Platsens smak

o5tnfachznndwzzrjhhb

Regional matkultur handlar om mat med identitet, som bl.a. har förmågan att locka till resor till platsen de kommer ifrån. Ni vet så där glada som italienare är över sin regionala mat, den sortens stolthet som finns nedärvt sedan generationer. Har ni sett den här boken, det här försöket att beskriva vår svenska matkultur.

Så här beskrivs boken: Smak, lukt och synintryck är viktiga ifråga om mat och måltid. Allt viktigare är också berättelserna om matens ursprung. Somligt är bara närodlat. Regional matkultur handlar om starkare samband än så om kulturella kopplingar mellan maten och platsen. Att njuta en Kalix löjromssnitt på korntunnbröd på Seskarö, slompannkaka med nävgröt i Forshaga, rabarberpaj i Flen eller äggakaka i på åsbohönsägg och Linderöd äppelfläsk i Hässleholm är unika upplevelser just där. Med berättelserna om kulturen bakom är dessa rätter där upplevelser i samma klass som ett glas champagne i Champagnedistriktet. Regional matkultur är ett sätt att se på mat som passar lika bra på lyxkrogen som på pizzerian runt hörnet.

Har ni provat flodnejonöga, nätting? Författaren hittade ett av mina blogginlägg och frågade om han fick använda bilden med rökta nejonögon. Javisst gick det för sig. Så nu finns en bild med nejonögon i boken. Som tack fick jag ett exemplar av boken. Så bra eftersom jag verkligen tycker om tanken med regional mat och säsongsbetonad matlagning. För några år sedan hade jag ett trevligt arkitektuppdrag där jag anpassade befintliga lokaler för en lokal matproducent. Det var ett väldigt roligt jobb.

Förra veckan köpte jag ost på Jürss mejeri i Flen. Ett annat litet mejeri jag besökt finns i Närke och tillverkar Bredsjö Blå.  Ägg handlar jag på Alnö gård. Jag skulle verkligen önska att det gick att köpa lokal mjölk. Det går att köpa en hel del matvaror lokalt/regionalt.

Begreppet terroir används i boken i betydelsen koppling mellan en plats och dess smak. Ungefär som vi arkitekter och landskapsarkitekter använder begreppet platsens ande – kopplingen mellan en plats som speglas i den till platsen anpassade byggnaden eller torget. En plats med egen identitet som inte återfinns någon annanstans. Många typhus/kataloghus har rätt ofta svårt att bli ett med platsens själ tycker jag.

Ju mer vi globaliseras och ingår i större sammanhang desto viktigare verkar det bli att anknyta till en plats, identifiera sig med en plats, en smak. Litet är vackert.

.

♥ Underligt ♥

Tänk att man kan bli så fäst vid en plats som man inte har någon som helst anknytning till. Som man kom till för första gången i vuxen ålder, som är en liten gård som inte är märkvärdig, intill en stad som man tidigare knappt visste var den låg, en plats som ger en så mycket svettigt arbete. Ja, visst är det underligt!