Vit sötväppling

Publicerat den av MrsUniversum

Mera växter… Jag upptäckte för några år sen en hög men oansenlig växt längs trista asfalterade vägar. Vägar där man normalt dundrar förbi blommor och andra intressantheter  i hög hastighet. Växten heter sötväppling har jag nu lärt mej.

Sune och Stina Jonsson skriver i sin Örtabok från 1979 att den i Sverige påträffades för första gången i Skåne 1814 men att sötväpplingen först på 1870-talet började spridas snabbare på grund av järnvägsnätets framväxt. Denna höga men oansenliga växt innehåller en glykosid som vid torkning blir väldoftande.

Ja, blomman luktar så gott också. Jag plockar vit sötväppling vid vägrenen i stora knippen, lastar in i bagageluckan, kör till mitt Universum och binder upp knippena i magasinet. Doften slår emot mej var gång  jag går in där. Även på vintern då jag går dit för att hänga tvättade lakan för frystorkning. Lukten liknar hö litegrann…

4 reaktioner till “Vit sötväppling”

  1. Nämen, det visste jag ju inte! Vad intressant! Skall ta en famnfull med mig hem från vägkanten nästa gång jag går en kvällspromenad därhemma ”i stan” och torka. Jag älskar ju hödoft, så det här är nog nåt för mig :)! Tack för tipset!

    Gilla

  2. Ja, det är nytt för mej också sen 3-4 år tillbaka. Blombladen faller av om man plockar dem övermogna men för min del gör det inget för magasinet är ju inte ett ”finrum” utan tål små kronblad på det rustika golvet.

    Va kul att höra av en som tycker om hödoft!!! Njut, Tuvull!

    Gilla

    1. Så trevligt men en till som förstår att uppskatta vitväpplingen med sina oansenliga blommor. Hade de inte växt höga vid den sörmländska vägkanten hade jag kanske aldrig sett dem :-)

      Gilla

Kommentarer är stängda.