Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Magnetism

Jag hamnar av någon anledning så lätt och ofta i sådana här miljöer. Något drar mig dit – en inre kompass kanske ;-)

En dagbäddad dragsäng nedanför två vackra porträtt från förra sekelskiftet, på sidan en lavoar med väggspegel ovanför, tvättfat och vattenkanna i porslin. Stugan är förhållandevis nyligen byggnadsvårdad och det naturliga slitaget borta men stämningen är ändå ostressad och fridfull.

En åttaslåstol, skurgolv och ett sätt att låta enkel sockel, fodersockel, dörrfoder och tröskel mötas.

Den här fiskarstugan finns i Höga kusten, ett stort världsarvsområde som är värt flera dagars besök.

Annonser


Lämna en kommentar

Världsarv anpassat för funktionshindrade

Jag och min bästa kollega och f.d. arbetskamrat gjorde en trevlig och upplevelserik resa i veckan som gick. Vitlycke museum var ett av målen.
Från museet var det bara att promenera ut i verkligheten för att beskåda delar av Tanums världsarv. Verkligheten med hällristningar.



Den ambitiösa museibyggnaden ligger på andra sidan vägen i fonden, uppe på en liten bohuslänsk häll. Från den var det gångavstånd till Vitlyckehällen. Vi använde samma grusväg som funktionsnedsatta kan ta. Framme vid hällen hade ett trädäck byggts fritt från berget.

Så här en kväll före skolavslutningen och turistsäsongen var här lugnt men att besökare behöver hänvisas till vissa ytor för att inte hällristningarna ska förstöras, står klart. Det här var fint gjort.

Det är bara att hoppas att Sigurdsristningen i min kommun får en vänlig, oförstörande och vacker lösning för funktionsnedsatta som smälter in i omgivande natur. Kommunen har backat och ska göra omtag efter lång och högljudd kritik mot det som utfördes under vintern.


Lämna en kommentar

Kulturhistoria

Vi omges i vårt samhälle av rätt lite förståelse för vår kulturhistoria. För fornlämningar, för gamla hus, gamla vägsträckningar, kulturarv i skogen… Det är känt att särskilt i ”arbetarstäder” har det saknats känsla och gehör för kulturhistoria och kulturminnen. Där rivs, röjs, planeras nytt där det gamla stått eller funnits.

Fornlämningar skadas av skogsbrukets stora maskiner, gamla kulturhistoriska vägdragningar och kulturhistoriska byggnader får gå under skopan utan att någon egentligen bryr sig, varken myndigheter eller boende. Man vill ha nytt, vill ha mer, vill sudda bort minnena av det som varit för man är väl MODERN!!! Eller hur…? Utom möjligtvis under Allhelgonahelgen då många minns anfäderna genom att tända ett ljus på kyrkogården.
slingrande väg
Gammal vägsträckning som slingrar sig mellan ägorna. Inget spikrakt vägbyggande där inte.
Åserum-016
Klicka på bilden och se var den är hämtad ifrån.
Det är inte alltid att man som skogsägare får bestämma över sin egen skog. Skogsstyrelsen kräver trakthyggen (kalavverkning), att hugga rotposter går inte alltid för sig. Skördarna är stora och hur ofta ser man inte körskador på ett trakthygge? Men skogen har fler värden än de ekonomiska, skogen är inte enbart en produktionsyta. Hur värderas sociala värden, rekreationsvärden, naturvärden? Ska detta enbart finnas i naturreservat? Som skogsägare följer jag debatten med intresse.

Själv upprörs jag lätt över oförnuftet. Jag har sett så mycken kulturhistoria försvinna bara under min korta levnad på Jorden. Jag har hört argumenten idisslas till leda. Stort som litet, världsarv som det till synes obetydliga,  går till spillo och det är oftast vi människor som själva orsakar tappet. Det kan vara allt ifrån riktigt gamla byggnadstekniker till tempel av sten. Men jag får skylla mig själv som inte bor i en annan värld, i ett annat land, i ett annat sammanhang. Att bo nära människor som delar ens värderingar skulle vara/är mycket värt. Vare sig det är invandrare eller inte kanske jag ska tillägga. Detta är inte menat som ett nationaldemokratiskt eller rasistiskt inlägg. I Sverige har vi förstört mycket i modernismens namn.
vid Beltemplet Palmyra-500px
Beltemplet i Palmyra-500px

Stjärnorna behövs inte
Blås ut varenda en
Montera ner molnen och ta isär solen sen
Sopa ren skogen och töm haven på dess innehåll
Nu spelar ingenting mer någon roll.

W H Auden
1907-1973


Lämna en kommentar

Senaste nytt…

…på 1850-talet. Och lika modern dag är väl denna franska tapet?
ol-lars
Det här är en av de inspirerande interiörer som visas i Jon-Lars i Långhed, Alfta.

.

(Det jag däremot inte tycker om är att wordpress.com helt egensinnigt väljer en egen bild i sidhuvudet som jag inte kan påverka i nuläget. Trist. Det ordnade till sig under dagen :-) )


4 kommentarer

Utflykt

vedabron2
Högakustenbron invigdes december 1997. Hängbrons totala längd är 1 800 m, pylonernas höjd ovan Ångermanälvens vattenyta 189,5 m, segelfri höjd 40 m.

Vid norra landfästet börjar Höga-Kusten, det landskap som sedan år 2000 tillhör världsarven. Världsarvet sträcker sig ända till Skeppsmalen på Skags udde utanför Örnsköldsvik. Där finns landets enda surströmmingsmuseum där man lätt vidgar sina kunskaper i denna, numera norrländska maträtt. Men syrning av mat är ett urgammalt koncept för bevarande utan frys. Där framgår även att de som hade fiskevatten längs kusten kom långväga ifrån. Från min lilla stad i Mälardalen kom fiskarna farande i sina båtar ända hit upp under medeltiden, ja kanske ända från vikingatiden, och framåt till 1700-talet. De var borta i månader och byggde enkla hus vid stranden där de övernattade. Så kunde fiskarlivet vara då.
skuleberget
Skulebergets grotta nämner Kerstin Ekman i Rövarna i Skuleskogen. Klättra upp till den men vänta till barmarkstid, det är väldigt brant men jag tyckte det var värt besväret. På vintern är skidbacken i gång med toppstuga och lift från andra sidan berget. Höga Kustens Naturum ligger vid bergets fot. Hela det vida Höga kusten-landskapet i Ångermanland med sina branta nivåskillnader, röda rapakivigranit, fiskelägen, småorter, kulturminnen och intressanta öar är väl värt en semestertur. Fiskelägena här är inte alls lika exploaterades som i Bohuslän. Här är grant och intressant!
800px-Sandö_Bridge_Sweden_wikipedia
Åker man bil är det värt att ta Sandöbron från 1940-talet i ena riktningen. Sandöbron över Ångermanälven, är en bågbro av betong. Foto från wikipedia. Norrland är fantastiskt!!!

 .

.


Lämna en kommentar

Samhällsomstörtande verksamhet

luftiga balkonger
Detta är arkitektur från 20-talet, något nytt för den tiden. Om dessa balkonger finns mycket arkitektoniskt, konstruktivt, historiskt och konstvetenskapligt att säga. Men jag nöjer mig med detta: Vilken smäcker konstruktion Walter Gropius ritade i Dessau. Vilka ”svävande” balkonger, helt outstanding. Gillart´t!  Arkitekten Gunnar Asplund har fått sig tillskrivet att ha fört in den funktionalistiska arkitekturen i vårt land i samband med Stockholmsutställningen 1930. Här i landet kom funktionalismen att bli en del av folkhemmet.

På 30-talet var den här sortens arkitektur däremot helt förbjuden i Tyskland. Bauhaus-skolan i Dessau, där Gropius var rektor, var med sin utbildning i konsthantverk, formgivning och arkitektur  igång  mellan 1925-1932. Därefter stängdes den av nazisterna eftersom den ansågs amoralisk och omstörtande. Den fria tanken ansågs farlig. Arkitektur är politik och ideologi om ni inte visste det redan.

Restaurering/rekonstruktion har varit nödvändig då delar av skolbyggnaden bombades under kriget. Sedan 1996 är Bauhaus-skolan med alla dess byggnader upptagna på UNESCOs World Heritage List.

Eftersom MrsUniversum värnar om och arbetar med det byggda kulturarvet och kulturhistorien, uppstår en viss rädsla för de nationalsocialistiska strömningar som sveper över vårt land. De krafter som ivrar att ”svensk kultur” ska stärkas vill se att mer pengar går till kulturbevarande. Hur kan jag, som anser att vårt kulturarv är viktigt och därför gärna också ser att ytterligare medel satsas på det byggda kulturarvet, undvika att sammanblandas med krafter som arbetar för etniskt urval och monokultur? För mig är den fria tanken viktig. Urval förminskar civilisationen. Hemslöjd och traditionellt hantverk, äldre byggnadskultur och samtidsarkitektur kan mycket väl samsas enligt mitt sätt att se på tillvaron.

.


4 kommentarer

Vacker patina

Nu ska jag visa foton från det kök som varit inspirationskällan till köket här i Universumet. Det här 1920-talsköket finns i Asta i Hälsingland. I Erik-Anders gården. Köket hade MrsUniversum endast sett på bild då hon beslöt att ha det här köket på näthinnan inför den egna köksombyggnad. Morfars och mormors trygga kök fanns också med i tankarna. Efter att vårt kök var klart kom vi förbi originalet en vacker dag. Gissa om det var en fin upplevelse?!

Till vänster innanför den här dörren inreddes ett kök på 20-talet, ett kök som fortfarande är intakt.


Från farstun kommer man in och ser detta.


Till höger finns järnspis, vedlår och…


…arbetsbänk. Diskbaljan av förtent koppar står på golvet då de inte används. Zinkplåt på väggen som skydd mot vatten och fett.


Boaseringen har målats med oljelasyr.


Skafferiskåp upp mot tak på sidan om dörren mot farstun och stugan.



Vilken vacker och välbevarad limfärgstapet. Lyckan måste vara att äga en sådan!

Köttkvarnen står framme. Tekoppar i funkisstil, favoritkaffekoppen är rosenbeströdd.

Vad gör det att tapeten har några skavanker, har patina? Ingenting alls, det är en fördel för upplevelsen, för autenticiteten.

Erik-Andersgården i Asta är helt klart värt ett besök. Precis som de andra hälsingegårdarna – på världsarvslistan eller ej.

.


Lämna en kommentar

Det ska böjas i tid…

Titta, titta vad jag fick för bild i ett mejl från Kizhi. Mina bekanta långt därborta minns mej och mina jordbruksintressen. Å, vad glad jag blev för mejl och bilden speciellt tagen med tanke på mej.

Dottern räfsar hö på en ö som är världsarv, i sjön Onega. Åh, hade jag varit där just då. I landet därborta har man inte glömt hur en lie svingas eller hur man handskas med en räfsa. Där inga smaragdgröna gräsmattor finns, inga åkgräsklippare. Där refugerna i storstan Petrozavodsk slås med lie…   Jag tycker det är vackert det som många andra ser som eftersatthet, fattigdom och låg standard.

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli…

Det vill säga – ska man lära sig något ordentligt bör det göras redan i unga år.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Lämna en kommentar

Världens kulturarv

Jag var borta från mitt Universum några dar i början av juni. Lämnade denna blommande plats för ett lite mer sönderbränt Provence och staden Arles. Allt för en konferens.

Detta är en modell i stan´s historiska museum över den romerska staden som nu heter Arles och är ett av många världsarv. Amfiteatern syns störst i mitten, teatern en halvcirkelformad byggnad helt nära. I Arles kan man verkligen få en känsla av storleken på en liten romersk stad. Floden Rhone rinner där intill. Deltat i mynningen, Camargue, besökte vi också i syfte att se åtgärder för landskapsvård. 

I den rätt välbevarade amfiteatern pågår restaurering. Bjälklaget, golvet, på andra våningens omgång är nytt.

Ny stenfris. Fransmännen är inte rädda för att rekonstruera och byta ut, snygga till. I vårt land är vi lite försiktigare med sådana åtgärder i ruiner.

Maten var naturligtvis utsökt. Trerätters lunch/middag hör till – den gröna ärtsoppan den smultnaste och mest välsmakande  jag ätit av den sorten.

Lördag förmiddag tillbringades ett par timmar på marknaden som var välsorterad med lokalt odlade och tillverkade produkter.

Här fanns pioner i olika färger att köpa allt medan pionerna vid husväggen i Universumet tappade sina blad.

Ytterligare ett världsarv besökte vi – Pont du Gard, en romersk akvedukt av ansenliga mått. Äntligen har jag sett den med egna ögon. Lördagskvällen avslutades med en god och välordnad picknick här på stranden med några tusen andra allt medan skymningen föll. Känslan var verkligen sinnebilden för franskt liv.  Som absoluta crescendot ett långt och stort fyrverkeri.

HÄR finns listan med alla världens kulturarv. I Sverige har vi 14 stycken, ni vet väl vilka de är…
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om ,


2 kommentarer

Inspiration från förr

Färgsättningen i det här gamla köket från 1920-talet har varit inspiration till det nya köket i mitt Universum som stod klart för tre år sen. Köket nedan finns med i boken Kök i Sverige av Uuve Snidare. Förra sommaren, då vi var på resa  norrut i Sverige och hunnit till Hälsingland, svängde vi av en tillfällighet av mot skylten  ”Erik-Anders gården” och hamnade i byn Asta. Utan att veta att det var i detta hus köksförlagan fanns, blev det en härlig överraskningseffekt. Erik-Anders-gården hör till en av de 13 (tror jag) hälsingegårdar som står på tur för att kanske utses till världsarv.

kitchen-1920

Det här köket är målat med oljelasyr på pärlsponten i fast inredning, boasering och på dörrar och dörrfoder. Spiskåpan är målad järnplåt. Pärlsponttaket är troligen målat med linoljefärg. Jag tycker mycket om det slitna vid luckornas knoppar och socklar. Kanhända har här bott och verkat människor som trivts med köket och varandra, eftersom det inte är ommålat eller bortrivet. Undrar just hur många av de kök som byggs idag som slits vackert? För det är ju kvalitén på materialen som avgör hur en inredning åldras och vad den tål av vardagshändelser.

Förutom detta kök så var minnesbilden av färgsättningen med björkådring i mormors och morfars kök en utgångspunkt för köket i mitt Universum.  Köket är alltså lite färgstarkare än vad som kanske är normalfallet för kök idag. (Bilder kommer framöver.)

På samma resa i norr stannade vi till i Wij trädgårdar i Ockelbo. Förutom Skogens trädgård mitt i en kornåker, såg jag där för första gången kastanjestaketet som tidigare nämnts här i bloggen. Norrland ger inspiration!!! Norra Sverige äger!!!