Bondamaryllis

Jag fick en lök med tre långa blad i en kruka förra hösten. En gammal amaryllis sa givaren. Tack sa jag och bladen gulnade och vissnade efter ett par veckor. Shit! tänkte jag men lät krukan stå kvar. Efter, säg tre veckor, började nya ljusgröna bladtoppar visa sig. Det var en tålig rackare tänkt jag och gladdes. Och nu, mina damer och herrar, blommar den! Det var en lök av en bondamaryllis jag fått. Med anor från Hälsingland. En riktigt gammal krukväxt, säkerligen omöjlig att få fatt på i handeln. Om 15 år kommer den att blomma från en mängd stjälkar på lika många lökar. Det här var sannerligen kul.

”

Bondamaryllis

Den avgjort populäraste lökväxten var ama­ryllis (Hippeastrum), ofta kallad äkta makar, Adam och Eva eller bondlilja. Namnet syftar på att blommorna ofta ”vänder ryggen mot varandra – som så ofta i ett äktenskap”. Men namnet äkta makar sägs också bero på att blommorna slår ut parvis i kärleksfull vänskap i stängelns spets. Amaryllisens små­lökar plockades inte alltid bort, utan ibland hade man en stor träså med över tio lökar och motsvarande mängd blomstänglar, och då riskerade själva sån att spricka. Växten har odlats sedan 1760-talet, men hos oss blev den vanlig först på 1830-talet, då flera olika sorter odlades.

I juni 1894 skrev Trädgårdsvännen att det särskilt i England och Amerika redan på vå­ren funnits till salu amaryllis som rönt livlig efterfrågan och att det höga priset påminde om priserna på holländska tulpaner under 1700-talet.

Numera ser man sällan äkta makar. Den har ersatts av många storblommiga sorter vars lökar säljs för uppdrivning till julen, of­tast för engångsbruk.

”I mitt hem har jag ännu i denna dag avläg­gare av min mors s.k. bondamaryllis, i hur mångte led kan jag inte räkna. Det är väl närmare 60 år sedan jag fick den första löken och den åtföljdes av orden ”låt den aldrig gå ut, förnya den efter hand, mammas välsig­nelse följer med den”. Jag har lytt uppma­ningen och planterat nya sidolökar som stic­ker upp. (…) Flera gånger har jag som pre­sent fått förädlade Amaryllisar, men med dem har jag ingen tur. De blommar inte på nytt, får bara en massa nya blad.” (helsing­forsbo, f. 1909)

”

Ur BLOMMA KRUKA! Om krukväxternas kulturhistoria i Finland av Leena Arkio-Laine, Folkkultursarkivet nr 12.

Min bondamaryllis står just nu på skänken men framöver, då den blir större, behöver den en piedestal eftersom de långa smal bladen hänger nedåt.

Precis som på fotot ovan ur BLOMMA KRUKA! Bildtexten lyder så här: En kvinna vattnar blommorna i hemmet. På blomställningen en bondamaryllis, två myrtnar i bakgrunden. – FKA (Svenska Litteratursällskapets Folkkultursarkiv, Helsingfors).

I nämnda bok finns fantastiskt många fina och informativa äldre fotografier. Bilden på motsatt sida texten om bondamaryllisen visar en apostlalilja samt en väldigt vacker och personlig familj och interiör. Sådana här foton finns det många av i den utmärkta boken:

Husbondfolket på Konster i Käyppälänkylä, Laihela, 1907. T.h. en apostlalilja i en bytta som virats in i tid­ningspapper. – Foto A. Hackman. MV (Museiverket, Helsingfors).

Och kolla de vackra tidningsklädda väggarna. Dem gillar jag mycket.  Här i Universumet hade man på 20-talet tidningspapper på väggen under spiselkransen. Det kan man se på fotot med Agnes vid spisen som finns längst ner på den här bloggen. Ni förstår väl att den boken finns som en självklarhet i min hylla :-)

.

.