Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.


3 kommentarer

Lycksele-klassicism

I Lycksele finns fin klassicism. Det var ett måste att gå närmare efter att ha sett detta här från uteplatsen på det morgontidigt öppna Café Lilla Bageriet där vi stannade till för morgonkaffe på väg till Gallejaur.
Lycksele7
Lycksele8
Jag vet inte vad denna byggnad ursprungligen hade för uppgift men den har kvar flera vackra, ursprungliga trädetaljer.


Alldeles intill på samma höjd ligger Gamla folkskolan som uppfördes som ett tempel i trä:
Lycksele2
Entrésidan med ståtliga pelare i kolossalordning.

Lycksele3
Lycksele1
I sin helhet ser fasaden ut som ovan.
Lycksele4
Pampiga balkonger finns på båda gavlarna.

Lycksele5
Fasad motsatt entrésidan. Baksida är väl fel att kalla den.
Arkitekt var C Fr Sandgren och skolan uppfördes 1891–93. Den byggnadsminnesförklarades 1981.

Lycksele9
Den ”nya” grundskolan byggdes i nära anslutning till gamla folkskolans entré. En fin 50-talsarkitektur i murtegel som man kan se lite var stans i landet, alla med sadeltak och med stort inbyggt väggur. På den här skolan, som på många andra av den här sorten, har fönstrens yta minskats och några har satts igen på bottenvåningen. Men fortfarande är det ett stiligt komplex.

Lycksele är en centralort i Lycksele kommun i Västerbottens inland OCH i Lappland. Stan fick stadsrättigheter 1946 och har idag ca 8 500 invånare.
Gammplatsen i Lycksele med Skogsmuseet är också värt ett besök. Jag återvänder gärna för besök nästa gång. Än finns mycket kvar att se i norra delen av landet.

.


5 kommentarer

Absolut ingenting speciellt

här hände inget 1954

ORIGINAL
WOODEN
HOUSE
cir. 1912.

*

IN THIS HOUSE
IN YEAR 1954
NOTHING
HAPPENED

*

Enligt en liten notis i Dagens Nyheters Namn & nytt-sida den 22 juni 2014 finns denna skylt uppsatt på ett trähus i Litauen. Skylten passar min livsfilosofi. Omärkvärdiga hus är värda att uppmärksammas. Privata små byggnadsminnen :-) Hus som vårdas av sina ägare utan att rådande modeströmning får ta överhanden och förvandla huset till något det inte var. Hus som älskas för sin egen skull.  Jag tror jag ska sätta upp en liknande skylt  här i Universumet, denna lilla obetydliga plats i världsalltet.

.


6 kommentarer

Ruinromantik

Porträtt av ett övergivet hus.
Det är lätt att föreställa sig den forntida glansen.
Det är svårt att förstå varför det står så här alldeles intill ett senare byggt och bebott hus som finns utanför bild till vänster.
Det skulle inte fungera för mej att dela gårdsplan med detta vackra sorgliga.

Det är suggestivt. Vackert.

Jag kan bara fantisera om detta norrländska husöde.
Det symboliserar norra Sverige eller glesbygden, lika mycket som sig självt :-(

.