Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo

Annonser


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.


2 kommentarer

Jag ser rött…

… då jag sticker ut näsan genom ateljédörren, alltså går ut ur f d hönshuset. Där rakt fram står ladugården, delvis alldeles nymålad.

Jag är lite skeptiskt inställd till att måla allt trä på gården rött på en enda gång. Med tiden har patina och nötta ytor blivit ett med mitt Universum så jag vill inte göra för ”fint” och enhetligt. Underhåll med olika intervall hörde till livet på en bondgård. Därför ställdes jag inför en avvägning då jag målade vedboden, magasinsgaveln och den lilla väggsnutt på mjölkrummet som syns på bilden härom helgen. Skulle jag fortsätta med lagårn?

Som bra var kom arkitektkompisarna MoP  på besök och efter dividerande kom M. med idén att varför inte enbart måla ytorna med liggande  fasspontbrädor. Självklart. Det blev en bra avgränsning tills det året jag fortsätter med andra delar av lagård och loge.

Ladugårdens nedre del är förresten timrad med liggande timmer. På ena sidan om lagårdsdörren är timret panelat, på den andra har kalkbruk lagts på någon gång på 40-eller 50-talet tror vi och då byttes även fönstren ut. I putsdelen finns nämligen gårdens enda kopplade bågar som fanns då här var fungerande bondgård. Ladugården fick de modernaste fönstren vilket är lite intressant.

 

Övre delen av lagården med stående bräder samt logen lämnades som de är. Rödfärgningen är antagligen utförd på 50-talet som under cirka 30 år skyddats av plåt ;-)

Kan berätta att jag INTE drar mig för att måla på ytor som tidigare varit målade med annat än slamfärg. Mjölkrummet till exempel – denna lilla byggnadsdel var målad med en konstig blank modern färg då jag flyttade hit. Efter att ha gått över med en stålborste utan att ta bort den färg som satt som berget, målade jag frejdigt med röd slamfärg.  Stålborsten på bilden är nyss inhandlad på Clas Olsson och verkligen bra då man får styrka av tvåhandsgreppet.

Så här ser mjölkrummets största fasadyta ut från sidan cirka 10 år efter att jag ”fuskskrapade” med stålborste och målade den med röd Falufärg. På de blanka ytorna sitter 70-talsfärgen som berget. Ett annat alternativ hade varit att byta ut all panel men jag ville testa först. Rakt framifrån ser ytan tillräckligt bra ut för att MrsUniversum ska acceptera den. Samma sak gäller torrdass och redskapsbod med dörrar. De syns här nedanför:

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


5 kommentarer

Att sitta ute

Trädgårdsmöblerna här i Universumet är gamla, några kan vara från husets byggtid omkring 1910. Den här bänken skrapades, oljades in och målades med linoljefärg förra året. Den blev som ny. Bänken målades med den gröna Universum-färgen (som finns på många av fönster- och dörrsnickerier)  istället för som tidigare vit. Vi hittade en grön kulör under det vita färglagret. Eftersom det finns umbra Universum-grönt kvar, fick det bli den vi använde.

 

Den här bänken står uppe vid syrénhäcken på ekbacken, en utmärkt kvällsplats. Vi har en till likartad bänk, ett stort spjälbord, ett litet bord och fyra fällstolar.  Och en hel hop sentida utemöbler som jag inte används annat än i nödfall. Våra sittplatser utomhus finns lite varstans, direkt på marken. Under den här bänken har vi fyra klinkers för att träet inte ska suga markfukt i onödan. Här i Universumet väljer vi plats allt efter väder och vind. Det är härligt!Ibland blir det på muren hos getterna.

Fotot är en dryg vecka gammalt. Nu har syrénerna blommat över. MrsUniversum har varit bortrest och lärde sig precis före resan wordpressfunktionen att förprogrammera inlägg att publiceras under hand. Kanske visar jag reseupplevelser sen men just nu är det väldigt bråda jobbtider. Kom hem till Universumet sen söndagkväll och igår körde jag bil genom ett sommarfagert Sverige upp till Hälsingland för att närvara på en begravning.  På hemväg i sen sommarkväll plockade jag skvattram och smörblommor längs  ”Tidernas väg”.

Människans dagar är som gräset:
hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta,
platsen där den stod är tom.
Men evigt varar Herrens nåd
mot dem som fruktar honom.

Psaltaren 103, vers 15-17

 .

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


2 kommentarer

Förgylld flaggstångsknopp

Idag är det svenska flaggans dag eller sedan 2005 – nationaldag. Som del i EU måste den nationella självkänslan stärkas… Den 6 juni 1523 är dagen då Gustav Vasa utsågs till kung och Sverige blev nationalstat.

Vi har två flaggor i mitt Universum. ”Finflaggan” är av bomull och har tillhört MrsUniversums farmor. Den har en djupt blå kulör, koboltblått kanske!? I gengäld är det gula korset lite blekare än syntetflaggans. Den här fanan är en favorit som ska används med förnuft så den inte blåser sönder.

Den andra flaggan är av syntetmaterial och ljusare blå till tonen. Man kan se på den undre bilden med syntetfanan att den också är blankare. Fördelen med den är att den lättare fladdrar, det behöver inte blåsa så mycket för att den inte ska hänga slak längs flaggstången.

MrsUniversum är inte van att leva med flaggstång. Därför inträffade under något av de första åren i Universumet, att hon släppte ena änden av flagglinan vid något tillfälle vilket fick till följd att den åkte upp mot flaggstångsknoppen. Se där! Obrukbar flaggstång…

Släkt sammankallades och vi fällde stången – bara det ett litet äventyr då ingen varit med om det tidigare. Vi kom levande ur det och stången står på plats igen. Då stången väl var fälld kunde den dessutom målas. Att flaggstångsknoppen var trist och opolerad borde också tas itu med.

Jag ringde förgyllare men det skulle bli dyrt och omständigt med tält runt knoppen för att få vindstilla. Jag tog saken i egna händer och köpte bladguld och mixtion (= lim) i konstnärshandel. Det fanns flera olika karat att välja bland. Bladguld på vaxat papper(=transportguld) är lättare att hantera än löst bladguld. Jobbet utfördes en relativt lugn dag och det gick lekande lätt. Guldet överfördes från det 8×8 cm stora pappersarket genom att stryka på baksidan med en torr pensel. Guldet lades lite omlott och när hela ytan var täckt tog jag en mjuk, stor, torr pensel och duttade fast det ytterligare. Ytan behövde inte behandlas på något sätt efter att guldet lagts på och knoppen lyser gudlig än idag, flera år senare. 25 guldark kostar cirka 250 kronor, det blev många ark över till andra förgyllningar. (För många år sen testade jag förgyllning med bladguld på plastvisarna på en väggklocka från Ikea så lite erfarenhet hade jag.)  HÄR finns beskrivning av förgyllning med bladguld.

Nu för tiden är MrsUniversum mycket noga med att inte släppa någon ände på linan…


Lämna en kommentar

Snöööööö

snowone

Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.

snowtwo

Detta är MrsUniversums första inlägg i bloggosfären… Nu gäller det att ligga i för att lära sig alla funktioner.