Fira skymning

Efter en arbetsintensiv helg skapade vi möjlighet att fira skymning då solen försvann bakom horisonten. Den nyligen inköpta fotogenlampan, som jag bytt brännare i, köpt ny veke till och fyllt med lysfotogen, tändes och en lugn stund av aftonro uppstod. Den cerisa novemberkaktusen har snart blommat över, den vitrosa står i full knopp.

Det tog sig ut så här i linnekåpets slipade ovala spegel. Fotogenlampan är inköpt med tanke på framtida placering i salen.

Uppdatering:

”Talesätten och ljusinbrinningarna visar på årsrytmens och belysningens betydelse för livsföringen. En annan sådan vana, den att vila skymning, ägde också rum under ett gränsöverskridande, nämligen mellan dag och natt. Bruket att fira, vila eller kura skymning innebar att man samlades för att vila en stund medan dagen övergick i kväll och det började bli för skumt att arbeta ute eller se klart utan lyse inomhus. Det var ett tillfälle som fylldes med ro men också ofta med förtroligt ”skymningsprat”. Skymningsstunden var över när det blivit ordentligt mörkt och omöjligt att se utan lyse, först då tände man. Att vila skymning tycks ha förekommit i alla samhällsklasser, företrädesvis i hemmiljöer, mest under hösten, vintern och tidigt om våren.”

Detta och mycket mer intressanta om ljus och belysning står att läsa i ”Anden i lampan. Etnologiska perspektiv på ljus och mörker.” Jan Garnert 1993.

Fira skymning sa vi hemma när jag var liten. Det är en skön stund på dagen som verkligen borde vara mer spridd i vår hektiska tid.

 

Läs även andra bloggares åsikter om fotogenlampa, fira skymning, kura skymning, aftonro