Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Sommarstugor om vintern

Soluret på den ännu obefolkade sommarstugetomten visar sen,
tvekande vår. I skogskanten pågår ett bra program, det heter Saven
stiger, och förutom träden medverkar också bland andra en större
hackspett, två rödvingetrastar och ett oräkneligt antal rödmyror.
Det är en dokumentär, alla föreställer sig själva. Tidsöverdrag är
fullt tänkbart, rentav kraftigt sådant. Mera avlägsna nyheter utgår i
så fall och sänds vid ett senare tillfälle.

Per Helge

Några vinterstugor lever ensamma i snön. De är små, vackra och ömsint skötta. De är självbyggen och uppfördes av en arbetande befolkning under en helt annan tid än nu. Hit flyttade man på sommaren, bil hade man inte, cykel var gängse fordon. Utsikten på andra sidan är hänförande. Stugorna väntar på sommaren och sina ägare. Hur länge de blir kvar vet jag inte, det handlar om kommunens detaljplanearbete.


Lämna en kommentar

Höjdpunkt

trevligt-stalle
Ett privat ärende förde mig hit en oktoberhelgdag. Här bor ett äldre par som flyttade ut hit på 70-talet. Här eldas i vedspis och utsikten från ena köksfönstret är hänförande ut över den långa sjön. På andra sidan sjön ligger ett slott. Kunskapen om den egna hembygden var gedigen, stolthet anades av att vara den åttonde generationen på platsen. Det var genuint och trivsamt att besöka det här paret, kanske förstärktes känslan av att elströmmen tillfälligt gått. Jag inspirerades och tänkte på hur jag skulle vilja ha min egen ålderdom…


17 kommentarer

Den 26 november 2008…

…skrev MrsUniversum det första trevande inlägget på den här bloggen. Det var lite spännande, dels att skriva offentligt och dels med den teknik jag inte var van vid och behövde lära mig. Själv. Ingen i min närmaste omgivning bloggade, diskutera teknikaliteter kunde jag inte göra med någon jag kände. Och kan fortfarande inte. För övrigt är WordPress är rätt bra publiceringsverktyg även om jag har synpunkter på bild-widgetar efter senaste omdaningen.
Familyfood-5-år-kopia

Nu har jag skrivit på den här bloggen i 5 år. Min tanke var att skriva om byggnadsvård och närliggande intresseområden. Men eftersom vi låter allt ta tid här i Universumet, blir det långa intermedier utan byggnadsvårdsinlägg. Jag fyller ut med mycket annat än det verkliga syftet med den här bloggen. Eller förresten – syftet är även att visa att allt arbete inte måste gå så enormt fort. Huvudsaken är att man har genomtänkta mål med sina arbetsinsatser. Därför fortsätter jag än så länge att gå på som ett ånglok med bloggandet :-)  Vi har ju ett par projekt till på gården innan vi anser oss färdiga, nya uthuset ska inredas klart och kammaren ska bli färdig. Efter detta återstår ”enbart” underhåll :-)  Kanske kommer vi att satsa mera på vår andra fastighet då. Vi får se hur det blir framöver.

Efter fem år är det rätt många som slutar blogga – om inte förr. Några slutar tvärt utan att förklara varför, vilket kan vara riktigt frustrerande för den som följer det skrivna, andra åter förklarar att nu är det slut. Basta! Det senare känns bättre för mej som följer bloggen. Hur som helst var det Astrid med bloggen Mitt gamla hus som fick mej att börja skriva. Jag hittade av en tillfällighet, precis på det sätt som nätet fungerar, en själsfrände som skrev om sin stora släktgård med skevheter, snedheter och skatter på vinden. Visst kan ett hus ha personlighet. Det var tankar som inspirerade mej att börja skriva om mitt lilla vinda hus med tillhörande uthus.

Visst kan det bli lite tjatigt då man som jag skriver om en enda plats på jorden och vad som händer här under de olika årstiderna. Vår, sommar, höst och vinter ju så regelbundet återkommande. Många låter sin blogg övergå till att bli ett instrument och verktyg för sitt företagande. Kanske ihop med facebook, Instagram, Twitter och Pinterest. Att använda bloggen som skyltfönster för mitt arkitektföretagande har jag naturligtvis tänkt över men valt att inte göra. I sådana fall borde jag skriva om de projekt jag arbetar med och fokus skulle komma bort från händelserna med byggnaderna i mitt Universum.

Mitt Universum har rätt många besökare tittat in här under åren, bloggstatistiken står på några hundratusen träffar, och det medför att WordPress nyttar min blogg för annonser som jag inte kan kontrollera. Har ingen aning om vad som marknadsförs – kanske fogskum, grundmålad panel och andra byggnadsmaterial jag inte gillar. Eller annat jag inte kan stå för. Jag ser inte annonserna själv och betalar inte heller för att få bort dem. Kanske bör jag göra det? Det är ett dilemma.

De inlägg jag skrivit som är de mest lästa handlar om plåtslageri, sidan med gamla fotografier, kalk kontra cementputs, platsbyggda köket, den nytillverkade spiskåpan av plåt samt nya skorstenen. Va kul och bra tänker jag.

Åren som gått, årstiderna som passerat, får symboliseras av utsikten från ena köksfönstret.

köksfönster - juni, regn på rutan
Juni 2013 med sommarregn på rutorna och blommande fluffiga hundkex där ute långt bort.
köksfönster - september
September 2013 med innanfönster på plats igen.
köksfönster 12 dec 2010
December 2010 i blå timmen.
köksfönster 29jan 2012
Januari 2012 med blek sol och ett tunt snötäcke där utanför.
köksfönster 24 mars -12
Mars 2012 med ”påskris” och grå vår utanför rutorna.

.

Och snart är vi där igen. Advent. Lika välkommen som vanligt.

December 2009.

.

.


3 kommentarer

Vinterfåglar inpå knuten 2012

Nu är det dags för Sveriges Ornitologiska Förenings (SOF) räkning av fåglar vid fågelbordet igen. Från fredag den 27  januari till och med måndag den 30 januari kan man räkna inne i värmen genom fönsterrutan. Kolla in mera  här!  Hur räkningen går till och hur man skickar in uppgifterna digitalt (eller på papper)  står HÄR.

 

Detta var min utsikt från lunchbordet den 23 januari. Fina katten ligger loj och värmer sig över radiatorn – den större hackspetten där utanför är för stor för att det ska vara lönt att engagera sig…  Annat är det ibland då tättingar far omkring bland grenar och fågelbord.

Jag tar upp kameran och fotar genom rutan. Snygg är den där den tuggar i sig av skinksvålen. Jag tror den större hackspetten återvänder så länge det finns talg att äta.

(Det kommer lite mer skriverier om pappspänning av taket snart.)

.