Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.

Annonser