Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Lagom stort semesterprojekt

Det här är sommarens lilla byggnadsvårdsprojekt. Ett lagom stort tycker jag. Nu står dasset stadigt vid skogsbrynet och fick även lite rödfärg på sig.


6 kommentarer

Enkelhet

torrdass
Här står ett torrdass med bräddörr. Tvärslåarna sitter på insidan och snedsträvan utanpå. Tufft kan jag tycka. Men där finns ett (1) fel. Ser ni det? Det är inte alls ovanligt på den här typen av bräddörr. Det handlar om att förstå krafternas verkan.
glugg
Inne i torrdasset finns två ljusgluggar av den här härligt hittepåiga modellen.
ljusbild
Och efter mörkrets inbrott blir man ledd till utedasset av den här ljusbilden ifall det varit soligt under dagen. Den här billiga solcellsbelysningen är inkörd i brösthöjd mellan två stockar vid stugknuten. Utknutarna syns till vänster. Haha, så hittepåigt även detta. Är det stjärnklart hindrar inte belysningen att man kan se Vintergatan. Det är fantastiskt med mörker!


5 kommentarer

Ett Vasamuseum

Så! Äntligen! Nu har jag besökt Ornässtugan och denna gång kom jag in. Både i loftet och i besöksbyggnaden. Tillsammans med min färdkompis. Tidigare har jag ensam stått utanför och längtat in. Det här är väl ett ställe att vallfärda till som historieintresserad. Läget är vackert, svensk idyll om man säger så. Byggnaden är vacker både i form och material. Innehållet, en museiinteriör från 1700-talets mitt är museipedagogiskt väldigt intressant. Hur den man/familj som då ägde byggnaden ville bygga ett monument över sig själv och koppla det till Gustav Eriksson Vasa, Sveriges förste renässanskung.
ornässtugan5
”I slutet av 1600-talet övertog släkten Brandberg Stora Ornäs. Jacob Brandberg tog under 1700-talet fasta på loftbyggnadens anknytning till Gustav Vasa och samlade in föremål och då ännu levande folktraditioner om Vasas äventyr i Dalarna. Resultatet blev ett museum som öppnades redan på 1750-talet. Ornässtugan är ett av Sveriges äldsta museum.”
ornässtugan4
Detta är en favorit då det gäller trappräcken. Hoppas kunna använda en förenklad variant någon gång.
ornässtugan3
ornässtugan7
Rejäla ”knän” har använts som konsoler i loftens utsprång.
ornässtugan6
Någon lustigkurre hade placerat ett ”skyddsväsen” på baksidan. När ögonen väl fick syn på stenen fick man sig ett gapskratt. Befriande med tanke på den ärevördiga 1500-talsbyggnaden med 1700-tals tillägg som väsendet vakar över.
ornässtugan10
ornässtugan8
År 1520 reste Gustav Vasa till Dalarna på flykt från danske kungen Christian II. Denne hade avrättat Gustavs far Erik Johansson och si så där 80 personer till på Stortorget i det som kallas Stockholms blodbad. I Dalarna hoppades Gustav få hjälp till motstånd av de sturska masarna. I detta rum på övre våningen ska Gustav Eriksson Vasa ha sovit över???  Men inte i den här sängen och absolut inte med denna kungliga sänghimmel :-) Han var inte kung, bara en flykting. Ornässtugan har ingen eldstad och Gustav var här på kalla vintern.
ornässtugan9
Från ett dass beläget just här på andra våningen ska bondmoran Barbro Stigsdotter ha hjälpt Gustav att ta sig ut i friheten och fly den danske kungens män. Allt detta mytomspunna finns beskrivet i Peder Swarts krönika.
ornässtugan11
Från loftet ser man en bit bort entrébyggnaden, visitors centre, som stod klar 2002.
Vilket himla hallå det var bland restaureringsarkitekterna då – får en ny byggnad se ut så här i närheten av ett nationalmonument???
Det var sannerligen en riktig storm i ett vattenglas.
Möjligen är gräsmattan lite för välklippt i mina ögon. Den ser lite väl perfekt ut ;-)

.


6 kommentarer

Skön utsikt

Det här ser man om man sitter på vårt utedass med öppen dörr.

Fast lika ofta är det ett korsord man blickar ner på :-)

Fram till 1997 var detta enda avträdet på gården. Ett vardagligt utrymme som många besökare rynkade på näsan åt. Jodå.
Men dasset är bra. Med urinseparering får man den viktigaste ingrediensen till ”guldvatten” – 1 del urin blandas med 9 delar vatten som blir näring till växterna. Inte alls dumt med detta kretslopp :-)

Idag är ett eget utedass lyx!!!

.


3 kommentarer

Lite annorlunda

I senaste numret av Trä, en tidning från Svenskt trä, hittar jag en liten underbar komplementbyggnad av timmer, eller låt oss säga klädd med sågade plattor av timmer.

Bildtexten lyder så här:
Piet Hein Eek anspelar på konstvärldens ready-made med sin stuga för populärmusikkompositören Hans Liberg ute i skogen nära Hilversum. Vad som på håll ser ut som en välordnad stapel med uppsågade timmerstockar visar sig vara en noggrant planerad lite boning där musikern kan gå loss på sitt piano utan att störa någon. Piet Hein Eek är en av Hollands skickligaste och mest excentriska möbelformgivare med en särskild känsla för att ge ratade material ett nytt liv. Här har han byggt upp fasaden av uppsågade stockar med hjälp av lim och kopparförband. Även fönsterluckorna är täckta med tunna trissor av timmer för att ge illusionen av en vedhög. Insidan är täckt med exakt inpassad plywood i en ljusblå kulör, allt i stark kontrast mot den råa exteriören. Hela stugan står på hjul för att gå runt bygglovskraven.

Ur Tidningen Trä 1/2012, sidan 25. Visst blir man sugen på att bygga något liknande själv?

Mina tankar går till 1700-talet och det älskeliga lilla lustslottet Liselund på Møns klint, Danmark. Där finns ett utedass som är kamoflerat till en vedstapel täckt med halmtak.

Liselund lustslott och engelska park är en arkitektonisk pärla av rang, absolut värt ett besök. 1700-talet i skön koncentration. Själv var jag där för länge sen, närmare bestämt 1992 på väg till världsutställningen i Sevilla.

Antoine de la Calmette köpte mark 1783 och började uppföra lustslott och park som en kärleksgåva till sin hustru Catharina Elisabeth. Det sägs att en av anledningarna till att han lät inreda slottet med många speglar var att han inte ville ha målade tavlor utan att speglarna skulle återspegla det skönaste av allt, hans hustru…  Söt historia, eller hur?

Vare sig man nu vill ha en uppvärmd liten stuga eller ett utedass, tycker jag idén är underbar.

.


6 kommentarer

Utsikt från hemlighuset

Nu utnyttjas utedasset frekvent igen. Där är en rofylld plats att dra sig undan till, gärna med dörren på glänt eller varför inte vidöppen om det går för sig. På dasset finns tidningar och korsord så där kan man stanna rätt länge. En gång för inte så länge sen fanns bara detta hemlighus att användas året om. Jag tror nog det fungerade ganska bra då med.

Där har man utblick över gårdstunet just nu. Vår katt svassar cool höger i bild med svansen i topp. Ekens bruna blomhängen har fallit till marken och fastnar längs gränsen mellan gräs och grus. Jag gillar att årstidernas nerfall syns så tydligt. På dasset lever jag nära naturen. Det är ju byggnadsvård också att behålla hus med den funktion de en gång byggdes för.

För den som är intresserad av dasset ur historisk synvinkel kan jag varmt rekommendera Kalle Bäcks lättlästa vetenskapliga forskning som resulterat i boken Det svenska dasset – inte bara en skitsak! med underrubriken En historisk studie av dassets betydelse som forum för social kontakt och medborgaruppfostran. I den lilla tunna och seriösa boken från 1993 kommer det fram saker som jag aldrig reflekterat över tidigare, trots att utedassen fanns över hela landet, på landsbygd och städer, till inte alls så länge sen. Läs den!!!  Så här lyder förordet:

Någon har påstått att det finns två saker, som kan få stora delar av svenska folket att vrida sig av skratt. Den ena är långkalsonger och den andra är dass. Det första kan jag förstå. Det andra är jag mer frågande inför. Vi svenskar har uppenbarligen en mycket kluven inställning till dasset. Samtidigt som det tydligen väcker stor munterhet, är vi internationellt mycket frigjorda i vårt förhållande till dassbesöket (även om vi – som undersökningen kommer att visa – är långt mindre frigjorda numera). Den för oss historiker så kontroversielle Herman Lindqvist har påstått att det finns ett svenskt nationaldrag. Medan fransmän, spanjorer eller italienare med behov försynt försvinner eller möjligen påstår att de måste pudra näsan, reser sig svensken även i de största och förnämsta sällskap och ljudligt proklamerar att han måste gå på toaletten.
 
Det finns två risker med att skriva en bok om dass och dassbesök. Den första är att inte bli tagen på allvar. Här är jag emellertid optimist. Jag tror mig nämligen kunna övertyga i varje fall dem som ger sig tid att läsa boken att syftet är uppseendeväckande seriöst.
 
Den andra risken är att bli betraktad som populist; att i sin forskning hänge sig åt publikfriande ämnen. Detta är svårare att värja sig mot. Det är och har länge varit en dödsynd av vetenskapsmän i allmänhet och historiker i synnerhet att ägna sig åt publikt ögontjäneri. Till mitt försvar kan möjligen andras att jag är för sent ute. Det stora utställningsprojektet Den svenska historien har med önskvärd tydlighet visat att ett trendbrott i historie­intresset har inträffat. Det är inte längre de vanliga människornas historia, som står i fokus. Det är istället som under nationalromantikens dagar rikshistorien med kungar och krig, fältslag och freder som lanseras. Dasset har otvivelaktigt en plats i historien, men knappast i den senare kategorin.
.
.


4 kommentarer

Dassbilder

 

Ett dass är fint att ha. 

Utedasset var det enda hemlighuset här fram till 1990-talets slut!  Då installerades wc här i botadshuset. Första året här bodde MrsUniversum med utedass – sommar som vinter. Det gick bara bra. Med hjälp av dass-Isak som separerar urin och fekalier luktar det inte speciellt illa heller. Och en frigolitsits är det varmare att sitta på än wc:ns bakelitsits. Det är otroligt nyttigt att ha prövat på denna livsstil, detta levnadssätt, för att förstå hur livet levdes förr. Vi bar även in allt vatten som behövdes i köket för matlagning och disk från tvättstugan. Man kan lugnt säga att man blir lite sparsam för att minska arbetet med vattenhämtning. En skön livsstil tycker MrsUniversum.

Men trots allt blir det numera mest på sommarhalvåret som dasset används. På fotot ovan  går den vänstra dörren till utedasset, den öppna till redskapsbod och trädgårdsbod.

Vid urinseparering är det enkelt att blanda till ”guldvatten” som är mumma för växterna under sommaren: en del urin blandas med 9 delar vatten.

I helgen som gick sågs dasstaket över och åtgärdades eftersom några tegelpannor var trasiga och det började droppa in vatten vid regn. Det finns en besvärlig vinkelförändring mellan takfallen på dasset och lagården. Vi valde att lägga oljehärdad board på underlagbrädorna och sen läkta upp med låg ströläkt och bärläkt. Tegelpannorna las tillbaka igen och kompletterade med några hela. Inget av de övriga uthustaken har vi kompletterat med skivor på det här sättet. (Den övre av de 3 bilderna togs då plåtförrådet rivits under försommaren. Det är en bildvinkel som normalt inte går att ta annars.)

Nästa steg är att åtgärda litegrann inne i dasset och sätta upp de gamla dassbilderna vi fann under väggarnas masonitskivor som vi har tagit bort. Men utedasset, prevetet, är fullt funktionsdugligt redan nu.

När vi nu la träfiberboard mellan ursprungliga underlagsbrädor och teglet uppstår den restaureringsideologiska frågan – får man göra vilka tillägg som helst bara de görs osynligt eller näst intill osynligt? Är det autentiskt med ett nytt materiallager? Får man lägga platonmatta av plast under grästorven på ett torvtak? OK, självklart FÅR jag göra det på mitt eget hus – men är det kvalitativ och rätt utförd byggnadsvård?