Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Äggoljetempera

Gröngrå äggolkjetempera
Fotot med den vackra väggkulören här ovanför kommer härifrån.

Så har jag då målat väggarna i annexets hall med äggoljetempera. Det var väldigt lätt direkt på halvoljad plywood. Har målat ett varv som ska bli ett till. Visserligen är där många dörrar men det gick bara åt 1 liter av färgen till väggar och två skåp som ska in i hallen. Det är lämpligt att inte blanda till för mycket av färgen för den går inta att spara mer än 1-2 veckor färdigblandad pga äggen. Jag köpte pigment till 2,5 liter färdig färg men blandade alltså bara till 1 liter. Resten blir till nästa strykning.
äggoljetempera1
torrpigment äggoljetempera
Färdigblandad kulör i torrpigment köpte jag i Örebro på en trevlig ”inköpsresa” med en kompis. Men när jag väl skulle måla kunde jag inte bärga mig utan blandade i lite av egna pigment också. Och jag kan verkligen rekommendera äggoljetempera. Lätt att mixa till, lätt att måla med, en härlig naturprodukt både till väggar och möbler. Blir dessutom bara vackrare med viss nötning.
tempera1
Här på bilden är en strykning genomförd. Äggoljetempera är en färg som förändras efter ljuset.

.


4 kommentarer

Lieorv att måla

Nu när värmen återkommer ska jag måla lieorvet jag köpte i fjol. Jag köpte det då vi gick en kurs i lieslåtter i Edsele.

Det ska bli ljust blått, inte helt ovanlig i allmogesammanhang. Då jag omkring 1983 köpte olika pigment i lösvikt i Florens hade jag inte någon aning om vilket föremål pigmentet Blu di cobalto chiaro skulle användas till. Nu vet jag. Den som spar han har :-)

Så kan jag inte låta bli att berätta om ett mms med bilden ovan jag fick förra månaden, med frågan: ”Vill du ha ett gammalt lieorv? Jag finns i närheten ett par dagar.”

Jag som inte har kamera i mobilen måste gå in på operatörens hemsida för att läsa, vilket dröjde något. Då jag läst ringde jag genast och sa JAAAA! Så nu har jag även ett lieorv från Dalarna i min ägo. Lars, tusen tack! Trevligt att du kopplade ihop mej med ett lieorv :-) Det här gamla orvet ska få vara obehandlat. Halvan har tidigare köpt lieblad på loppis så det är bara att sätta ihop dem. Sen kör vi i juli.

.


9 kommentarer

Linoljefärg

Kan inte komma ihåg att jag behövt ifrågasätta mitt användande av linoljefärg särskilt mycket under åren. Med det vill jag inte säga att jag alltid i alla sammanhang använt oljefärg. Var färgtyp har sin plats. Men att den ofta är bra, både inomhus och utomhus, har jag inte ifrågasatt då jag använt den på egna hus, möbler och tingestar.

I tonåren skulle jag en gång hjälpa till hemma att måla om fönster och fönsterfoder utvändigt. Då blandade pappa själv till linoljefärg, antagligen för att färghandeln på orten inte hade den i sitt sortiment. Kokt linolja, zinkvitt, terpentin tog han fram ur gömmorna och ett stänk av blått pigment som han hade i sitt förvar (minns inte vilket) för att få vit linoljefärg. Det pyttelilla blå minns han att målarna i hans ungdom blandade i vit färg för att få den riktigt vit.

Under en tågluff kom vi luffarkompisar till Florens och hittade den mest spännande av färgbutiker: Zecchi på Via dello Studio. Där såldes pigment i lös vikt och gissa vem som gick loss och fyllde ryggsäcken? Det var helt underbart. Jag köpte lite av många olika pigment för att prova. Hemma i Sverige gick det på den tiden inte att få tag i torrpigment på lös vikt, åtminstone inte i konsumentförpackningar i detaljhandeln. En del av de florentinska pigmenten gick åt till linoljefärg, äggoljetempera och limfärg som jag använde på möbler och inredningsdetaljer.  Ahhh, va roligt det var!

Jag har fortsatt använda linoljefärg. Det första vi målade här i Universumet var drängkammarens fönster. Den blev den egenblandad men vi tänkte fel och tog rå linolja istället för kokt, vilket gjorde torktiden väldigt lång och besvärlig. Man lär av sina misstag så då vi målade den gamla spegeldörren i då nyinrättade dusch/toaletten använde vi kokt linolja. Då snickerierna på övervåningen skulle målas skulle en grön kulör blandas till och vi vände oss till Engwall & Classon. Det var i slutet av 1990-talet. Detta fabrikat samt Wibo fanns lättillgängligt i handeln på den tiden förutom de stora färgtillverkarnas linoljefärg (som jag har varit lite skeptisk till). Då köket målades 2005 använde vi färg från Ottossons Färgmakeri. Diskussioner om standolja i E&C:s linoljefärg hade då  varit på tapeten.

Det man kan vara glad över är att linoljetillverkningen skjutit fart, oljelin odlas igen,  avhandlingar har skrivits, produkterna blir förhoppningsvis allt bättre. Men fortfarande gäller det att se upp så inget otillbörligt blandats i färgen eller att man betalar överpris. Som konsument måste man vara kunnig för att ställa rätta frågorna, det är inte alltid så lätt. Då intresset för byggnadsvård ökar och användningen av linoljefärg också ökar, borde priset gå ner. Kanske särskilt i byggnadsvårdsbutiker!

***

Sophie med bloggen Ekenäs gård har gjort en noggrann genomgång av linoljefärgens eventuella hälsorisker med hjälp av uppgifter från Internet. Särskilt med hänsyn till formaliner. Intressant! Numera används linoljefärg utan lösningsmedel. Jag använde en norsk sådan på 80-talets slut då jag målade många hyllplan i min lägenhet. Den var rätt tjock men jag strök två gånger. Penseldragen blev synliga precis som jag ville. Men den linoljefärgen var ganska så svårstruken.

Själv funderar jag inte så mycket över balsamterpentinets vara eller inte vara i den färg jag använder eftersom det inte är i någon stor omfattning jag målar. Kanske är det blåögt… Men att yrkesmålare inte vill utsätta sig för lösningsmedel är förståeligt. Att använda mask är rätt otympligt och svettigt. Detta föreskrivs om oljefärg ska användas inomhus i kulturmiljöer. Fönster får målas med färg innehållande lösningsmedel av yrkesmålare utan skyddsmask både ut- och invändigt eftersom ventilation då lätt kan ordnas.

Kanske förändras linoljefärgerna så att de kan strykas tunt utan att lösningsmedel blandats i. Det är ju annars den färgens signum: att strykas tunt i flera lager. Våra kompisars välanvända trappa som strukits med många lager väl utspädd linoljefärg har stått sig i väldigt många år.

De tixotropa färgtyperna som finns i handeln är jag skeptisk till eftersom de genom en enda strykning täcker en yta. Den torkar fort vilket gör det svårt att gå tillbaka och förbättra en liten yta. Om trägolv målas med linoljefärg som täcker med en strykning blir det intressant att se hur slitaget kommer att se ut om några år. Kanske ser det bra ut, eller gräsligt, kanske förändras vår uppfattning om vad som är vackert…