Sparat

Publicerat den av MrsUniversum

I lördags hade vi en rofylld kväll i soffan framför braskaminen.

Vi tog oss tid att gå igenom gamla dokument. Det var länge sedan sist och allt hade vi inte läst tidigare. Det som redan var genomgånget tålde att påminnas om igen. Brev från tidigt 1920-tal från Berta till systern Agnes och till föräldrarna. Sist ett brev från Bertas man efter hennes död 1922. Genom det får jag veta att lille sonen Thore, inte ett år fyllda, bor hos morföräldrar, moster och morbror direkt efter mamma Bertas död. Det är så tyst hemma hos fadern, han saknar både hustru och barn.

Thore i morfars knä. Fotot finns bakom glas och ram i salen.

Vi tittade bland annat i två bouppteckningar från 1934 och en från 1941.


Genom bouppteckningen kan vi sluta oss till hur rummen var möblerade. Att flera av möblerna är desamma som finns i huset idag vet vi. Jag förvånas mest över att 1 st. pall i köket är upptagen.


Det här är tidsdokument som följer hushållets förändring under 1900-talet. Det här är dokument med affektionsvärde. Det här är dokument som är till nytta för byggnadsvård och gårdsforskning.

.

10 reaktioner till “Sparat”

  2. Tänk att alla de gamla dokumenten är så fint skrivna och stämplade, väl värda att rama in faktiskt. Jag undrar också vad som hände med Berta.

    Gilla

  4. Så roligt att ni har gamla brev bevarade! I min familj finns de inte kvar (mer än inbjudningar till begravningar och liknande). Kanske skrev de inte så mycket till varandra eftersom familjen inte var så spridd men jag vet också att min mamma rensade ut en del. Kanske tyckte hon att det var för privat eller värdelöst. Annars samlade hon på både det ena och andra ;-)

    Gilla

    1. Jag tror nog de här sparades eftersom breven var minnen av en älskad syster och dotter. Men brev är lätt förgångna, jag vet.
      Man kan ju inte spara allt ”skräp” hörde jag nyss en väninna säga. Vad är skräp?

      Gilla

      1. Ja skräp är väldigt olika för olika personer har jag förstått. Och dessutom förändras innebörden för en själv också med tiden. En del av det jag slängde för 20 år sedan inser jag nu att jag borde ha sparat…
        Jag har en arbetskamrat vars man då och då rensar ut förråd och garage. ”Jag köper nytt om jag behöver det igen.” Jag ryser bara jag tänker på det. Om det ändå hade gått till någon second hand-butik eller liknande hade jag kunnat acceptera det men ofta kör han till tippen (visserligen tas en del om hand där också). Frun var inte glad den gången hon inte hittade de relativt nya lakanen och kom fram till att han nog hade rensat i linneskåpet också. ”Det fanns ju så mycket där.”
        Men helt klart är att man måste sätta gränsen för sitt samlande någonstans men om man själv inte vill ha det så finns det ofta någon annan som tycker att det är värt något. Se bara på Tradera där de mest häpnadsväckande saker säljs!

        Gilla

  5. Fantastiskt att ha sådana skatter kvar, tänk så mycket man lär sig av historien. Det är absolut inget skräp.

    Gilla

  7. Väldigt fina dokument som speglar husets och dess invånares historia.

    Viss är det skillnad på skräp och skräp. Den enes skräp, den andras skatt. Måste berätta en söt historia, en kollega rensade för ett tag ut sin mammas dödsbo. Hon hade ordning och reda i sina skåp och många pryttlar organiserade i skokartonger som var prydligt märkta. På en låda stod det: ”Snören, för korta för att användas”. Att man inte inser när man skriver den lappen att allt kanske inte måste sparas? Men väldigt sött! En generation som har upplevt krig.

    Gilla

    1. Sovra bör man, annars dör man, eller….
      Jag gillar storyn om de för korta snörena som säger mycket om den tid som då var. Ett levnadssätt som så snabbt glöms bort. Tyvärr.
      Lev nu, tänk bakåt, titta framåt lever jag efter ;-)

      Gilla

Kommentarer är stängda.