Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Mellansverige



Våra olika landskapstyper är fascinerande. För att komma nära handlar det ofta om att söka upp småvägar, kanske ringlande grusvägar.  De här bilderna visar bördiga Sörmland.

Allegori

Si vilken fridsam ängd
för lugn motion!
Sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Det finns det blomster i mängd
och fågelbon,
ty sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Alf Henriksson

 

Annonser


2 kommentarer

Att gräva

En grävmaskin och en spade fångade tillsammans. Jättespaden är ett konstverk av Gunnar Carl Nilsson.
grävning_web
Handgrävda landskapselement ska man inte förakta.
Spår i landskapet förstörs så lätt med stora maskiner. Bullriga maskiner. Det är inte heller säkert att det blir välgjort. Eller snyggt över huvud taget. Jag skulle kunna visa bilder på många förskräckliga slutresultat efter grävmaskiners framfart.

Det handgrävda vill jag slå ett slag för. Handgrävda diken som formar landskapet, gamla trädgårdar, gamla vägar… Var rädd om dem. Hur lätt är det inte för en maskinförare med stor traktor att ödelägga det hela!

Här är vi nu inne i ett skede då det ska grävas för vatten och avlopp här på gården. Undrar just hur det ska bli :-) Skönt nog ska inga kulturhistoriska krockar behöva göras.

.


2 kommentarer

Komma överens

landskap2
landskap1
Detta landskap håller på att göra sig till mitt.
landskap3
Det blir svårare och svårare att stå emot det kulturlandskap jag uppfattar intagande. På försomrarna alltför inställsamt och sött kan jag tycka emellanåt. Ni vet, så där som människor som gör allt för att vara till lags. Det är jobbigt. Jag söker en kärna, något skavt, en egenhet, ja lite motstånd. Det är lättare att hitta detta under höstar och vintrar i detta behagliga landskap.


Lämna en kommentar

Platsens smak

Regional matkultur handlar om mat med identitet, som bl.a. har förmågan att locka till resor till platsen de kommer ifrån. Ni vet så där glada som italienare är över sin regionala mat, den sortens stolthet som finns nedärvt sedan generationer. Har ni sett den här boken, det här försöket att beskriva vår svenska matkultur.
o5tnfachznndwzzrjhhb
Så här beskrivs boken: Smak, lukt och synintryck är viktiga ifråga om mat och måltid. Allt viktigare är också berättelserna om matens ursprung. Somligt är bara närodlat. Regional matkultur handlar om starkare samband än så om kulturella kopplingar mellan maten och platsen. Att njuta en Kalix löjromssnitt på korntunnbröd på Seskarö, slompannkaka med nävgröt i Forshaga, rabarberpaj i Flen eller äggakaka i på åsbohönsägg och Linderöd äppelfläsk i Hässleholm är unika upplevelser just där. Med berättelserna om kulturen bakom är dessa rätter där upplevelser i samma klass som ett glas champagne i Champagnedistriktet. Regional matkultur är ett sätt att se på mat som passar lika bra på lyxkrogen som på pizzerian runt hörnet.

Har ni provat flodnejonöga, nätting? Författaren hittade ett av mina blogginlägg och frågade om han fick använda bilden med rökta nejonögon. Javisst gick det för sig. Så nu finns en bild med nejonögon i boken. Som tack fick jag ett exemplar av boken. Så bra eftersom jag verkligen tycker om tanken med regional mat och säsongsbetonad matlagning. För några år sedan hade jag ett trevligt arkitektuppdrag där jag anpassade befintliga lokaler för en lokal matproducent. Det var ett väldigt roligt jobb.

Förra veckan köpte jag ost på Jürss mejeri i Flen. Ett annat litet mejeri jag besökt finns i Närke och tillverkar Bredsjö Blå.  Ägg handlar jag på Alnö gård. Jag skulle verkligen önska att det gick att köpa lokal mjölk. Det går att köpa en hel del matvaror lokalt/regionalt.

Begreppet terroir används i boken i betydelsen koppling mellan en plats och dess smak. Ungefär som vi arkitekter och landskapsarkitekter använder begreppet platsens ande – kopplingen mellan en plats som speglas i den till platsen anpassade byggnaden eller torget. En plats med egen identitet som inte återfinns någon annanstans. Många typhus/kataloghus har rätt ofta svårt att bli ett med platsens själ tycker jag.

Ju mer vi globaliseras och ingår i större sammanhang desto viktigare verkar det bli att anknyta till en plats, identifiera sig med en plats, en smak. Litet är vackert.

.


4 kommentarer

Utflykt

En utflykt med kaffe och mackor till backsippsåsen var en höjdare denna varma och soliga eftermiddag/kväll.

Utsikten från rullstensåsen är rogivande och tidslinjen svindlande. Här har människor brukar jorden i årtusenden.

Ludna backsippor fanns det otaliga av.

Landskapet är väldigt vackert. Förutom den brukade åkerjorden finns enbuskar i mängd och ståtliga tallar. Utanför bild björkar med späd grönska.

Årets behov av enbär till matlagning är nu skördad.

.

.


5 kommentarer

Någonstans i Sverige

Det är härligt att köra genom landskapen nu när löven ännu inte slagit ut och man ser långt och bra. I lördags passerade jag den här gården. Jag har kört förbi här förr och förtjusts, men nu först stannade jag för att ta ett foto.  En klunga med faluröda byggnader någonstans i Sörmland. Alla med tegeltak. Bostadshuset med frontespis och uthusen framför placerade vinkelrätt mot huvudbyggnaden. Och längst bort till vänster ett litet hus med skorsten – kanske bykstugan eller om det varit en väldigt gammal bosättning: smedjan.

Den höstplöjda jorden var väldigt svart just här. Åkermarken där grönskan inte kommit är desto ljusare. De rosalilaskiftande lövträden står vackert mot granskogen där bakom. Det här är en bra årstid att åka och titta på landskap tycker jag.


Målsjö nära Herrgölet är det här.

.

.


5 kommentarer

Höstlandskap

Så här kan hösten se ut i detta landskap.

Så vackert med halmrullar oregelbundet utströdda på en skördad stubbåker. Här har jag skannat av en pappersbild jag tog för tiotalet år sedan. Då var jag ny här. Tyckte om synen då jag passerade med bil och kände att ett bildminne skulle sitta bra.

Fast egentligen tycker jag att Södermanland är lite för insmickrade för att vara riktigt intressant. Landskapet är lite väl inställsamt och behagfullt, det kråmar sig med sina ädellövskogar inför min syn. Tacka vet jag stickiga enar och granar och tallar i lagom mängd insprängda bland ädellövträden.  Element som vågar sticka upp, sätta gräns, säga till. Det är väl mina rötter som gör sig påminda.

 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


3 kommentarer

Landskapsvårdare

Nej nej, jag har inte ledsnat på snön.  Det är inte därför sommarbilder visas. Jag är en sann snöälskare och att vi just nu får mera härligt kall snö ser jag inte som en nackdel efter några dagars blasktöande! Det är ju bara första mars än. Tids nog kommer våren och då blåsipporna blommar ska jag njuta av dem!  Men här planeras för sommaren och därför lite gröna bilder från förra året.

Getterna Tor & Sagas ägare undrade i förrförra veckan om vi fortfarande vill ta hand om dem till sommaren. Svaret blev absolut  ja.  Nedan finns ett utdrag ur en bok om djur och landskapsvård som kanske kan vara till nytta för fler än Universumets invånare.


Saga käkar äppelblad under kontrollerade former, Tor syns i hagens hägn.

”Björnbär, slån och nypon är taggiga eller törniga buskar som kan bilda rotskott. De vållar ibland problem både vid restaurering och löpande skötsel. Tidigare hörde de främst hemma vid hägn, i åkerkanter, i bryn och i betes- eller slåtterrefuger i gräsmarkerna. När buskarna röjs svarar de med ökad skottskjutning. Men småskotten är trampkänsliga och ett tillräckligt högt betestryck kan förhindra åtminstone ytterligare spridning. Får och getter noppar dessutom blad och småskott på gamla buskar där de kommer åt för taggar och tornar. I fårbetesmarker kan nyponbladen bli helt avbetade så långt upp som fåren når. Buskarna kompenserar detta genom att växa i höjden. Efter några år kan en sådan buske lätt knäckas genom snöbrott och hela busken blir då åtkomlig för fåren, som på så sätt kan ta kål på den. Men pass upp för mycket nyponbuskar i fårbetesmarker. Lammen kan fastna ide taggiga buskarna. Nötkreatur noppar gärna av de taggfria årsskotten på slånbärsbuskar så att en tät och ofta vacker ”vägg” bildas på buskarna. Hästar äter någon gång från slån, men knappast från björnbär och nypon.

Björnbär består av en rad småarter som kan bilda frön på könlös väg men den vegetativa förökningen spelar störst roll för spridningen. Hos björnbärsarter som växer nedliggande eller bågformigt kan också stamtopparna slå rot, vilket gör dem extra besvärliga.”

Texten kommer ut en bok vars titel och författare jag inte känner till. Kopian ser ut att vara tagen ur en handbok för landskapsvård. Jag fick textkopian av en handläggare på länsstyrelsen i samband med att jag för några år sen frågade om hur man får bukt med slånbuskage. (Vi har även fått in otrevliga revande björnbär som man snavar på.)

 
Landskapsvårdande get

Kortet här ovan togs i höstas då getterna gjort sitt för säsongen. På försommaren syntes inte huset.  Bladen på slånen har dom ätit upp men kvistarna är kvar och grönskar igen till våren. Men med hjälp av utmattningsteknik ska vi med getternas hjälp försöka få rent under ekarna. Jag blir mer och mer beundrande över tidigare jordbrukande bönder som med sitt arbete med redskap och djur på ett naturligt sätt höll landskapet öppet. Det kräver åratal av idogt gnetande.


Tor tror han ska rå på en ek, haha…

I november kapade vi ett gammalt slånbuskage med några få kraftiga stammar (10-15 cm diameter) som stod på rad i ett dike. Buskaget står kvar, väl sammanhållet av taggar men förhoppningsvis uttorkat under vintern. Det ska vi elda upp innan det blir för torrt i markerna. Tanken är att de nya skotten, som säkerligen kommer upp, ska Tor & Saga tugga i sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


2 kommentarer

Vad skog kan vara

Skogens trädgård i  Wij trädgårdar, Ockelbo,  är trevlig att komma tillbaka till. Då vi återvände detta  år, kom vi dit sent på dagen, allt blev än mer magiskt då. Skogens trädgård visar upp olika norrländska landskaptyper upp i ett stiliserat utförande. Carl von Linnés idé att i norra Sverige använda lingon istället för buxbom som häckväxt gick inte att genomföra. Lingonplantorna klarade sig inte utan barrväxter har planterats istället. Men även misslyckanden ger ny kunskap.

Jag trivs oerhört bra i det slutna, rektangulära rummet som omges av granar som växer sig större år från år, kantat av rödven med golv av bark. Där finns en stiliserad tjärn, en svart avlång damm med cortenstål som bassängsarg med  mossa och vatten upp till kanten. Himmel och grantoppar speglar sig i tjärnen.

Skogens trädgård är långsmal och placerad mitt i en åker. I år växer där korn, nästa år kan det bli något annat. Växelbruk är viktigt. Wij trädgårdar är en landskapspark där nytänkande runt odling och användning av vårt landskap är tänkt att experimenteras med. Ytterligare ett öga i form av en rund tjärn med tuvull runt om kan man se samt flera andra landskapselement. Det här är något annat än de kalhyggen med markberedningar i form av plöjning med skogsmaskiner som breder ut sig över hela landet, helt inpå bebyggelse ibland.

Skogens trädgård har planerats av landskapsarkitekt Ulf Nordfjell som här fick testa sina idéer om stiliserade trädgårdar inför Chelsea Flower Show 2007 då A Tribute to Carl von Linné byggdes upp i London inför 300 års jubileet för Linnés födelse. Trädgården vann pris. I år fick Nordfjell priset  Best  in show för en trädgård uppbyggd med liknande grundelement och bekostad av The Daily Telegraph.  Skogen Trädgård i Ockelbo står kvar, de andra trädgårdarna har monterats ner.

Wij trädgårdar är mycket mer än så. En allé av tallar finns (de första strök med och fick bytas ut), en rosenträdgård finns som jag som icke-rosmänniska trivs i. Rumsligheten är viktig där, inte bara de olika rossorterna. Det är trivsamt och vackert tycker MrsUniversum. Och ännu testas idéer, inget har stagnerat än.