Kalklinbanan Forsby – Köping

Kalklinbanan mellan kalkbrottet i Forsby, Vingåkers kommun och Köping lades ner 1997. Arbete lades ner på att byggnadsminnesförklara anläggningen men detta kom av sig. Förra året invigdes ett museum i Malmberga som ligger halvvägs mellan båda orterna. Vi var där på en mycket intressant visning i söndags. Bilderna är tagna i huvudbyggnaden men det är omöjligt för mej att ge en total förklaring av hur det fungerade – men det är en intrikat och genomtänkt transportkonstruktion. Kalkbrottet i Forsby är pågående men nu går kalktransporterna med lastbil. I måndags besökte vi utomhusmuseet i Forsby som jag tidigare ensam besökt i samband med ett uppdrag.

Linbanan byggdes 1939-1941 under andra världskriget då gummidäck och bilbränsle var en bristvara och båttransport inte lät sig göras under vintertid då Hjälmaren och kanaler var istäckta. Tåg skulle bli dyrare än linbana. Kalktransporterna gick dygnet runt, året runt och var ett synnerligen märkbart och udda blickfång i landskapet.

I början av 90-talet besökte jag och en kamrat Bolidenbanan i Västerbotten, byggd som världens längsta på 97 km, och som lades ner 1987. Vi åkte en sträcka på 13 kilometer i kabiner för 4 personer. Det var minnesvärt men den gången visades inte den tekniska delen av linbanan. Detta har nu tillgodosetts i Malmberga, ett arbetslivsmuseum som jag blev förtjust i.

Läs mer https://kalklinbanan.se/

2 reaktioner till “Kalklinbanan Forsby – Köping

  1. Under 60- och 70-talet hade vi en sommarstuga norr om Köping, den finns kvar i min brors ägo. Kalklinbanan minns jag väl, dels från alla besök i Köping, men även när man åkte söderut så löpte ju vägen utefter linbanan, en gång såg jag en inspektionsvagn med personer i, tror jag var ca 12 år. Letade upp numret till fabriken i Köping och ringde och frågade om det fanns en möjlighet att få åka med. Det fanns det dock dessvärre inte, förstår att den inte bevarades, med pelare i betong så fanns det nog ett enormt renoveringsbehov.

    Gillad av 1 person

    1. Jag förstår att det är många med minnen från den linbanan som syntes så väl. En inspektionsvagn fanns att beskåda i museet, sååå liten och dåligt med arbetsskydd. Men troligen läcker att åka i om man saknar anlag för svindel.
      Och ja, renovering hade krävts om den skulle fortsätta i drift.

      Dock – ett ärligt museum enligt mej.

      Gilla

Tyck till om du vill!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.