Detta är ett loppat fat på fot. Antagligen ett fynd men jag minns inte priset. Bara att jag tyckte/tycker att fatet, som är av emaljerat gjutjärn, är förskräckligt fult. Så fult att det blir estetiskt tilltalande.
Så – jag gillar det! Och inte!
Vad användes det till en gång i tiden vet jag inte. Upplägg av frukt, druvklasar till exempel… Sötsaker? Småkakor? Hos mej står det oftast och visar upp sig helt tomt. Tungt är det.
Mitt Universum 
Det där fatet hade jag nog också loppat hem. Även om jag tror att jag hade fått smuggla in det för att sen prompt hävda att -Det där gamla fatet… Det har jag haft jättelänge! ;)
GillaGilla
Mira, jag gillar din kommentar mycket, haha!!! (Men gilla-knappen fungerar inte.)
GillaGilla
Visst är det så att vissa saker är så fula att de blir fina. Förstår precis. Ibland kan det vara svårt att få andra att förstå samma sak dock.
GillaGilla
1800-talets överdekorerade tingestar och inredning med horror vacui är fascinerande tycker jag. Men att bo i en sådan inredning känns otänkbart. Just nu – men vem vet hur förändringens vindar blåser ;-)
GillaGilla
Horror vacui – vilken roligt begrepp! Har inte hört det förut men det hade nog stämt nog bra in hos min svärmor…
Tveksamt om fatet hade fått följa med mig hem men speciellt är det. Kanske användes det till visitkort en gång i tiden?
GillaGilla
Annika, det var ett förslag till användning så god som någon. Visiter gjordes ju i mängd under 1800-talets slut där gästen lade sitt visitkort på/i något konstfullt utformat fat i tamburen. Tack för tanken!
GillaGilla
Kjempekult fat Hadde nok blitt med meg også hjem.
GillaGilla
Camilla, då tycker vi lika ;-)
GillaGilla
Det är ju jättehärligt, det där fatet! Jag hade också kunnat köpa det om det hade stått framför mig på en loppis. Har sett mycket föremål av samma sort på Erikshjälpen – gjorda i nån stor kärlek till naturen och mer eller mindre kitschiga. Hade tanken att inreda ett ”skräckkabinett” i ett uthus med bara sånt, men det har inte blivit av. Nu har närmaste Erikshjälpen tyvärr lagt ner – till min stora sorg (av flera skäl: man kan ju behöva göra sig av med en del också, utan att för den skull åka till tippen!)
GillaGillad av 1 person
Ett skräckkabinett av mönstrade tapeter, textilier och föremål – underbart! Som det såg ut i välbärgade hem innan Ellen Key och Carl Larsson beskrev sina stilideal. Som jag ju gillar.
GillaGilla