Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Blomsterprakt

Några få brottstycken ur min försommar. Bilder jag aldrig hann blogga om då, eftersom jag gjorde ett uppehåll i maj just för att hinna njuta av försommaren.
solkväll-web
röda solar_web
majkväll
limegrönt
kattfot2
De älskliga kattfötterna.
kattfot1
tovsippor i vind
eken
syrentid2
älgspillning
Alla bilder utom älgspillningen är tagna på gården.
vackraste aklejorna
Visst kan det vara skönt att veta att en ny vår väntar då regnet öser ner och stormarna blåser under adventstiden… Men innan dess välkomnar jag julen!

.


2 kommentarer

Vår

vår

Allt blev mitt
Jag var hos våren
Jag var vacker
Jag var älskad

Högt och länge
sjöng jag
i ljusgröna skogar –
för våren
min älskare

Så gick jag hem
till sist.
Till matematiken.

Sedan
har jag aldrig mött våren
ensam
och aldrig
känt mig så älskad

 

Dikt av okänd.  Troligen 70-tal.  Troligen ur Femina.

.


6 kommentarer

Välkomna getterna

Getterna Tor & Saga kom hit igår kväll igen. De är hjärtligt välkomna!

De kom ungefär 21.30 med Halvan i lånad hästkärra. Tack för lånet, Gert! De kände igen sig efter några somrar i hagen. Saga ledde oss ut dit, Tor, som är lite fegare, lunkade efter. Tog en tugga av fräscht grönt nu och då.

I morse fick de morotsslantar och lite omhuldande sällskap. Saltsten och vatten finns i hagen hela tiden, liksom ett regn- och vindskydd.  Lyser solen är de gärna ute i grönskan eller lunkar omkring på den suveräna muren. Getter vill ju hoppa och förutom muren finns stenar av olika storlekar i hagmarken.

Käka på bara getterna.  Det är er uppgift.
Igår kväll tog jag en sväng för att fota läget efter att vi satt upp inhägnad i form av elnät. Gullvivorna har ökat i antal sen vi började landskapsvård och getter – precis som vi önskat! Det måste få ta tid, annars blir det övermäktigt.

Nu är det en fantastisk tid. Och jag sitter mest klistrad framför datorn månaden ut. Men sitter jag här i ateljén ser jag fasantuppen med sina hönor strosa förbi, ser getterna i hagen, hör göken gala, näktergalen sjunga och tornseglarna svirra. Livet är allt bra skönt!

.


2 kommentarer

Regn av körsbärsblom

Landets förmodligen mest fotograferade körsbärsträd lockade till en kväll i stan efter jobbet. En riktig folkfest var det, många som befann sig där hade ett leende på läpparna. Det var i torsdags, nu finns nog inte många blomblad kvar på grenarna.

ÖGONBLICKET

Om länge körsbärsträdet lyste i blom
Silversvalt bland bergen
— ej levde vi dess bleka skönhet då
som när det lyser
nu, och bara nu!

Akahito

.


2 kommentarer

Blå glädje

Igår då jag kom hem från ett möte i Sthlm möttes jag av några blåsippor i ett snapsglas på köksbordet. Eftersom jag inte haft tid har jag inte kollat blåsippsstället den 5 april som jag annars gör varje år. De brukar ha slagit ut då. Men igår, den 6:e, hade Halvan tagit en tur i skogen och där var de!

Vad skulle kunna göra mej gladare än några blåsippor i ett litet glas? Ingenting!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,


2 kommentarer

Vårljus och vårljud

Jag känner mej fri, glad, lös och ledig. Solen skiner, Halvan njuter av båtmässan i Älvsjö, själv jag tror jag tar en tur till blomsteraffären…  Igår lämnade jag från mej ett större uppdrag för anbudsräkning. Min och de andra konsulternas insats är klar så långt. Nu ska byggentreprenörer räkna på jobbet.

Våren lockar, vårdropparna tittar fram längs husgrunden, talgoxen drillar intensivt, ett väldigt angenämt ljud.

HÄR på denna hemsida kan ni höra ljudet jag hör…

.

Och nu ska jag berätta för er varför jag har ritat en sådan här tvådelad dörr i mitt arbetshus, en dörrtyp som aldrig funnits här. Jag som normalt  försöker vara ganska noga med att saker och ting ska se ut som förr.

Jo det beror på den här målande beskrivningen:

I alla gårdar hade man gubbar, som stod å knalla med sådant arbete. Det var nån gammal farbror, morfar ell. farfar, som bara hölls i vedliret, såga kubb till pärt å högg ved m m. Sedan när kubbarna vart riktigt genomtörra, sätte gubben sej till en dag å klöv pärt. Gubben sätte sej på huggstubben, i velire (vedboden} ell. i slöjdbo’n mittemot den öppna dörren, beväpnad med handyxa, med kort skaft, en liten träklubba med kort skaft, å en s. k. kvistkniv, även kallad huggare, ock så en bastant täljkniv. Framför sig ställde han en lägre huggstubbe, ca 12 tum i höjd, på vilken han ställde den kubbe (ämne} som han klöv ut pärt av. En sådan kubbe var ungefär 1/2 aln = 12 tum i höjd (längd) ock för att få kraft att slå med klubban, på kniven, feck inte den låga huggstubben vara för hög. För att få största möjliga nytta av daggsljuset, sätte han sej med ansiktet mot dörren, ”så han såg va’ han jorde”. Om det blåste snålt å kallt in genom dörr’n, ställde han denna halvöppen till skydd mot blåsten mot vindsidan, å ställde nånting mot dörrn, så den inte blåste igen, så det vart mörkt inne.

Längre tebaks i tiden hade man på en del hus, till ex. brygghus, å bodar, s.k. halvdörrar en övre å en nedre halva. Om det blåste rakt in genom dörrn,  jeck det bra att stänga till den undre dörrhalvan, så att det inte blåste kallt der man satt. Nu blev det bara för gubben, att resa kubben på ände, på den låga stubben, sätta kvistkniven, som här blev späntkniv, till övre ändan av kubben, med venster hand (näven), ock med höger hand, som han höll klubban i, slog han till på kniven bak, så att denne trängde ner i kubben, å spräckte ut en lagom tjock pärt. Jag, å fler till mig har även hört namnet spil, om pärten, å man talte ibland även om spiltak.”

Berättelsen kommer från en uppgiftslämnare i Västmanland 1945 och finns nedtecknad i Nordiska museets frågelista 130 om Spån och pärt som jag tidigare läst utförligt och noggrant. Jag lever mig verkligen in levnadsförutsättningarna för de gamle och älskar den nerpräntade dialekten.

Därför har jag gjort det som av somliga kallas ”stalldörr”, en tvådelad dörr. Jag ska kunna sitta här inne en vårdag som denna och höra alla vårljud men slippa drag på ben och fötter längs golvet. Smart va? Allt tillkommet för att jag läste den här enormt fina beskrivningen från Västmanland som fanns kvar i bakhuvudet då jag långt efteråt inredde mitt arbetshus.

Det intresserar mej mycket hur minnet fungerar och formar vår närmiljö och oss själva. Ser ni de tre räfflorna i dörrbladet? Det är ”kannelyrer” som jag minns från en marmorerad pilaster i ett bönhus byggt på 20-talet.

Nä, nu ska jag köpa snittblommor och imorgon blir det kaffe på sängen igen.  Det var ett tag sen nu.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


5 kommentarer

Fyndläge

Kände att jag hade behov av att göra något oplanerat igår. De senaste helgerna har bestått av arbete och då inte projekt hemmavid som får stå över. Halvan var inbokad på annat håll. Jag tog årets första  loppisrunda och njöt i fulla drag men hittade inte mycket att köpa, men det spelar mindre roll tycker jag.

Stack in näsan i blomsterhandeln och kom ut med en bukett rosavita ranunkler. Ahh, vad jag tycker om dem…

De här fyra små kryddburkarna blev i alla fall mina för 20 kronor styck. De gläder mej oerhört. Minns mormors kaffeburk av samma typ fast många storlekar större. De här små har jag aldrig sett tidigare men nu äger jag fyra stycken i gott skick  :) Metallburkar med tryckt dekor i form av laggkärl. ”Laggarnas” träådringen syns tydligt. Ahh, vad jag tycker om dem.

Jag har undersökt det här med varumärket förut men inte gjort någon anteckning och nu hittar jag inte vad AEL står för. Eller står det AEV?  Det ser ut att kunna vara från förra sekelskiftet. Någon därute som har bättre reda på detta än jag? På burken står också AB  Bleckvarufabr.  Malmö.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


9 kommentarer

Flowerpower

.

Scilla, vårlök, vitsippa, viol och en flocktulpan. Åsså svalört men på bilden syns bara det gröna bladet. En gullviva har också slagit ut på gården, men den fick stå kvar.

Valborgsutflykt till naturreservatet med backsippor. Helt violett sandbacke. Skön plats att aväta kaffekorgens innehåll på!

.
Maj månad kom
.
Maj månad kom som ett fotbad
efter en lång marsch.
För göken var det en strävsam tid.
Nätterna seglade som dun på sjöarna.
Hade inte grannens svarta hund skällt
skulle vi drömma än.

Werner Aspenström