Visst är det väl märkligt att levande ljuslågor kan vara så stämningsskapande fastän solen flödar in i rummet, över bordet… Man ser skuggan av värmen som söker sig uppåt från ljuslågorna medans lågorna knappt märks. Det är en del av upplevelsen av påskarna för min del. Vare sig den infaller i mars eller april. Det är så vackert. Det är vår.
En bukett med ranunkler, tulpaner och brudslöja att bli glad av. Den kom åkande hit med kompisar i fredags. Se så fin den är!
Tulpantiden är över sedan länge. Men då den var som intensivast firade vi med tulipanarosor att kammarens ytskikt var färdiga. Det finns så många tillfällen att fira när byggnadsvården/restaureringen tillåts ta tid. Det är på gränsen till ofattbart men nu är husets sista rum klart. Tänker berätta lite kort i några inlägg framöver.
Det kom en hagelskur igår som trummade mot tegeltaket. Vita kulor kom farande i luften. Jag sprang ut i perennträdgården för att se till de tulpaner som slagit ut. De röda var hopslagna men de vita ”Concerto”, som är på upphällningen, var utslagna och tog emot hagelkornen i sina blombladshöljen.
I morse var haglet smält sedan länge och några pistiller var avslagna. Så kan det gå.
Men snart nog blommar ännu fler sorters tulpaner och lökväxter här. Det ska bli härligt att se.
Trots sin myckna lynnighet älskar jag april med sin revolutionära väderlek. Mycket!!!
JEG VELGER MEG APRIL!
Jeg vælger mig april!
i den det gamle falder,
i den det ny får fæste;
det volder lidt rabalder-
dog fred er ej det bedste,
men at man noe vil.
Jeg vælger mig april,
fordi den stormer, fejer,
fordi den smiler, smelter,
fordi den ævner ejer,
fordi den kræfter vælter-
-i den blir somren til!
Bjørnstjerne Bjørnson
1832-1910
Härligt att börja om på ny kula. Nu med vinterns krispiga tulpaner. Och dagsljuslängden bara ökar och ökar, hur härligt är inte det…
Man kan känna sig taggad för mindre.
.
Det ger mig vårkänslor när jag hör tulpanblad gnissla mot varandra när de arrangeras i en vas.
Det slog mig plötsligt
att ju mer jag blundade
desto mer såg jag
.
Förutom dopp till kaffet tog vi en dag under ledigheten fram en del gamla dokument för att påminna oss livet som det tedde sig här en gång i tiden. Jag konstaterar att inbjudningsbreven till begravningar var så smakfulla en gång i tiden. Då – när döden fick lov att vara en del av livet…
.
Några få brottstycken ur min försommar. Bilder jag aldrig hann blogga om då, eftersom jag gjorde ett uppehåll i maj just för att hinna njuta av försommaren.
De älskliga kattfötterna.
Alla bilder utom älgspillningen är tagna på gården.
Visst kan det vara skönt att veta att en ny vår väntar då regnet öser ner och stormarna blåser under adventstiden… Men innan dess välkomnar jag julen!
.
Gårdsalmen hamlades.
Kaffe dracks med den här utblicken.
Det sista stora slånsnåret i hagen togs ner och lades på hög. Stickor i händerna och rispiga armar, taggarna går rakt igenom kläderna. Eldas någon gång framöver, på valborgsmässoafton brändes en annan rishög. Kompostjord är utspridd på rabatter, perennträdgård och köksland.
Lärkens luddiga och mjuka barrblad är vackert ljusgröna.
Igår kväll var det nästan fullmåne.
.
Det ser ut att arta sig bra så här i början av år två för min lilla hemliga trädgård, min rådjurssäkra giardino segreto, min hortus conclusus.
De tidigblommande tulpanerna Purissima Concerto väller upp ur jorden, de har förmerat sig. Blått ormöga (Omphalodes verna Boraginaceae) syns nere bland bladverket och aklejornas blad håller på att växa till sig. Kan berätta att även kungsängsliljorna har slagit ut och flocktulpaner likaså. Så bra att tulpanlökarna verkar trivas här.
.
Tulpaner i snitt hör vårvintern till. Lite tjatigt kan tyckas med ännu en tulpanbukett, det var ju likadant i fjol :-) Men lika underbart ändå.
Tröttnar aldrig på snyggoverkligheten!
.
