Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Väldoftande

Årets skörd av vit sötväppling har plockats in.

Nu hänger den stora buketten på magasinet och sprider väldoft. Till nästa år byts den ut igen. Sötväppling växer på de kargaste och fulaste platser som kan tänkas. Dikesrenar längs motorvägar, vid nerklottrade busshållplatser, på impedimentmark intill decentraliserade köpcentra. Och den luktar så gott!


Nu kan man sitta på magasinet, insupa väldoft och lyssna på musik eller en ljudbok. Då gör det inget om det regnar!

.


4 kommentarer

Vit sötväppling

Mera växter… Jag upptäckte för några år sen en hög men oansenlig växt längs trista asfalterade vägar. Vägar där man normalt dundrar förbi blommor och andra intressantheter  i hög hastighet. Växten heter sötväppling har jag nu lärt mej.

Sune och Stina Jonsson skriver i sin Örtabok från 1979 att den i Sverige påträffades för första gången i Skåne 1814 men att sötväpplingen först på 1870-talet började spridas snabbare på grund av järnvägsnätets framväxt. Denna höga men oansenliga växt innehåller en glykosid som vid torkning blir väldoftande.

Ja, blomman luktar så gott också enligt MrsUniversums uppfattning. Jag plockar vit sötväppling vid vägrenen i stora knippen, lastar in i bagageluckan, kör till mitt Universum och binder upp knippena i magasinet. Doften slår emot mej var gång  jag går in där. Även på vintern då jag går dit för att hänga tvättade lakan för frystorkning. Lukten liknar hö litegrann…