Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Fotbräda special


Vilken omtanke – att anpassa fotbrädan till lerteglets vågform.
Det är lite gripande och något som knappt görs idag.

Annonser


4 kommentarer

Lyckan är att ha ett tegeltak!!!

Herregud, jag bor ju i en Sörgårdsidyll numera. Jisses Amanda…
Sörgården, läseboken för första klass av Anna Maria Roos, kom ut 1912.kom ut 1912.  .

Tegeltak, trähus med faluröda fasader, grusgångar, äppelträd…

Cox Pomona

Oranie i en banankartong på farstukvisten.

Från en dag till en annan…

Nu ska bara ställningen plockas ner då plåtslagaren fått upp hängrännor.

Huset för hundra år sedan.  Närproducerat handslaget enkupigt tegel, vindskivor, vattbrädor, fotbrädor och nockbrädor av trä. Som nu igen:

En längtans dröm är uppfylld. Nu får MrsUniversum se till att göra avbrott i idyllen, den får inte bli för instängt och kvävande ;-)

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


2 kommentarer

Stort

I morse var här inte stillhet. In på gården dundrade detta fordon:

Byggarna kom vid 7 och en kvart senare den här saken. De gamla handslagna teglen fick göra en kort resa till slutstationen – taket där de ska läggas. Två pallar står nu på ställningen, den tredje nedanför för att inte tynga ner ställningen för mycket. MrsUniversum får dock vänta tills imorgon innan tegel börjar läggas.

Det här fordonet (jag har ingen aning om vad det kallas) är mycket smidig trots sin storlek. Själv skulle jag aldrig ha vågat beställa hit det därför att härifrån backar slamtömningsbilen då den kommer en gång per år och kommunens sophämtningsbil kör inte hit för den kan inte vända här på tomten.

Ser ni den hamlade almen?

.


Lämna en kommentar

Taktegel med patina

Här står det enkupiga taktegel jag sorterat och väntar i fyra Europapallar med två lager.  Knappt tre kommer att behövas på takfallet mot gården. Ännu mera enkupigt handslaget tegel finns här i Universumet, men inte fler pallar.

Det här teglet är inte bra återanvänt, det är åter återanvänt. Re-recyclat. På ladugården som vi plockade ner det ifrån låg teglen på ett omläktat vasstak. Precis som teglet på lagårdstaket här i Universumet gör. Men före dess hade teglen tydligtvis legat på ett tak med öppen läkt och varit understruket, det vill säga hade tätats underifrån med kalkbruk. Ett sätt som är vanligt i Skånes stenbyggeri.

Det ska bli intressant att se hur det går att lägga och hur det kommer att se ut på taket! Imorgon, måndag, fortsätter takjobbet om det är uppehåll.

För övrigt har helgen varit trevlig. På lördag var vi med skepparklubben Delfin på en liten tur på Göta kanal. Inatt var det ett fantastiskt vackert åskoväder med blixtsken som jag nog aldrig sett maken till. Jag vaknade klockan 3.30 av starkt ljussken gång på gång och till sist ett buller. Det var molnigt och blixtarnas ljus lyste upp hela himlen ett i ett, men de zigzagformade blixtarna var dolda ovanför molnen. Jag sprang ut för att dra ur kontakterna till våra datorer. Det var mäktigt att röra sig över gårdstunet som i blinkande dagsljus med stora varma regndroppar som började falla. Detta måste kunna kallas ljungande blixtar. Efter drygt 1/2 timme var det över. Upplevelsevärt…

Idag har vi hamlat almen på gårdstunet och påbörjat kantskärning av grusgången, Halvan fortsätter arbeta med salsfönstren. Regnskurar fick mej att avbryta jobbet med gången för att gå in och göra supergoda vegetariska squashbiffar. Till detta kokt potatis som jag tog upp i fredagskväll.


13 kommentarer

Nytt tegeltak

Nu har vi enkupigt tegel på takfallet mot baksidan av huset. Igen. Det var 100 år sedan det lades nytt tegel på det då nybyggda huset. Plåten är bortriven. Dagsläget ses nedan.

Så här såg det ut då byggarna kommit en bit första dagen i juni. Den gamla vindskivan av trä och vattbrädan av målad plåt som flagat, har kapats.

På grund missförstånd började de två byggarna läggning av modernaste takpapp trots att vi föreskrivit träfiberskivor. Nu ligger både papp och masonite på detta takfall. Vi visste att undertaket svackade och ville ha något stadigare än papp på de gamla underlagsbrädorna.

Rivning pågår. Uppreglingen för den styva trapetskorrugerade plåten är som synes betydande på sina ställen.

Underlaget är spontade brädor med vattenspår, typ ”falbrädor”. På sina ställen hade sponten åkt ur.  Den gamla tegelläkten ligger kvar under 70-talets uppregling.

Här en skiss för att tydliggöra takkonstruktionen. Taket är en åskonstruktion, alltså inte uppbyggt av takstolar. Underlagsbrädorna löper från nock till takfot med endast en stödjande ås där emellan. Underlagsbrädorna är klent dimensionerade och har därför börjat svacka mellan stödpunkterna av det tidigare tunga tegeltaket. Man kan förstå varför plåt lades på under 1970-talet. Lätt, tätt. Men fult tycker MrsUniversum.

Först då rivningen kommit till detta skede beslutade vi hur nya konstruktionen skulle göras.

För att få till ett stadigt underlag för tegelpannorna användes stadiga reglar istället för klenare ströläkt. Dimensionen valdes till 2×3 tum (50×75 mm). Nu kommer tyngden att vila på åsarna, inte på de svajande underlagsbrädorna. Ni ser distansen till masoniten som följer bräderna på bilden ovan som är tagen mellan åsarna. Dessvärre får detta konsekvenser för vindskivorna. Jag har inget emot ett  vågigt tegeltak, sådana finns flera av på gårdens byggnader, men det känns bra rent konstruktivt att belastningen hamnar över åsarna och inte på ”falbräderna”.  Detta taket blir ju åter igen tyngre än plåttaket.

Enkupigt tegel från Vittinge (Monier) levereras och lyfts direkt upp på ställningen.

Så här ser en enkupig strängpressad tegelpanna från Vittinge ut på baksidan numera.

Tegelläggningen gick fort, jag hann inte dokumentera hela tiden. Vädret var perfekt för takjobb.

Plåtslagarna ska senare ordna en ränndal.

Ränndalen mot norr. Jag står på frontespisens tak vid fototillfället.

Ränndalen på andra sidan frontespisen. Den här ska få en skopa nertill lite senare.

Så här är galvaniserade plåten i ränndalen vikt.

Skorstensbeslaget ligger löst och har så gjort allt sedan skorstenen murades om för några år sedan.Vi visste ju att taket skulle läggas med tegel i framtiden. Nu är det bara att lyfta plåten och sticka under tegelpannor.

Här är detta takfall klart förutom nock och hängränna. Vi ska ha ny hängränna på denna sida men stuprören behåller vi. Plåtslageri är ett kapitel för sig. Och kolla vindskivan – så jämrans bred, precis som på nya kataloghus. À la mode – ajajaj! Om detta förs livliga diskussioner här i huset ska ni veta! Takkonstruktionen blev ju högre med 3 tums uppregling och med enkupigt tegel. Mer om takdetaljer blir det nog senare då hela taket med detaljer är klart. Vindskivorna är i alla fall målade av Halvan med Ottossons linoljefärg nere på mark.

Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-)  Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-)  Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack!  Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare.  Att jag inte orkade stå på mej!  Nå, det är i alla fall  lertegel som ligger där och det är tätt.

Takstegen placerade vi nu på baksidan för att slippa se dem från gården. Det blir även lättare att komma åt att inspektera hängrännor på frontespisen och kanske upplevs det tryggare att gå på en yta som är uppdelad i olika delar.

Ränndalens ”skopa” är här provisoriskt ditlagd eftersom plåtslagarna inte gjort den färdig.

Taksteg som hängs över läkten användes. Innan hade vi en metallstege som sotaren klagade på var för smal. Vi tror nog sotarna blir nöjda nu :-)

Tegelraderna mot vindskivor och takfot klamrades fast.

Här har fåglar släppt blåbärsblå kluttar. Mera sådant, jag vill ha ett tak med patina – så snabbt som möjligt.

Då semestern inföll var halva taket plåtklätt och andra takfallet tegeltäckt.  Det ska bli intressant att jämföra de två takfallen sen – det med patina och det med nytt tegel. I skrivande stund är takarbetena inte helt klara. Vi är väldigt nöjda med byggfirman. Det är så lätt med kommunikation då de två byggarna är samkörda och dessutom samma personer som lämnade anbudet, ingen ekonomiavdelning har räknat fram priset. Ingen hierarki alls vilket vi upplevde med nya uthusbygget där glapp i entreprenörens informationsöverföring inom företaget var ett problem. Som sagt vi är nöjda. Dessvärre blev en av killarna allvarligt sjuk under semestern och arbetet måste planeras om med tillfälliga medhjälpare. Det är därför det drar ut lite i tid.

.

.


5 kommentarer

Lagt tak ligger

På nya uthuset har vi  lagt  tegeltaket själva med återanvänt tvåkupigt tegel. Nocken la vi på det speciella sätt som nockarna på de andra uthusen på gården är utförda med överskjutande tegelpannor från ena hållet.  På fallet mot gården ligger strängpressat och formpressat tegel, tillverkat på nu nedlagda tegelbruk som Årby i Hållsta. Har man blandade typer sorteras de och läggs lämpligen i ”kolumner”  ihop från takfot till nock. Det är bättre än att lägga typerna samlade i rader.

På takfallet mot åkrarna ligger strängpressat tegel från Vittinge och Heby som vi köpte på Blocket. Visst är det lite plock, pussel och uträkningar att lägga, men omöjligt är det på inget sätt. Jag visar en bildkavalkad.

Ströläkt och bärläkt 25×38 mm. Takpappen byggarna valde är T-tak YAP Super. Överskjutet på nocktegel ungefär 100 mm. Det är förstås viktigt att börja rätt vid vardera takfot för att få till överskjutet.

”Halvan” borrar hål för fastspikning av hela raden överskjutande tegelpannorna i bärläkten.

Det här blev klart i maj vecka 20, sen åkte vi norrut några dagar. Fönstren är levererade. Nu väntar vi på byggarna som väl borde komma och göra klart sin del.

Taket på tvättstuga med drängkammare var en av förebilderna. Det har legat i så där 90 år nu.

Där ligger teglet på underlagsbrädor på förvandring,  läkten är spikad i dem. Även så kallade bakar med bark har använts. En del skräp har samlats men taket är tätt! Nedan en närbild.

Och så här ser lagårdstaket ut. Tegeltaket är läktat ovanpå vasstaket som finns kvar under. Mjölkkammaren fick nytt papptak 1997. Teglet på utedass med redskapsbod la ”Halvan” om ifjol med träfiberboard under, se här.

Lövkompost och varmkompost finns där gödselstacken låg då här var riktig bondgård. Den ligger i skuggan av loge, dass, ek och fläder så fukten behålls och komposten fungerar därför bra. ”Halvan” är en hejare på kompostering och talar alltid så väl om ”sina” maskar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


9 kommentarer

Absoluta toppen

Från det nya uthustaket ser man nocken på tvättstugan på nära håll. Här syns att överskjutande taktegel på norrsidan möter sydsidans tegel. Från norr kommer de hårdaste vindarna, därför ligger de så här. Den översta raden på var sida är spikade. Den här läggningen har legat sen 20-talet utan omläggning. Underlaget är brädor på förvandring med bärläkt ovanpå.

Taket är tätt och det finns ingen anledning att täcka av nocken på annat sätt!!! I nocken kommer få regndroppar in, det viktiga är att ha tätt nere vid takfoten där hela takfallets vatten kommer rinnande! ”Sörmlandsnock” säger sig Halvan ha hört nocklösningen kallas. Den är relativt lokal vad jag har förstått. MrsUniversum älskar lokala byggtraditioner…

Vi tycker det är tråkigt att den här typiska och gammeldags nockläggningen av taktegel försvinner. Tak rivs, nocktegel används ifall tegel över huvud taget läggs på taken. Det här är en läggning som hör till de allra tidigaste tegeltaken, innan man hade uppfunnit nocktegel. Jag antar, utan att ha forskat djupt i detta, att läggning med överskjutande nockpannor finns i den del av landet där taktegel började tillverkas.

(Innan nocktegel användes kunde även två hopspikade, vinkelställda brädor läggas som skydd över nocken. Så var det på mitt Universums bostadshus då det var nytt. Och så tänker vi oss att det ska bli framöver.)

Ganska snart efter att MrsUniversum och Halvan träffats, ställde han en fråga om hur jag tyckte att nocken på en gammal ängslada skulle läggas. Han var involverad i omläggningen av tegeltaket med just den här typen av läggning och frågan om nocktegel eller ej hade aktualiserats. MrsUniversum var fullständigt oförstående. Nock utan nocktegel eller brädor – existerar det? Halvan berättade om sömnlösa timmar då han funderat över detta. Knäppgök eller? tänkte MrsUniversum men så småningom förstod hon vad det handlade om – och då föll hon pladask. Vilken man! Vem förutom han i bekantskapskretsen funderar över gamla tegeltaks traditionella nocklösningar och vill bevara dem. Jajamen, nu är vi gifta. Med flera hus med överskjutande nocktegel i vår ägo. Nice…

Aldrig har jag sett den här nocklösningen närmare beskriven i byggnadsvårdslitteratur, inte heller hos länsmuseet/-museerna. Därför kommer här är ett TIPS till bebyggelseantikvarierna – se till att överskjutande tegelnockar bevaras genom att INFORMERA om den! Det är åtminstone en början.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


1 kommentar

Vad taktegel kan vara

Det ska läggas gammalt tvåkupigt taktegel på vårt nya uthus. Teglet kommer från den lagård här i krokarna som skulle rivas och som vi fick ta teglet ifrån. Största delen var handslaget enkupigt tegel som senare ska läggas på bostadshuset. Av det tvåkupiga teglet fanns det främst två sorter.

De olika sätten att tillverka tegel är handslagning, formpressning och strängpressning. Jag beskriver dem här med hjälp av den utmärkta , praktiska broschyren Gammalt taktegel från Hedenstedt i Trosa. Broschyren finns att läsa och ladda ner på http://www.hedenstedt.nu

Boken Taktegel, tegeltak, O. Antell 1986, beskriver tegeltillverkning historiskt men ger även läggningstips. Boken är helt klart läsvärd.

Strängpressat lertegel:

”Leran grävs upp, blandas och pressas genom ett munstycke format som profilen av en tegelpanna. Denna sträng kapas sedan upp i lämpliga pannlängder samtidigt som nästan hela den vulst som sitter undertill, skärs bort med en tråd. Kvar lämnas bara en liten klack på några centimeter för pannan att hänga på.”

Under 1900-talet var strängpressning det vanligaste tillverkningssättet. På bilden ovanför syns spåren efter tråden som skurit bort vulsten utom vid klackarna.

Formpressat lertegel:

Här syns ovansida och undersida.

”Parallellt med strängpressning har även formpressning förekommit. Där pressas en lerklump mellan två formar så att en takpanna bildas. Fördelen med denna metod är att man kan tillverka pannor med avancerade former och med falsar som tätar mot inblåsande regnvatten. Ett tak med falsat tegel är dessutom mindre vindkänsligt. (…)  En formpressad panna är nästan alltid slät i ytan på båda sidor och känns igen på de tätningsfalsar som nästan alltid förekommer längs kanterna.”

Stämplar finns på undersidan på flera av de formpressade teglen.

Formpressade taktegel till vänster, strängpressade till höger. Det här är tegel som har borrade hål som jag har  sorterat  för sig. Till vänster är tegel med hål på mitten för nocken, till höger har de hål på högra sidan för att ligga över och spikas i vindskivan.

Här syns ett strängpressat lertegel med ett spikhål till höger att spikas i vindskivan. De var spikade med klippspik när vi plockade ner dem:

Handslaget lertegel:

”Leran grävdes upp för hand, och blandades i en ”lerälta”, en slags kvarn som drevs av en oxe eller en ångmaskin. En klump lera kavlades sedan ut på en skiva som var sandbeströdd så att inte leran skulle fastna. Den utkavlade lerplattan lades sedan över en böjd form, vilken gav pannan dess utseende. Kanterna skars bort med kniv.

I formen fanns även en fördjupning formad som en upphängningsklack. Tegelslagaren tryckte ner den del av lerplattan som befann sig ovanför klackfördjupningen med tummen, och fyllde sedan tumavtrycket med en extra bit lera.

Därefter tilläts teglet torka under tre till fyra veckor. Ansenliga mängder ved gick sedan åt till bränningen som skedde i vedeldade ugnar under åtta till nio dygn.

Detta sätt att tillverka taktegel sträcker sig troligtvis bakåt i tiden ända till antikens dagar. De handslagna pannor som klarat sig in i vår tid är en omistlig del av vårt svenska kulturarv, som bör bevaras!”

Vi har inte så många av de här handslagna tvåkupiga teglet som har formats på en sandbädd varför undersidan är skrovlig. Klackarna har satts dit som extra lerkluttar som tryckts dit från ovansidan. De handslagna teglen är ofta bredare, tjockare och har ibland flackare kupning än det strängpressade.

Alla de här teglen har klarat årtionden av kyla och värme. Det är verkligen bevisat att de klarar påfrestningar!

Vi lägger det här teglet själva. Byggfirman såg helst att de slapp göra detta.  Det är inte många byggare i trakten, om ens någon, som har vana av att använda gammalt byggmaterial för återbruk. Dessvärre. Utöver de tegel som visas här har vi på Blocket kompletteringsköpt tvåkupigt Vittingetegel med fin patina.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


2 kommentarer

Tur med taktegel

I mitt Universum har vi sedan förra hösten ett lager gamla enkupiga handslagna tegelpannor. Gjorda för hand i form, man kan se fingeravtryck på klacken efter människan som tillverkade pannan. Många har också en tegelbruksstämpel på klacken i form av en bokstav. Även ett antal nygamla tvåkupiga strängpressade lertegel fanns att plocka ner. Patina i form av lavar följde också med pannorna.

Förra våren gjorde vi en tur och hade tur: MrsUniversum såg en förfallen ladugård. STOPP, STOPP, STANNA!  Bromsning, knackning på tillhörande bostadshus dörr… och JAVISST, ni kan ta teglet om ni gör det före oktober för då ska lagårn och logen rivas.

På försommaren började vi plocka ner tegel på den omkullfallna lagårdsdelen och planerade inför nerplockningen av övrigt tegel.  MrsUniversum kröp försiktigt omkring och klarade sig utan skador.

På logen, delen med den högre takytan, fick vi hjälp att plocka ner teglet. Minst tre personer bör man vara vid stora takfall. Vi använde trärännor, den ena som användes på takfallet var bara enkelt  tillverkad av två vinkelrätt hopspikade brädor,  och en takstege med fäste över nock fanns i mitt Universums loge från den gången då teglet plockades ner från taket där. Av det teglet finns bara en bråkdel kvar. Det hela var mycket rationellt: skjuts ner i vagnen.

Det svåraste var att ordna ”stötdämpare” där tegelpannorna dunsade ner. De kunde lätt gå sönder annars. Kraften är stor och pannorna många så man fick vara där och fixa i ordning dynor och textilier som användes. En pall rymmer drygt 100 enkupiga lertegel. Vänligt nog höll husägaren med en vagn där 6 pallar rymdes. Vi fick även hjälp att köra hem ett par vagnsflak med tegel.

Tegelpannorna har vitt kalkbruk längs kanten på undersidan. Det har alltså varit understruket, som man brukade lägga tak på stenhus med oinredd vind. Vattentak av t.ex. stickspån eller papp saknades och man tätade underifrån med kalkbruk. Lagårn där teglet låg har aldrig haft understruket tak eftersom vass var den tidigare taktäckningen – alltså var det återanvänt redan på lagårdstaket. Nu blir det recyclat igen och läggs på tak numro 3. Det kallar jag lång livslängd på ett utmärkt byggmaterial!!!

Ytan som syns på bilden ovan hann fyra personer  plocka ner på två och en halv timmar en julikväll. Svalorna svirrade i luften och försökte få bort oss. Vi hittade ungar i bon under de ställen där tegel ligger kvar vid takfoten. När vi fortsatte nerplockningen efter semestern hade de blivit stora och flugit sin kos.

Tvåkupigt tegel låg på den senare tillbyggnaden med lutande tak. Det tog vi, två personer,  ner. Det gick, men var orationellt med mycket klättrande och spring.

Allt taktegel finns förvarat här på gården. Visst hade det varit bra att få det på taket denna höst men så ser inte verkligheten ut. För MrsUniversum känns det dock otroligt bra att veta att vi har ett stort lager enkupigt handslaget tegel i förvar. Detta är rikedom!

 

HÄR kan man läsa mer om strängpressat, handslaget och formpressat taktegel.


3 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!

Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras.

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.