Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Takmaterial

I senaste numret av Byggnadskultur som kom ut för lite sen, kan man läsa om olika takmaterial.

Där har jag skrivit lite om takspån.
”Den femte fasaden” – lika viktig som byggnadens övriga fasader.
För ett par år sedan skrev jag här på bloggen något om kostnader för olika takmaterial.


2 kommentarer

Kontroversiellt om takmaterial

För länge sedan gjorde jag en sammanställning över priser per kvadratmeter av olika takmaterial som normalt används på landsbygden. Om rangordningen fortfarande håller i sig har jag inte kontrollerat men jag förmodar att förändringarna sinsemellan är marginella. Så här blev min sammanställning då. Billigast överst, dyrast per kvadratmeter längst ner på listan.

  • Betongpannor är billigast
  • Trapetskorrugerad plåt
  • Pannplåt, varmförzinkad
  • Sinuskorrugerad varmförzinkad plåt
  • Eternit, fiberarmerad cement, sinuskorrugerad (Cembrit)
  • Trapetskorrugerad aluminium
  • Plåt som försöker likna tegel, ”Plegel”
  • Lertegel, tvåkupigt
  • Lertegel, enkupigt
  • Maskinhyvlad takspån
  • Handspäntad takspån


Spelar takmaterial någon roll egentligen? Foto från denna sida.

Inom de olika grupperna finns undergrupper. Pannplåt kan vara obehandlad eller med färgskikt, likaså är det med sinuskorrugerade cementskivor. Av någon anledning tog jag inte med takpapp som ju är det billigaste materialet och ett material som brukar gillas av byggnadsvårdare och arkitekter, ibland lagd med trekantlister under skarvarna. Inte heller tog jag med falsad plåt som ligger i det dyrare segmentet och där är skivtäckning dyrare än bandtäckning.

Lertegel är mer än dubbelt så dyrt som betongpannor. Varför slängs då fina lertegeltak? Förmodligen för att man inte förstår.
Dessutom finns flera andra rara (dvs. sällan förekommande) material och detaljer som en gång i tiden varit vanliga lokalt och som jag skulle värdera högt ifall jag ägde.

Precis som bostadsort, bostadsområde, storlek på bostad mm är kanske takmaterial också en socio-ekonomisk markör? Du väljer takmaterial utifrån ekonomiska förutsättningar, kunskap och utifrån vad grannar och bekanta väljer. ”Visa mig vilket takmaterial du har på bostaden och jag ska säga dig vem du är” :-) blir en parafras på ”Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är!” Det här är naturligtvis att dra allt till sin spets, att generalisera. Man kan köpa ett gammalt hus och tänka att trp-plåten ska bytas till tegelpannor eller falsad plåt inom några år. Ifall man bygger nytt stämmer resonemanget nog lite bättre.

Byggnadsvård i sig blir med tiden mer och mer en klassmarkör, byggnadsvård är en insikt som man endera växer upp med, bildar sig inom eller utbildar sig till. Det är sån´t man inte får tala eller skriva om här i landet – klasskillnader finns ju inte här eller… Kretsen byggnadsvårdare har varit ganska snäv men ökar stadigt i omfång och det är väldigt glädjande för oss huskramare. Men byggnadsvård är absolut inte detsamma som husrenovering. Långt ifrån.

 

 


8 kommentarer

Näver i byggnader

MrsUniversum gillar verkligen björkens bark. Näver är en fascinerande naturprodukt. Förutom att näver är vackert, både på björkstammen och i torkat tillstånd, går näver att använda inom så många olika områden – till nytta och nöje. Basic är väl att använda björknäver för att tända en brasa. Inget går upp mot lite näver i det fallet.

Näver har använts som fuktbrytande skikt i byggnadskonstruktioner. Mellan syllstockar och grundstenar till exempel. Själv har jag har varit med och använt näver som kapillärbrytande skikt istället för papp mellan grundstenar och nya golvbjälkar i hölogens friliggande golv. Det var på slutet av 80-talet och min far nappade på mitt förslag. Näver fanns i den egna skogen. Golvet håller än idag.

Det här som syns på fotot är ett glömt och normalt osynligt användningsområde för björknäver.

Jag såg till att näver användes som extra fuktsäkring vid läggning av stavspån på ett kyrktak. Det är ett uråldrigt sätt att få ett hållbart trätak – att lägga björknäver mellan lagren av spjälkade stavspån. Sådana ålderdomliga läggningar har jag sett rivas bort, trots att endast vissa av de täljda spånen var dåliga. Den gamla läggningen ersätts, trots antikvarisk medverkan, med sågade spån av brädtyp med undermålig hållbarhet. 

Även under grästorven i torvtak och under takveden i vedtak används näver. Upp till sju lager kunde användas på taken i självhushållningens tidevarv. Den bruna sidan av nävern ska läggas mot den sida där fukten kommer åt tycker jag mig ha förstått genom att undersöka äldre konstruktioner där näver ingått.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , , , ,


3 kommentarer

Vilken reklambild!

Här vare reklam – reklam för ett vackert och ovanligt spåntak.

Vi har Stihl motorsåg och röjsåg.  Häromdagen behövde vi en ny bärsele till röjsågen då den andra var kvarglömd många mil bort och röjsågen behövs bland slånen i gethagen. Getterna Tor & Saga kommer förresten hit på grönbete i början av juni.  Halvan åkte och köpte, kom hem med bärselen samt 2011 års katalog vars omslag genast fångade mitt intresse.

Kolla vilket tak! Fortfarande kan man alltså hitta sådana spånläggningar i Europa, i Tyskland. Så är kunde fäbodtak se ut på blåsiga platser i barrskogsbältet i Sverige en gång i tiden. Späntade stickspån förekommer även idag, men tyngder av klovor och stenbumlingar – nej inte numera. Bilden fick mej att bli glad. Självklart är det medvetet av företaget Stihl att slå an den kulturintresserade ådran hos eventuella köpare. En modern maskin som även fungerar i en gammal miljö. Stihl passar in även där vill bilden säga.  (Men vi använder inte motorsåg till att kapa ved.)   Hur som helst – spånläggningen och det gråa, omålade timmerhuset gör mej glad!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,