Ett litet träpussel

Jag köpte för några år sedan ett träpussel. Det fanns inga anvisningar om vad det föreställde. Kina-puzzle stod det på kartongen. Turligt nog fattades ingen bit visade det sig. Jag daterar pusslet till 30- eller 40-talet. En yngling i keps metar fisk i en bäck där en blomsteräng brer ut sig. Där finns också en grusväg, en bro, en trägärsgård, ett hus skymtar längst upp till vänster bakom en trädridå. Pusselbitarna är inte standardiserade och hakar inte alltid i varandra. Helheten går i grönblå nyanser.

Det finns något i Fanny Alvings vers från 1943 som får mig att tänka på det här pusslet. Det känns som pekoral när man läser det idag men jag tror dikten speglar en del av svenskt 40-tal rätt väl, åtminstone som jag tolkar årtiondet idag. Industrialisering och urbanisering börjar ta över landsbygdens boendeformer och lantbruk. Boken ”Mälarfolk – som det var en gång” inleds som följer:

Min barndoms blåa vatten, 
min barndoms gröna hagar, 
min barndoms röda stuga, 
min barndoms långa dagar.

Så bleka mina vatten,
så tysta mina hagar,
så grå min lilla stuga,
så korta mina dagar.

Lägger man pusslet som vi gör maximalt två gånger per år tar det lite tid att hitta motivet. Kantbitarna ger någon hum. Jodå, vi har fotat det men det är strängt förbjudet att kopiera bilden på papper och lägga den i kartongen :-) Jag stärktes i den uppfattningen efter att ha läst Miras mirakelblogg där hon visade och berättade om ett antal familjepussel som roterar inom släkten varje jul. Dessa vackra, välgjorda engelska pussel hade den här texten:

”NO GUIDE OR ILLUSTRATION is provided with this Gold Box VICTORY Jig Saw Puzzle. To do so would destroy much of its absorbing interest. The greatest pleasure is derived from not knowing beforehand the subject which the Puzzle will make and then to see the picture gradually form as the pieces are assembled.”