Frost

Gissa vad jag saknade mer än mycket annat under senhösten 2020? Jo – frostigt gräs i oktober/november.

Frosten slog aldrig till på riktigt så där rejält. Jovisst, dahlior och krasse kroknade efter en natt med ett par minusgrader men jag hann aldrig se den riktigt krispiga frosten den gången. Och visst forslade jag bort biomassan ur kökslandet till komposten för att bli ny jord. Men den där krispiga, underbara frosten som gör att allt, inklusive jag själv, går till vila fanns inte. Det regnade och var disigt mest hela tiden, solen visade sig knappt. Kökslandet grävdes om först den 21 december, senare än alla tidigare år. Vädret gjorde att ingen dag innan dess kändes som rätt tillfälle att bearbeta den leriga jorden. Ett par dagar senare stoppade jag ner vitlöksklyftor i jorden. Så grymt sent!

Jag snuvades på rejäl frost, snuvades på tiden då fler stearinljus, mera björkved, mera lampolja började användas igen. Det där som brukar inträffa långt före jul.

Frostigt glittergräs från ett annat år.

Hur mycket är jag själv skyldig till denna klimatförändring… Det tål att funderas över. Visst, vi hade snö och sol i jan/feb 2021 visst – det var mycket fint. Men det betyder inte att inga långsiktiga klimatförändringar sker.

Så går mina tankar en solig och varm sensommardag. Jag hoppas verkligen på riktig frost kommande senhöst!!! Tänk när vi får börja elda