Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Vindtätat med kalkbruk

Tänker påminna mig om hur det såg ut i köket innan den nya köksinredningen växte fram. En av de saker som förvånade mig mest under alla år av byggnadsvård här, var att insidan av köksväggarna var kalkputsade.

”Kylskåpshörnet” före lagning, som det såg ut då skivorna tagits bort från väggen.

På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort. Jag gick flera år tidigare en kurs i lerklining, eftersom jag var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade på insidan (rester av detta syntes i salen). Lerklining/lerputsning var ett vanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom hål efter senare spikning av treetexskivorna, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), var det ett enkelt val att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Först stänkvattnades putsen, så fylldes i med kalkbruk och sprayades vatten – eller slogs på med borste – igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt.

Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. Resterande lagningar av sprickor menade han att det kunde vi fixa själva.

Hörn där två ytterväggar möts. Ny pappspänd yta över kalkbruket. På resten av den ytterväggen sitter gammal spännpapp och tapet kvar. Den gamla tapeten lagades där så behövdes med tidningspapper sen klistrades den nya tapeten över.
Väggen mot farstun med dörr har pappspänts och ska tapetseras.
Yttervägg med kalkbrukstätning. Där ska köksinredningen platsbyggas och stänkskydd i form av glasmosaik sättas upp.

Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat, detta fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen mot ny. Trägolvet har aldrig legat synligt, redan från början låg en korkmatta på golvet. Därför ville jag inte ha dem slipade och synliga framöver heller. Det blev linoleumgolv från DLW.

Annonser


7 kommentarer

Lerklinat

Så var det då tydligt bevisat. Vissa väggar lerklinades en gång i tiden.
underlag-lerklining
I resvirket högg man hack för att få fäste för ”putsen”.
lerklining
gammal-lerklining
Detta är den enda väggytan där kliningen kom fram ordentligt efter att spånskivorna togs bort – innerväggen mot salen. Är förtjust över att det fanns så pass stora sjok kvar. Men sen då…


5 kommentarer

Vindtäta med kalkbruk

Vi fann att vårt kök hade ytterväggarna tätade på insidan med kalkbruk då vi började ombyggnaden. Det var 2004. Här var alltså inte lerklinat som det var i andra rum här i huset.
vindtätning5
Så här såg det ut under tapeten. Några sprickor fanns men putsen satt bra, det var bara i ett hörn som vassmattan syntes lite. Alla ytor dokumenterades innan jobbet började för minnet är kort som alla vet.
vindtätning2
Vi pratade med muraren som i samma veva hjälpte oss med murstocken och undrade om han kunde täta sprickorna. Hörnet med vassmattan putslagade han men i övrigt sa han:  Äh, det fixar ni själva. Han lämnade en rulle kalkbruk efter att ha putsat murstocken och det använde vi. I det här hörnet med lagade putssprickor står numera diskbänken.
vindtätning3
Sprickorna är lagade. På jämna avstånd fanns reglar som använts att dra rivbrädan mot för att få putsen jämn. Reglarna användes sedan till att spika fast pappen i, spännpappen som sträcktes då den torkade och blev ett perfekt jämnt underlag för tapeten.
vindtätning6
I hörnet där två ytterväggar möts hade en del kalkputs fallit ner så vassmattan var synlig.
vindtätning1
Fönsterfodret togs bort och papp kom att spännas in mot fönsterkarmen som förr, där fanns ju fäste för spikarna/nubben.
vindtätning4
Här är ytan lagad och därefter pappspänd, pappen har ännu inte torkat och slätats ut helt.
Vi sparade tapet o papp på resten av den här väggen som syns i fonden (tapeten syns under fönstret) och pappspände ovanpå utan att ha tittat till putsytan. Bara för att den gamla tapeten ska få vara kvar till nästa generation byggnadsvårdstalibaner tar över ;-) Det var så trevligt för oss att finna gamla tapeter och orörd puts under 70-talets skivor. Kanske finns det andra i framtiden som blir lika glada åt gammal orörd byggteknik som vi.
köket1sv-v
Så blev det.
köket1
kök2sv-v
köket2
Kalkputsen gör nytta som vindtätning och som underlag för glasmosaiken. Skulle vi ha knackat ner den hade vi gjort en hel del onödigt arbete och enbart en pengaförlust. Glada är vi för vår kalkbrukstätning. Och MrsUniversum fick lära sig något nytt om äldre byggteknik :-)

Då jag skrev om tätning med lerklining på insida väggar fick jag en kommentar från Varghedens islandshästar som berättar att två cm lerklining motsvarar 10 cm mineralull vad gäller isoleringsförmåga. Di gamle visst vad de gjorde!!! Kalkbruk torde också ha bra isoleringsförmåga. Undrar varför man valde den dyrare kalken här i köket jämfört med den billigare leran i andra rum?

.


8 kommentarer

Lera + koskit på väggen

Lerklining eller lerputs heter tekniken att smeta en blandning innehållande bland annat lera över en timmervägg invändigt eller inflätat ris, halm eller grenverk eller att fylla ut facken i ett korsvirkeshus.

Den blandning som man använder för lerklining kan (i norra Europa) bestå av blålera, sand, finfördelad halm, kospillning, kohår och vatten. Om beståndsdelarna blandas väl försvinner lukten av kospillning när lerkliningen torkat.
Lerklining användes länge inomhus i svenska timrade hus för att ge ett slätare underlag för tapetsering eller stänkmålning. För att lerblandningen skulle fästa på väggen kunde man råhugga väggen med en yxa eller slå in träpluggar.

Bitar av lerklining från klinhus som brunnit förekommer på boplatser från förhistorisk tid i till exempel Irak (omkring 6500 f.Kr.) och från bondestenåldern i norra Europa – tekniken är alltså uråldrig. Soltorkat lertegel har använts i murstockar in på 1900-talet och lerbruk är än idag det enda bruk som gäller då kakelugnar sätts upp.

I mitt Universum är flera väggar lerklinade bakom andra ytskikt. Jag har förstått att det här är en byggmetod som inte är så känd bland gemene man. Visar några bilder från Universumet.

Här ser man en lerklinad yta i den ännu icke åtgärdade kammaren efter att modernare skivor, tapet och spännpapp tagits bort. Det är den grå ytan som är lerbruk… Vi förstår inte varför man slutat vid dörren men anar att det finns en förklaring.

…här är en närbild.
Vi har en förhoppning att det ska vara lerklinade väggar, åtminstone ytterväggar, här i kammaren , som kommer fram då vi tar bort 1970-talets skivor. Det vore så roligt och intressant att få lerklina här hemma. Finns lera kvar tar vi ner det som sitter dåligt eller rasar ner. De torra kokorna återanvänder vi genom att blanda upp dem i vatten. Mer lerblandning behövs troligen och då får vi mixa ingredienserna själv.
lera
Blålera tog vi då det grävdes för VA, vi har några hinkar på lut. Här är ren blålera en bit ner, gammal sjöbotten som det är här.

Här är ett av de recept som florerar:

1 del vanlig blålera
1-3 delar sand beroende på hur fast leran är
1 del boss/hackad halm
1 del spillning från ko eller häst
Kohår i lämplig mängd tillsätts för att erhålla bra armering.
Vatten

Lägg komponenterna i en tvångsblandare och låt blandningen gå något torrare till att börja med så att det hela mosas ordentligt. Tillsätt sedan mer vatten och låt gå tills dess att inga klumpar finns kvar. Bruket mår bra av att blandas under en längre tid, men passa så att den inte blandas för länge. Då får bruket en soppliknande konsistens. Blandningen ska vara porös och ganska våt vilket gör bruket lättarbetat och det fäster bra mot underlaget.

Lerputs kan användas på de flesta byggmaterial men behöver en putsbärare i form av vassmatta, reverteringsnät eller annan ojämn yta för att fästa. I liggtimmerhus förekom det förr att väggarna råhöggs med yxa eller att träpluggar slogs in i timmerväggen, för att ge lerputsen bättre fäste.

Först isättes djupare ihåligheter med lerbruket. Efter det att isättningen torkat, putsas hela ytan med ett 3-5 cm tjockt skikt med bruk. Var inte för noggrann med det första lagret, utan stryk på ordentligt med bruk och allt i ett svep. Det sista lagret ska vara ca 1 cm tjockt.

Beståndsdelarna i lerputs är lera som bindemedel, sand som magringsmedel och fibrer som armerande material för att inte putsen ska spricka när den torkar. Armeringen kan bestå av hackad eller ohackad halm, kutterspån, hampa, djurhår, torv eller kogödsel (bättre än hästgödsel) . I gammal lerklining kan man även hitta andra armeringsmaterial som småkvistar, mossa, men också material från myrstackar. Recepten kan variera beroende på att leran har olika egenskaper från plats till plats. Lerputs behöver endast läggas på i två lager, en tjockt pålagd grov­puts fungerar som utstockning, och en tunn finputs för att få en jämn och slät yta. Ytan kan sedan tapetseras eller målas med kalk-, lim- eller silikatfärg. Vid utvändig lerputs bör ytan målas för att skydda mot regn och väta. Det finns många fördelar med att använda sig av lerputs. Det är värmetrögt, vindstoppande, tätar mellan timmerstockarna, har hygroskopiska egenskaper som tillåter fuktvandring vilket ger ett bra inomhusklimat, ljudisolerande och det är ekologiskt, brandhämmande och billigt eftersom materialet traditionellt tagits lokalt från platsen där huset ligger.

Källa: Skansen, lerbyggare Johannes Riesterer

Det finns väl knappast något mer lokalt byggmaterial och miljövänligt dessutom. Det är väldigt ofta som traditionella byggmaterial och ekologiskt tänkande går hand i hand. MrsUniversum gick tidigare en kurs i tekniken att lerklina som länsmuseet höll. Kanske får jag nytta av de kunskaperna framöver. Är du intresserad av den här jordnära tekniken för vindtätning och för att få ett plant underlag på väggen så finns kurser för detta.

På nätet kan man läsa om lerklining bland annat här:

Örebro läns museum
Alternativ.nu
Byggnadsvårdsföreningen

 

(I köket här är ytterväggarna tätade med kalkbruk, en annan väl fungerande och utmärkt vindtätning. Om detta ska jag snart skriva på bloggen.)

.


6 kommentarer

Panel – enkelfasspont

Fritidsarbetet avancerar. Den strippade fasaden blev först svart av förhydningspapp som spikades med lister över skarvarna. Vindpappen klamras fast. Den är ånggenomsläpplig och vindtät, förhydningspapp är en sällan använd benämning. Ingen tilläggsisolering gör vi. Panelbräderna grundas med röd slamfärg innan de spikas på plats. Nertill ska vi göra en vattbräda, droppnäsa, som kragar ut över stenfoten.

Det viktiga för oss har varit att enkelfassponten har samma täckande bredd som den förra. Tjockleken är en tum hyvlat= 22 mm. Sist men inte minst viktigt är att baksidan inte får ha några frästa rillor som är så vanligt förekommade i byggvaruhandelns utbud idag. Dåligt och snabbtorkat trä kompenseras genom dessa rillor som gör att panelen inte ska ”slå sig”. När vi hittade ett panel som såg bra ut med de egenskaper vi önskade, köpte vi på oss ett lager. De har nu legat länge och torkat i logen. Att köpa direkt från bygghandeln och sätta upp på väggen kan vara ödesdigert om träet har hög fuktkvot. Då sådan panel torkar åker sponten/fjädern ur noten och vatten tränger lätt in. Så vi hade förberett oss – vi visste att panelbräderna på norrgaveln måste bytas någon gång. Nu blev det tidigare än planerat men inget hastinköp behövde göras.

Fasadarbetet avancerar i sakta mak. Här har bjälklaget nåtts. Lister över pappskarvarna ska spikas på plats. Dessa lister spikas sedan enkelfassponten i. Spiken som används är trådspik. Då det här huset byggdes till 1924 användes också trådspik men på t ex söderfasaden har klippspik använts till panelningen. På ungefär 20 år hade övergången till trådspik inträtt här. Invändigt är snickeridetaljer som socklar och foder i både gamla delen och tillbyggda övervåningen spikade med klippspik. Det gör dem lätt att lossa om man behöver.

Tidigare var panelbrädorna spikade direkt på pappen. Nu får vi 8 mm luftspalt. Åtminstone i teorin. Bra eller dåligt eller plus minus noll?
Efter varje arbetstillfälle täcker vi av med presenningen.

.


5 kommentarer

Golvvärme på husets villkor

Det här är mitt sätt att undvika kalla fötter då man bor i ett gammalt hus utan golvvärme:

Det är mina favorittofflor, snart sönderälskade som synes!

Tofflorna är filtade och har en tunn gummisula limmad undertill vilket är bra för att få stadig grepp mot golvet. Annars är det lätt att halka då man med stor hast rundar ett hörn eller springer nerför trappan. De här tofflorna samlar inte damm, är lätta, varma och halksäkra.  De inhandlades på Coop för flera år sen, nu hittar jag inga liknande. GE´XAN är namnet, det låter kinesiskt tycker jag. Hade jag vetat vad jag nu vet, skulle jag ha köpt ett litet lager av de här fantastiskt bra tofflorna.

Att lägga in slingor eller rör för golvvärme är inget vi planerar här i Universumet. I mitt arbete träffar jag många ägare  av gamla bostadshus vars högsta önskan är golvvärme (och utomhuspool).  Värme från elslingor eller vattenrör i golvbjälklaget letar sig ner i grunden lika väl som upp genom trägolvets bastanta brädor. Jag tror nog det kan  bli rätt mycket energislöseri om inte bjälklaget isoleras mer än vanligt och då försvinner ofta möjligheten till krypgrund, torpargrund som vi har här. Golvvärme går bättre ihop med keramiskt material i golvet som lättare släpper igenom värmen.

Vår filosofi i Universumet är att skapa komfort genom att anpassa oss till det befintliga och skaffa bra tofflor! Vi trivs utmärkt med det levnadssättet. Kanske är vi tidsenligt otidsenliga, eller???

Här beskrivs flera utmärkt praktiska möbleringstips som hjälper till att spara energi.  Och den här artikeln visar  jag på igen för den är så bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


6 kommentarer

Innanfönster med speciallösning

Det här är en riktigt smart speciallösning för att få innerruta till ett gammalt fönster med enbart enkelglas. 1800-talshusets vind skulle inredas och bli bostadsrum. Enbart enkelbågar fanns här och för värmens och energihushållningen skull behövdes tätning.


Här syns kvartsstaven som håller glasrutan på plats. Falsen i karmen fanns sen tidigare.

Istället för att tillverka nya innerbågar som både tar bort mer dagsljus och som kostar mer än den här lösningen, valde de här byggnadvårdarna att låta glasmästaren kapa till glasrutor i samma storlek som fönsteröppningens karminnermått. Sen kapade man till kvartsstavar som målades med linoljefärg i samma kulör som fönstret och därefter skruvades fast i karmen. En tätningslist sitter mellan glas och fals.

Att glasrutan går förbi tvärpost och spröjsar syns knappt. Tittar man närmare ser man dock blänket i glaset framför tvärposten.

Varje vår tas glaset bort, varje höst sätts det tillbaka. Det har fungerat i si så där 20 år. För att flytta glasskivan är det enklast om man har en sugpropp typ den som glasmästarna använder. Den här okonventionella problemlösningen gillar jag.


2 kommentarer

Fasadplåt väck

Eftersom vi gjort en hel del här i Universumet innan jag började blogga, kommer ofta inlägg om det vi gjort tidigare. Nu blir det ett sådant inlägg.

Då vi flyttade hit var samtliga hus förplåtade och jag hade svårt att få direktkontakt med husen – plåten var i vägen även emotionellt. Det dröjde till exempel flera år innan jag insåg hönshusets möjligheter.

Att plåten skulle bort från fasaderna var klart från allra första början. Alltså rätt många år sen. Inplåtningen av uthusen avlägsnades först och bara det var väldigt många kvadratmetrar! På baksidan av logen hade den vackra panelen med vankant rivits bort. Där sitter plåten kvar ännu men vi planerar att spika på ny panel – men det är inte prio ett.

Nåväl, för några år sen tog vi ner plåtskivorna på bostadshuset vilket inte alls var svårt.  ”Halvan” tog bort plåten och räckte den till mej som tog  den till  marken. Att slänga ner den hade kunna få till följd att något fönster hade krossats, för vinden tar lätt tag i plåten. Efteråt blev det ett antal körslor till miljöåtervinningsstationen med järnplåt och aluminiumplåt samt spikar.

Det var lämpligt  att utföra arbetet när tjälen fanns kvar i marken, innan perenner och lökväxter i rabatterna längs väggen började vakna från vintervilan. Marsvår blev perfekt för vår del.

Under plåten kom enkelfasspont från 1900-talets början fram. Klippspikar håller den på plats. Plåten hade skyddat panelen under de år den suttit på plats, alltså ungefär 30 år. Ingen tilläggsisolering hade gjorts så enkelfassponten fanns direkt bakom.

Ännu har panelen på bostadshuset inte rödmyllats av oss. Det är endast uthusen som målats med egenkokad Falu rödfärg. Vi har funderat på om ny vindtätning behövs. I så fall måste panelen med stor säkerhet bytas eftersom den knappast går att lossa utan åverkan för att byta vindpapp. Ny enkelfasspont är inte alltför svår att få fatt i, vi har en del på lager,  men den gamla är så vacker med sin väderbitna uppsyn där träådringen har mejslats ut. Det lutar åt att det endast blir norrsidan som byts. Den är ganska illa däran med spont som torkat isär.

Edit: Norrgavelns panelen byttes senare, men först spikade ny förhydningspapp upp men tilläggsisolering ansåg vi inge behövdes. Arbetena går att finna beskrivna under kategorin ”FASADER”.

Här har vi hittat ett foto från det glada 70-talet då fasaden plåtkläddes. Jag tycker det är intressant att jämföra detta arbetet med det som gjordes av oss. Alla var vi säkert lika glada – både plåtuppsättarna och plåtborttagarna. Modet svänger inom husbyggnadssektorn. Och för den delen även inom byggnadsvården. Energikrisen 1973 fick många att isolera sina hus med glas- eller stenull och sen klä fasaderna med plåt. Staten gav bidrag till förplåtningen.


12 kommentarer

Sandkorvar

Här i mitt Universum har vi provat på fyra typer av material mellan fönstren under vintrarna. ”Halvan” var van vid fönstervadd när jag lärde känna honom och detta imponerade storligen på mej. I salen brukar vi ha fönstervadd. Vi plockar också fönsterlav som jag arrangerar mellan fönstren tillsammans med barrnålar och barkflagor från tallar. Plötsligt en vinterdag för några år sen då vi satt och åt sa Halvan ”Har du sett, det har blåst in barr in genom ytterfönstret. Är det otätt!?” Han såg riktigt orolig ut med tanke på energianvändandet. ”Snälla du, ser du inte att det är ett konstnärligt arrangemang – nature morte! Här i närheten finns väl inga tallar! Det där arrangerade jag för fyra månader sen” svarade MrsUniversum sårat.

Vad är detta för slags korvar???

Direkt efter köksombyggnaden 2005 var jag rädd att vadd eller mosskräp skulle klibba i linoljefärgen under vintern. Visserligen var färgen torr, yttorr, men vad kan inte hända under ett halvt år? Vad annat finns som är hygroskopiskt och suger upp fukt för att förhindra kondens? Tallkottar  – ja varför inte? Så kom det sig att första vintern i nya köket hamnade kottar mellan fönstren. De har mindre anliggningsyta mot underlaget än fönsterlav. Det kändes riktigt bra och därför har vi fortsatt med det i köket. Kottar håller år efter år.

Vadd byts varje år då den är svår att återanvända. Fönsterlav bleknar och därför vill jag gärna ha ny åtminstone mot söder, trots att den redan använda blir formbar och användbar igen genom att blötas. (Jag brukar lämna tillbaka brukad lav i skogen så den kan etablera sig på nytt för här i våra trakter är det inte så lätt att hitta fin fönsterlav.

Den lättsammaste lösningen av alla fann jag då jag tog fram en bok utgiven av Nordiska museet ur hyllan för att läsa om något helt annat. Där stod:

”Från Jönköping på 1840-talet berättas sålunda: »När hösten nalkades tätades samtliga dubbelfönster, inklusive de så kallade lättfönstren, samt klistrades springorna med vita bomullsband, för att intet drag skulle uppstå.« Och mellan fönstren kunde man lägga islandsmossa med berberiskvistar eller eterneller. »Mamma gjorde rullar av tidningspapper och klädde dem med färgad vadd. Jag hjälpte till med att klistra på fönsterremsorna och stod sen och tittade på den nu oåtkomliga vackra vadden mellan rutorna.« Det är Elof Stoltz som berättar om hur det gick till i hans barndom i Ravlunda prästgård. Ja, det fanns många olika metoder. Man kunde fylla en smal lärftpåse med sand och klä den med rött tyg eller kanske gömma den i ett vitt vaddlager. Det var ett effektivt sätt att täta alla springor och sandpåsen låg stilla som en god isolering.” (MrsUniversums understrykning.)

Ser att man på!

Vilken intressant lösning på problemet att täta drag och minimera rimfrost på rutorna: sandkorvar!! Lär av historien! Mitt tankespråk är inte för inte: Lev nu, blicka bakåt, tänk framåt… Jag tyckte det var en smart lösning eftersom korvarna kan användas många år utan att bytas. Sanden är hygroskopisk och tung så korvarna tätar mot drag. Jag köpte grovt bomullstyg på Ikea som påstods vara ljusbeständigt och sydde gula korvar till köket på övervåningen och röda till sovrummet. Gjorde innerpåse av tunt bomullstyg först. Denna stoppades i den färgglada strumpan, fylldes med vanlig torr sand och knöts ihop i den öppna änden. Lätt som en plätt! Ganska snyggt tyckte jag också att det blev. Men Ikeatyget var inte färgäkta utan blektes redan första vintern. Därför har jag sytt om de gula korvarna som ligger mot söder i gul vadmal istället som har klarat ljuset bättre.

Överst syns t.v. gula sandfyllda vadmalskorvar och en röd bomullskorv. Eftersom vi har ”Universumgröna” fönsterbågar på övervåningen passar det inte så bra längre med vita klisterremsor. Därför har vi satt tätningslister på innanfönstrets utsida och klämmer fast bågarna mot falsen med de gamla koppelskruvarna.

● Nertill syns tallkottar i köksfönstret. De får inte vara för fuktiga och hopdragna då de läggs på plats eftersom volymen ökar då de torkar och fläker ut sig. Att ta bort innanfönstret för att ordna till kottarna är onödigt extrajobb. Mrs Universum sparar på krafterna i möjligaste mån.

● Nere till höger traditionell toppig fönsterlav (med en barkflaga).

I år har jag varit ”vågad” och sytt nya röd-vitrandiga bomullsöverdrag till de röda korvarna som synes ovan. Men varför inte köra 70-tals retro, det går lika bra. Jag tycker minsann inte att man behöver ha kulturhistoriska aspekter på att det ska se ut som förr. Men idén från 1800-talet var suverän. Undrar om någon annan än jag använder ”korvar” fyllda med sand mellan sina gamla fönster???


Lämna en kommentar

Vindtätning med kalkbruk

Beskrivningen av köksombyggnaden fortsätter. Det är på inget sätt rafflande, bilderna är inte vackra. Det är såna här bilder man inte gärna utsätter sina vänner och bekanta för.
På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort och därmed den svarta färgen. MrsUniversum gick för flera år sedan en kurs i lerklining, anordnad av länsmuseet, eftersom hon var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade invändigt (vi har sett rester av detta i salen). Det är inget ovanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom många spikhål, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), satt den bra och det var bara att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Först vattnade vi putsen, fyllde i kalkbruk och vattnade igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Bilderna ovan: Alla bilder visar läget före lagning. Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. 

Här har putsytorna lagats.
Bilderna visar överst: Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat som fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.
Nederst: Hörnet där skafferiet stått och där kylskåpet så småningom skulle placeras. Här pappspändes på kalkputs som tidigare men bara fram till fönstret. De gamla tapetlagren fick sitta kvar för övrigt. Skarven hamnar bakom fönsterfodret. Vi tog bara bort tapetlagren där nya skåpinredningen skulle byggas.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen. Bräderna har aldrig legat synliga, redan från början låg en korkmatta på golvet.