Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Första snön

skuggspel-i-farstun
Idag föll första snön, snöflingorna rusade förbi i snålblåsten. När jag öppnade dörren från ateljén höll jag på följa med den i vindbyn. Idag brinner elden i kaminen hela dagen. För mej är det något speciellt med första snön som faller. Skriver jag inte upp det i vanliga almanackan med lingonkrans så nämner jag det på den här bloggen som jag gör nu. Snön är lika skir som skuggorna på farstuväggens pärlspont.

En enda budbärare
leds till gästrummet –
kylan
    Kyrorai

Annonser


2 kommentarer

Frid och ro

Återgång till en ”normal” månad utan stora helger. Till vardagslunken. Det känns inte på något sätt oangenämt.
övre köksfönstret
Här i Universumet har vi bestämt att inte ha några datorer i bostadshuset. De finns i våra respektive arbetshus (Halvan får snart ett nytt) och detta beslut är en stark viljeyttring från min sida, ett sätt för mig att få tillvaron att fungera bra. Vi har ingen tv i kök eller sovrum, ingen tv som står på utan att någon tittar.

Det har tagit tid att få till det jag vill ha ut av landsbygdsboendet nämligen att inte enbart konsumera kultur i stora mängder utan själv producera kultur.  Att starta företag var också en del av tanken med att bo på landsbygden. Då var det mycket att tänka på, att lära sig, nu minns jag knappt allt det som då var nytt som jag behövde göra till mitt. Det första året hade jag min arbetsplats i drängkammaren och startade arbetsdagarna under vintern med att elda i kaminen. Så annorlunda än att bo i lägenhet med centralvärme. Utanför dörren fanns naturen och det kultiverade landskapet att kliva rakt ut i utan att planera ett enda dugg. Och det bästa av allt är att ha någon att dela det här levnadssättet med, någon vars tankar om meningen med livet sammanfaller med mina. De där människorna växer inte på träd :-)

.


6 kommentarer

Ett hem

ett hem 10 jan-15
Vi tog en snöig promenad för att hämta tidningen i postlådan nu i blå timmen. Vinden ven och snöflingorna smälte i ansiktet.
Det kändes väldigt skönt att komma in i värmen efteråt, särskilt nu när huset enbart värms upp av vedbrasor, julgranen fortfarande glittrar och det är allmänt trivsamt.
10 jan -15

Att vara hemma – detta är slutligen, att äga en vrå,
där vi, när uret slå vår sista timma, i ro får
lägga våra ögon samman; en vrå, där,
sedan vi själva svunnit, de verk och de ting, vi älskat,
lefva efter oss.

 

Ellen Key 1911 (samtida med mitt hem Universumet)

.


6 kommentarer

Så där litegrann från ovan

köket hösten 2014
En ny vinkel på köket så där lite från ovan. En vy som man normalt bara har då man byter gardiner.
köket från ovan dec 2014
Det har inte hänt så mycket från i höstas (övre bilden) annat än att mattan vänts till advent och blivit rödare. That´s it so far.
Så är dagsljuset annorlunda förstås. Och farstudörren hålls stängd för att bevara värmen i kök och kammare.
Borde kanske bli trött på detta kök. Men nej, inte än – om någonsin. Om ett halvår är det 10 år sedan det stod klart. Det borde kanske vara dags att bygga om!
Det påstås att nöjda människor är farliga människor. Farliga för att ”utvecklingen” och ekonomin/kommersen kan stagnera. Är jag en farlig människa som är förnöjsam?

.
.


6 kommentarer

Vedspisens vattentank

Jag tycker det är härligt att elda i vedspisarna våra. Det ger en skön värme och ett fint sprakande. Att koka kaffe där är inte heller dumt. Ja, även laga mat ibland.
tank2
Till vardera av vedspisarna här hör en vattentank av koppar. Den är ett minen från den tid då varmvatten inte kom ur kranen vid diskbänken. En bra anordning då (tanken är förtent invändigt) men inte behövlig idag.
Tank1
Då vi inte använder varmvattnet ur koppartanken numera är det risk att vattentanken spricker av värmen från elden om den är tom. Förut fyllde vi på vatten då och då eftersom det dunstar.
tank3
Numera har vi fyllt den med sand som utjämnare av värmen. Det är enklare så. Ett tips till den som inte kommer ihåg att fylla på vatten och inte löst det hela redan.


2 kommentarer

Höstdagjämning

tar-det-lugnt
Idag är det höstdagjämning då dag och natt lika långa. Exakt den 23 september 04:29 på natten.
Det känns vilsamt. Jag har inget emot hösten, varmare kläder, brasor och mera inneliv.

 

DEN SISTA BLOMMAN

Jag älskar vårens prakt – men mer
den sista blomman, sommaren ger.
Då först blir levande och nära
allt det, som var mig ljust och kärt.
Så är ett avsked stundom värt
mer än att återse den kära.

Alexandr Pusjkin

.


4 kommentarer

Låt kylan komma!

Nu har vi satt in innanfönstren. Nu är huset vinterbonat. Nu tänder vi levande ljus. Nu kan vi elda i kamin, vedspisar och kakelugn. Härligt!

englas
Enkelglas.
e med innerfönster
Samma fönster med innerbågen på plats. För fasta bågar används koppelskruv lika den på översta bilden, men på bilden är ett fönster öppningsbart vintertid och då sitter vred på öppningsbara bågen.
Mellan de flesta fönsterbågarna används de sandkorvar / dragkorvar jag sytt. Lätt att plocka fram år efter år om man väljer ljusäkta textil.

Nu kan den klimatologiska kylan få komma.
.

.


2 kommentarer

Vilken sommarvärme och den fortsätter…

varmt
Semestern har varit fantastisk med värmebölja av guds nåde.  Bortavaron från Universumet har varit fylld av intryck, träffar och frivilligt jobb. De varmaste dagarna gick det dock inte att göra mycket mer än dricka mycket och svalka sig på olika sätt. Vi lämnade vår gård i oklanderligt skick :-) då det gäller gräsytorna som slagits och klippts korta.
torrt
Då vi kom åter var de lika kortklippta, bara lite mer brända. Det tycker jag är underbart för då behöver vi inte börja med att klippa böljande gräsytor utan kan ägna tiden åt annat. Köksland och perennträdgård har jag dock haft hjälp med att vattna under bortavaron, vilket jag är oerhört tacksam över. För där grönskar det! Och semestern fortgår.

Detta var ett annat år i juni. Juni är de saliga ängdernas månad. Nu är mognande och gulnande skördemånad. Jag gillar verkligen vår natur och våra årstider, jepp…

.

 


9 kommentarer

Vedspisens centrala roll

Ingen har väl så bra som Elsie Johansson f. 1931, beskrivit vedspisens centrala roll i ett enkelt hushåll, beskrivit dofter, ljud, vanor och seder förknippade med köket och dess centralpunkt värmekällan. När jag läste de första två delarna av trilogin om Nancy – Glasfåglarna (1996) och Mosippan (1998) förflyttades jag till 30- och 40-talets Sverige och landsbygds-Uppland, i en familj som beskrivs mycket kärleksfullt.
(I sista delen av trilogin om Nancy flyttar man till stan och livet blir annorlunda och i mina ögon inte lika intressant för min förståelse av livet förr.)

järnspis
Jag såg in i ett liv som mina föregångare levt, fick tydliga bilder och sinnesförnimmelser av det. Det var stort!
Människor som upplevt vedspisar som något annat än jag själv har gjort, som en nödvändighet för att få värme vintertid, inte som en ”mysig” och romantisk sak från det förgångna som idag nästan är en statuspryl i kretsar där man vill lefva lantligt :-)
För mej innebär vedspisen trygghet.

Inget vet man.
vad som helst kan
hända. Om ett ögonblick kan allt
vara annorlunda.
Nu sätter jag
på lite kaffe.

 


4 kommentarer

Rikedom

travad ved
20 kubikmeter ved levererades i slutet av april. Nu har vi staplat in allt klart i vedboden. Det är lite som meditation att stapla och trava kan jag tycka.
vedlasset
Aldrig någonsin har vi kunnat börja med öppna innerdörrar mellan temperaturzonerna så tidigt förr om åren, redan i april. Får se om det kommer något rejält bakslag sen i maj…

Hur som helst känns det rikt att ha fyllda förråd.

.


4 kommentarer

Sotare – skorstensfejare – knopare

Är man intresserad av kulturhistoria kan man väl inte låta bli annat än att älska sotaryrket. Ett viktigt hantverk som står sig än, där redskapen i mångt och mycket är desamma som för 100 år sedan och längre, där språket ”knoparmoj” fortfarande lärs ut under utbildningen för att det inte ska försvinna. Snacka om yrkesstolthet! Det går bara inte att låta bli att bli glad då skorstensfejar´n kommer iklädd sin kurpis och med bältet som bevis på yrkeskunnande.

sotning2
I veckan var det dags. Varje år sotas kaminen men de andra tre eldstäderna i huset bara vart tredje år, de eldas inte lika mycket i. Längre tid mellan sotningarna får det inte gå i den här kommunen, då blir det eldningsförbud och provtryckning måste ske innan man får elda igen.

Det som är ganska nytt bland sotarnas redskap är dammsugaren, ack så behändig att använda jämfört med förr. Då jag flyttade hit var de inte i bruk. Själv minns jag min mamma som täckte över många möbler med stora tygsjok i samband med att sotar´n skulle komma och göra sitt arbete.

sotningsredskap
Uråldriga redskap som fungerar än idag är sudd, krejs (viska) och raka. Det sistnämnda redskapet har olika rakor i var sin ände av stången, en slipraka i andra änden.

sotning1
Här borstas sotet bort på undersidan av vedspisens största kokplatta. Dock inte med en sompe (en äldre typ av kvast)denna gång.

Den här gången fick jag lära mig att det anses bringa lycka (till huset antar jag) om sotar´n är första besöket för dagen. Och att man ska skaka hand då han kommer.  Det var något nytt som jag uppskattade att få veta. Nu blev det handskakning då han gick istället. En kamin, en kakelugn och två vedspisar är nu redo för ytterligare eldning. Allt är i sin ordning. Skönt!

.


20 kommentarer

Fönstervadd

I år har jag för första gången på länge placerat fönstervadd mellan rutorna, det blev som så i salen. Förra hösten var den inte klar och linoljefärgen som fönstren målades med var knappt torr därför var där tomt i vintras. Fastnande ludd är ingen ”hit”. Men nu – fönstervadd. Helt enkelt.


Till vänster ett gammalt paket fönstervadd. Då helsvensk med produktion i Järbo norr om Sandviken. Nu en traditionell produkt tillverkad någon annanstans, var anges inte. Jag köpte årets vadd på ICA Maxi, där fanns över en hyllmeter med vadd och fönsterremsor – inte illa alls.


Jag tar en dagstidning, klipper den till samma längd som fönsternischen, rullar den med lämplig diameter (ska fylla ut hela mellanrummet mellan fönstren), klipper vadden ett par centimeter längre än rullen, behåller papperet som vadden är rullad i, klipper dock bort en del av detta papper i båda ändarna så det är lika långt som tidningspappersrullen. Sen rullar jag vadden på tidningsrullen. Nariga händer gör att vadden fastnar på fingrarna och gör att vadden luddar vilket inte är så kul :-)


Så placerar jag rullen på plats i fönstret men först viker jag in vaddkanterna i rullen, det blir snygga kanter då tycker jag.


Sen sätts innanfönstren på plats med koppelskruvarna. I andra fönster har jag mestadels dragkorvar med mönstrade tyger, här får allt vara vitt utan någon dekor. Som första gången jag kom in i detta rum.


Fönstervadd och gamla vackra fönster var ett gemensamt intresse då Halvan och jag träffades. Kan man annat än falla för en sådan man???
Här använder vi inga vita fönsterremsor eftersom fönstren är umbragröna. Vi har isoleringslister på baksidan av innanfönstren istället som klämmer mot falserna.
.

.

Här nedanför andra lösningar med t ex dragkorvar fyllda med sand (eller risgryn):


Genom att klicka på respektive bild kommer man till det skrivna inlägget som hör till.

.