Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


16 kommentarer

Knivigt och knepigt

Salut och fanfar till Annica H,  Sophie och Hans  som kunde vad kniven användes till!!! Det var mer än vad jag visste då jag flyttade hit till Universumet, minns inga tröskverk från min norrländska hemby, bara kvarn och skördetröskor  :-) Knivigt för mej att veta vad detta knepiga, i betydelsen smarta, redskap användes till.

Okej, här är kniven runt handleden i sitt rätta element:

Tröskning pågår.

En likadan kniv som sitter lite för slappt åtdragen här.

Här ligger kärvarna, nekarna, prydligt upplagda.

Runt var och en av kärvarna har självbindaren knutit ett snöre. Ett halmgult snöre som försvinner bland de gula stråna men likväl finns det där.

Mannen som står vid tröskverket får kärvarna en och en uppkastade på bordet. Båda händerna behövs för att ta emot och placera kärven så den matas in i verket.

Men innan dess ska snöret bort. Då är kniven som är fäst på handleden ett utmärkt redskap. Inte kommer den bort heller.

Den sitter där den sitter utan att hindra att handen nyttjas till annat än att hålla en kniv.

Gissa om jag blev glad då vi förra året besökte en veterantraktorplöjning där även olika gamla tröskverk, självbindare och skördetröskor visades upp. Och ett av tröskverken var det full fart på. Kolla agnarna som sprutar ut ur röret uppe till höger! Ett liknande tröskverk användes här på gården. Det ägdes tillsammans av bönderna här ikring och kördes mellan gårdarna för tröskning.

Eftersom jag aldrig varit med om den här typen av jordbruksarbete var det värt mycket att få se hur det fungerar i praktiken för att det inte enbart ska bli en akademisk kunskap. Den typ av kniv som finns här i Universumet fick jag se i bruk. Guld värt för en som verkligen vill veta mer (allt) om jordbrukets historia :-)

Klicka på länken och läs om förra årets trevliga och givande dagsutflykt i sörmländska myllan med gamla jordbruksmaskiner och hästar.

.


4 kommentarer

Veterantraktorer + plöjning + tröskning + hästar = fullpott

Jag avslöjade för länge sen att jag faller pladask för plöjd åkermark. Det något med detta som är vackert, fantasieggande, anrikt, det ligger nog i mina gener sedan Hedenhös. (Det skulle kunna tyda på att jag är samlare, inte jägare eller…) I söndags fick jag mitt lystmätne under en dag som var otroligt rolig, en utflykt till landskapets centrala delar.

Snacka om kantskärning… med tanke på våra grusgångar :-)

Som mest såg jag 19 traktorer i färd med att plöja på en och samma gång. Det var en verklig folkfest! Jag har lagt mej vinn om att få med så få ur publiken som möjligt och så få moderna bilar som möjligt – men jag kan berätta att här var crowdy! Roligt nog även kvinnor och barn såg jag många av, i publiken föstås.

En BM Victor (Bolinder Munktell i Eskilstuna) fanns här i Universumet under den senare tiden som här var aktivt jordbruk. Nu är det på håret att en normal personbil gårin i taktorgaraget.

En stilpoäng för huvudbonaden, en keps med genomskinlig grön plastskärm +++++

Ett fartvidunder av fabrikat Minneapolis. Ratten satt snett och det gick lika bra att stå som att sitta och köra. Ni hör väl att jag inte bryr mig så mycket om motorkapacitet och så där…

I pausen kunde fika köpas, vi väntade tills kön blev kort. I den gamla ladugården var nu ett museum för jordbruksredskap. Kobåsen var helt intakta. Jag tycker mig ha märkt att i några socknar i mittersta delen av Sörmland har de äldre ladugårdarna fönsterband med småspröjsade, ganska högt sittande fönster, gärna över hörn. Det är mina egna iakttagelser, inget vetenskapligt sammanställt.

Fikat vi köpte intogs stående vid en såningsmaskin, ett riktigt passande barhäng :-) Fick kontakt med två gamla farbröder som kunde berätta om de redskap och vagnar som stod utanför.

Tröskning var ett annat inslag mitt på dagen. Kärvarna var redan klara. De har bundits samman med snöre, alltså inte som längre tillbaks då de bands samman för hand med strån av det sädesslag som skördades. Den självbindare som skulle visa hur detta gick till fick problem och togs in för reparation.

Här har det här tröskverket kommit igång. Upptill sprutar agnarna ut med en väldig hastighet, nertill matas halmen ut.

Att få sån´a här agnar innanför halslinningen kliar vill jag lova.

Den snygg tröskmaskinen kom från B. Olssons järnhandel i Katrineholm en gång i tiden.

En man står och matar in kärvarna i tröskverket som en annan karl kastar upp på bordet på tröskan.

Med en kniv fastspänd med läderremmar skars snöret runt kärven av. Sen var handen fri att användas för att mata in havren i tröskmaskinen.

Ut kommer säden, i detta fall havre, här på sidan, direkt ner i jutesäckarna.

Det vi vet är att ett liknande tröskverk använddes i vårt Universum. Det tillhörde en tröskförening och flyttades mellan medlemmarnas gårdar. Det drevs med en motor, inte av en traktor som här på visningen. Motorn finns kvar, likaså handledskniv att sprätta snörena med och säckkärra. Det var verkligen bra att få se detta i användning – om så bara i museal uppvisning.

En sån här liten annons råkade Halvan se, annars skulle vi ha missat denna veterandag som Grålle-klubben arrangerade.

En lite plätt var undantagen till plöjning med hästar. Vi pratade en del med Göran, som plöjningsmannen hette, och som noviser fick veta en hel del om nordsvenskar och ardennerhästar. Samt att man med ett par hästar plöjer ett tunnland om dagen, en bra information för MrsUniversum att lägga på minnet. Ett tunnland är 1/2 hektar. Det här är två nordsvenskar, 26 och 15 år gamla. Trygga, snälla, dragvilliga och så vackra. Vilken skillnad att ha en så´n arbetskompis jämfört med en maskin!  Och jodå, precis så här gick det till i Universumet då David plöjde.

En annan gång  måste vi se till att komma iväg på plöjningstävlan med hästar!

Resten av dagen tittade vi på naturfenomenet Spikstenen i Ripsa (googla om ni vill veta mer) där vi fikade medhavt kaffe och mackor. Vi körde bara småvägar, många av milen på underbara grusvägar. Stannade till och beundrade herrgården Öster Malma, arkitekten Jean de la Valles vackra skapelse från 1660-talet.

Då jag såg denna modern teknik för att ta vara på efterskörden nära Åboö, avkastningen som hinner växa efter sommarens skörd,  var jag tvungen att fota. Vilket storartat grafiskt mönster ute i landskapet.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,