bykas i bykstugan, bryggas, plockas frukt och bär och potatis, läggas in, syltas och saftas, slaktas, konserveras, vävas tyger och mattor. You name it…

Inte fanns tid på en mindre jordbrukande gård att odla stor mängd växter för njutningens skull. Det kunde de göra som hade gods med egna trädgårdsmästare. Det är först i nutid en perennträdgård är anlagd här, här där grisarna bökade när gården var ett levande lantbruk. Men jag vill behålla karaktären av levande bondgård och låter därför bli att göra park av hela gården. Perennerna får vara inhägnade som grisarna en gång i tiden ;-) På så sätt slipper inte rådjuren in heller.

Annonser


8 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


5 kommentarer

Vårt egnahem

tomtplan-m-text

Jag tar och berättar om den här gården igen, nya läsare kommer ju till.
Totalt sett finns här många hus. Vi tycker det är en fördel att ha dem kvar. Bostadshuset här på tomten har en planlösning som blev vanlig vid förra sekelskiftet, en fyrdelad plan runt en murstock.

Planlösningen är den ursprungliga förutom wc/dusch som finns sedan 1990-talet. Då bostadshuset stod klart 1910 fanns inget hygienutrymme, wc, i huset. Man använde torrdasset ute vid ladugården. Duschutrymmet finns numera där det tidigare skafferiet och passagen mellan sal och farstu fanns. En dörr har stängts till för att få plats med hygienutrymmet. Varmvattenberedaren har fått sin plats i trappskrubben. Under trappan har en kapp- och skohylla byggts. Vedspisen står på ursprunglig plats men den fasta köksinredningen är från 2005. Matkällaren under magasinet är obeskrivligt bra att ha.

Farstukvisten kom till strax före 1920 och det var de dåvarande husägarnas blivande svärsonen som byggde den.

Övervåningen stod oinredd tills den inreddes som undantagsboende för de gamla föräldrarna då de två barnen tog över gården 1924. Det gamla köket har inredningen med diskbänk och järnspis och skafferi intakt. Rummen på övervåningen används fullt ut idag. Det enda som vi gjort är att dela av det ena vindskontoret med en trävägg för att inrymma klädgarderob. Förutom den väggen har inget förändrats på övervåningen.

Som man kan se finns ingen tvättstuga i bostadshuset, inte ens en liten tvättmaskin. Det är vårt/mitt val för att slippa bygga till med en ”burk”. Eftersom den här gamla bondgården har flera uthus valde vi att låta tvättstugan finnas kvar i det gamla bykhuset. Alla funktioner behöver ju inte finnas under samma tak. MrsUniversum är mån om att använda de befintliga ekonomibyggnaderna för att de ska ha en funktion och inte förfalla. Ingen av oss upplever det som ett problem att gå några steg över gårdsplanen för att nå tvättstugan som man alltid gjort. Tvätten hänger vi på tork på tvättlinor utomhus eller vintertid på magasinet för frystorkning, småtvätt på en torkställning i ett kallt utrymme i tvättstugan.

På platsen för ett äldre uthus som revs på 1970-talet har vi låtit uppföra ett nytt uthus som numera går under namnet ”annexet”. Där finns badrum, ett apparatrum med varmvattenberedare mm, en textilkammare, och ett arbetsrum. Det innebär att vi får gå över gårdstunet för att nå dit. Övervägandet innebär att vi slipper bygga till bostadshuset som hade varit svårt att få snyggt. Jag trivs oerhört bra med livet mellan och i de här husen, så annorlunda än att leva i en stad.

tomt_web-2014


Lämna en kommentar

Istället för stuprör

Istället för stuprör har vi på annexet en granslana/stör som förbindelse mellan hängränna och mark. Den där stören var nu ganska förverkad nertill så den vändes istället för att bytas ut.
hängränna2
Stören hålls fast upptill av en specialkonstruerad metallkrok. Metalltråden är inkörd i hängrännans vulst och sen böjd till en öppen ögla.
avvattning2
Av tyngdlagen står den stadigt mot mark. Längst ner en platt liten sten i gräset som anhåll.

Om ni inte tänker på det så är nocken väldigt speciell på detta nybyggda hus, ett gammalt sätt att bygga nock på tegeltak i de landskap där taktegel först dök upp. Vi har fortsatt med den gamla byggtekniken utan nocktegel. Så ser det ut på alla andra byggnader här med tegeltak, utom bostadshuset som har två brädor lagda över nocken.
avvattning1
Nu är stören vänd och håller några år till.

Det var av denna hälsingegård jag såg att en stör användes som vattenavledare. Idag är det vanligare är stuprör eller kedja men allra vanligast ett stuprör som allt emellanåt sätts dit utan reflektion över behovet.


2 kommentarer

Komma överens

landskap2
landskap1
Detta landskap håller på att göra sig till mitt.
landskap3
Det blir svårare och svårare att stå emot det kulturlandskap jag uppfattar intagande. På försomrarna alltför inställsamt och sött kan jag tycka emellanåt. Ni vet, så där som människor som gör allt för att vara till lags. Det är jobbigt. Jag söker en kärna, något skavt, en egenhet, ja lite motstånd. Det är lättare att hitta detta under höstar och vintrar i detta behagliga landskap.


4 kommentarer

Långmaren

Långmaren är namnet på en liten bondgård som tidigare låg under Nynäs slott i Tystberga. Den är numera museigård som ägs och förvaltas av Sörmlands läns landsting.
museigård
Gården var bebodd till 1980-talet och sköttes på ålderdomligt vis fram till 1967. Två oxar som dragare, kor och höns fanns här då gården var i bruk.
långmaren13
På väg mot gården längs en slingrig grusväg passerar man bykhuset. Promenaden fram till gården är på några hundra meter. Det är förnämligt att parkering ordnas en bit bort och helt osynlig från gården. Vandringen blir en vandring bakåt i tiden.
långmaren4
Bostadshuset är en parstuga och många ekonomibyggnader hör till gården. På gårdsplanen finns härliga sittplatser för kaffegäster.
långmaren1
långmaren10
Ladugården är verkligt charmfull, inte så renskurad som många museiladugårdar brukar vara. Det märkliga var att ingen gödsellucka syntes, det fanns ingen enligt guiden.
långmaren7
Här är kalvkättarna, så smala de är. Som synes fanns plats för fyra kalvar.
långmaren11
Logen har vasstak liksom flera andra byggnader. Sjön ligger i helt nära.
långmaren8
Där bakom ligger jordkällaren…
långmaren5
…och det riktigt lilla hönshuset. Väldigt lite dagsljus måste ha kommit in, undrar hur mycket hönsen värpte? Men de hade väl hönsgård utomhus på sommarhalvåret kan jag tro.
långmaren12
Ladugården har ett tillbyggt torrdass som brukligt. Det är fortfarande användbart för besökare och en enkel anordning för handtvätt har arrangerats. Finemang!
långmaren2
Här inne kunde man läsa följande skaldestycke:

Jag minns min svunna barndomstid
med sol och sommardagar
Med lek och ras i lantlig frid
och plommonfyllda magar.
Jag minns i lummig, vild berså
av hägg, syrén och fläder
ett litet hus med snedtak på
och dörr av enkla bräder.
Minns snickarsågens cirkelgång
i nötta furubritsen
och tusen flugors muntra sång
i djupet under sitsen.
Visst är den sanitär och fin
och ren den nya tiden
med blanka kranar och porslin –
men var är ron och friden?

långmaren9
På baksidan av ladugården står slipstenen, ett absolut måste i en bondes liv förr i tiden.
långmaren3
Hagmark kantar tillfartsvägen på ena sidan. En grånad träbänk står under björken för den som vill vila sig. Gården är byggnadsminne och markerna ingår i ett naturreservat.
långmaren6
Det är ganska lätt att missa skylten men ett besök rekommenderas. Visst är det intressant att jämföra jordbrukets gårdar från olika landsändar.

.


4 kommentarer

Dokumentation då och nu

Vi har ett äldre fotografi, mer grått än svartvitt, som man kan anta vill visa på Mälarens extremt höga vattennivå ett speciellt år. En stor del av åkermarken ligger under vatten.


Klicka på fotot för att förstora det.

Året bör vara någon gång före 1924 då vi räknat ut att bostadshusets övervåning inreddes och en frontespis mot nordväst kom till. Tvättstugan förlängdes strax efter med en drängkammare.


Lite suddigt kan man se var gårdens olika funktioner fanns. Idag finns alla utom ett hus kvar även om funktionerna delvis blivit andra då gårdens djurhållning är borta. Det var vagnslidret/vedboden som revs på 1970-talet och då ersattes av ett plåtgarage. Det vi nu har ersatt med ett nytt uthus. Tvättstugan/bykstugan har byggts till med en drängkammare. Det är fantastiskt trevligt att ha kvar detta gamla fotografi.

Detta är läget vårvintern 2013. Man känner igen sig även om förändringar skett. Även grannens fina gamla lagård, vars tak med olika höjder skymtar till vänster på den äldre bilden, finns kvar bakom förbuskningen som skett.

Jag ska passa på att ta en bättre bild en morgon då solen lyser på norrfasaderna som är vända mot kameran. Vi brukar ta med oss matsäck och äta gökottefrukost på berget bakom ryggen någon vacker helgmorgon under våren. Det får bli då – men inte nu till Kristi Him. Jag önskar mej dit då grönskan kommit längre.

.

.