Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.

Annonser


5 kommentarer

Tjärt arbete

 

I söndags tog jag itu med tjärning av trädörrarna till drängkammare och tvättstuga. Det var det soligt och varmt, perfekt för tjärning, tycker jag. Dörrarna  har tjärats fem gånger sedan år 2000. Innan dess hade de en rödbrun, lite flagande behandling som då, vid millennieskiftet, skrapades bort i möjligaste mån. Ursprungligen kan dörrarna mycket väl ha varit tjärade, vad vet jag?

Så här såg drängkammardörren ut innan jag satte igång med omtjärningen. På bilden här nedanför är tjärningen påbörjad.

Här ovan syns den tjärade ytan på klockstapeln i Härkeberga (flera andra kulturhistoriska byggnader ser också ut så här). Önskan är att Universumets dörrar med tiden ska bli likadana. Ytan anar jag har byggts upp genom flera lager trätjära som dragit in i träet och mättat det, därefter har tjärlagren lagt sig som en yta med härliga droppar ovanpå. Det märkliga med trätjära är att den inte täpper till och gör att träet ruttnar, det verkar som om ytan kan andas trots tydliga lager ovanpå. Med stenkolstjära brukar träet rötskadas – den stänger inne fukten. Hur detta går till har ingen kunnat förklara för mej, det är trial and error under decennier inom byggnadsvården, som visat detta.

De tjäror jag använde och som fanns på lager var fintjära från Classons trätjära (drängkammardörren) och fläktugnsbränd trätjära från Skogens kol (tvättstugedörren).

Båda har jag haft i kanske 15 år, de har stått i minusgrader under vintrarna utan att försämras. Tjäran från Classons trätjära är dalbränd och tillverkad genom bränning av furustubbar i en tjärdal. Det är den gamla traditionella framställningen av trätjära, ett hantverk. Den första och bästa tjäran som kommer ut en tjärdal är sirapsfärgad. Det är lätt att tro att den är av sämre kvalitet än svart tjära, men så är inte fallet. Det var intressant den gången jag var med och brände tjära, allt ifrån den speciella och nopggranna staplingen av de kluvna furustubbarna, täckningen med fuktig spån och mossa, tändningen, de första dropparna som kom så småningom.  Proceduren tar flera dygn och bevakning krävs hela tiden.

Trätjäran från Skogens kol är en restprodukt vid framställning av grillkol. Tjäran är fabriksframställd och produkten tjänar sitt syfte att skydda trä från att rötskadas. Den är svartare än fintjäran, men det blir ingen synlig skillnad på dörrarna. (Hos den här grillkol/tjärtillverkaren har jag sett ett helt timmerhus som skulle kolas – det kändes inte bra.)

Penseln jag använde var en rund anstrykare. Den förvaras i burken (om den är halvfull) tills nästa tjärstrykning. Jag borrade ett hål genom skaftet och fäste ett snöre genom det och knöt runt handtaget – då trillar inte penselskaftet ner i tjäran. Och jag slipper den tråkiga rengöringsprocessen!