Det här är en vanlig syn då det gäller nyproducerade kataloghus. Ljusa fasader och tak med svarta betongpannor. Det här är inom ej detaljplanerat område.
Just detta hus är placerat nära en rätt starkt trafikerad bilväg och jäms med den löper en gång- och cykelbana. Uteplatsens trädäck vetter mot denna väg. Den smala hustomten löper längs vägen och är belägen mellan den trafikerade asfaltvägen och en infartsväg som även servar några andra fastigheter
För att förhindra insyn från den större vägen och kanske minska störande trafikljud, är nya tujahäckar planterade (tuja måste vara denna regions landsbygds mesta häckväxt). När häcken växer upp är det den man ser in i från kök och vardagsrum. Solinfallet kan också skymmas framöver beroende på hur hög häcken tillåts bli och när under året det är. Solskydden / insynsskydden är nästan permanent fördragna mot vägen.
Det är säkerligen inte många av de nybyggda prefabhusen som kommer att bli en omtyckt släktgård där generation efter generation vill bo. Urbanisering, centralisering, individualisering har inneburit att boendet endast är del i en bostadskarriär. Släktgårdar – vad fan är det? som någon uttryckte det.
Mitt Universum 
ja du… en av orsakerna till att jag tappat mycket lust till platsen jag hamnat på är de paddor till hus som på kort tid ersatte den tidigare fruktträdgården vi hade som närmsta granne. De uppfyller i princip hela checklistan på vad som är ”fel” med nya hus. Det som jag tycker är tråkigast, är att det hade gått att bygga nåt bra om kommunen ställt krav och någon kompetens ritat dem och lett bygget. Försöker säga till mig själv att folk får göra som de vill, att det är sånt man får ta om man som jag bosatt sig i ett expansivt område, och att det mest är jag själv som förlorar på att störa mig. Thujahäcken döljer i alla fall pool men gigantiskt däck, gigantiska trädäck, gigantiska markiser, ”faluröd” plastfärg och snart kanske även”tegelfärgade” betongpannor (kommunens krav för att det skulle smälta in i den värdefulla kulturmiljön:.). Om/när jag flyttar blir det till en lägenhet i ett färdigbyggt om skyddat område, eller där jag kan ha råd att äga marken runtom. Det är jobbigt att vara en sån som ser :)
GillaGillad av 1 person
Det är riktigt tråkigt. Att ha den kunskap du och jag har, att ha ögon att se omgivningen med på det sätt vi gör. Att ha samma värdgrund som alla grannar lär inte vara möjligt så länge det inte handlar om ekobyar, ev kulturskyddade områden. Förutom alla dessa ”paddor till hus” som du skriver är det inte ovanligt att gilla motorfordon till förbannelse som står uppställda på den stora tomten på landsbygden och skräpar ner synfältet. Jag såg i veckan en kommun och länsstyrelse som tillät rött lertegel på tak i kulturmiljö alternativt rött plegel (plåtsjok i form av tegelpannor). Anna, nu har jag fått oja mig och det känns så skönt!!! Var finns svenskarnas kulturella kapital?
GillaGilla