Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Takmaterial

I senaste numret av Byggnadskultur som kom ut för lite sen, kan man läsa om olika takmaterial.

Där har jag skrivit lite om takspån.
”Den femte fasaden” – lika viktig som byggnadens övriga fasader.
För ett par år sedan skrev jag här på bloggen något om kostnader för olika takmaterial.


2 kommentarer

Kontroversiellt om takmaterial

För länge sedan gjorde jag en sammanställning över priser per kvadratmeter av olika takmaterial som normalt används på landsbygden. Om rangordningen fortfarande håller i sig har jag inte kontrollerat men jag förmodar att förändringarna sinsemellan är marginella. Så här blev min sammanställning då. Billigast överst, dyrast per kvadratmeter längst ner på listan.

  • Betongpannor är billigast
  • Trapetskorrugerad plåt
  • Pannplåt, varmförzinkad
  • Sinuskorrugerad varmförzinkad plåt
  • Eternit, fiberarmerad cement, sinuskorrugerad (Cembrit)
  • Trapetskorrugerad aluminium
  • Plåt som försöker likna tegel, ”Plegel”
  • Lertegel, tvåkupigt
  • Lertegel, enkupigt
  • Maskinhyvlad takspån
  • Handspäntad takspån


Spelar takmaterial någon roll egentligen? Foto från denna sida.

Inom de olika grupperna finns undergrupper. Pannplåt kan vara obehandlad eller med färgskikt, likaså är det med sinuskorrugerade cementskivor. Av någon anledning tog jag inte med takpapp som ju är det billigaste materialet och ett material som brukar gillas av byggnadsvårdare och arkitekter, ibland lagd med trekantlister under skarvarna. Inte heller tog jag med falsad plåt som ligger i det dyrare segmentet och där är skivtäckning dyrare än bandtäckning.

Lertegel är mer än dubbelt så dyrt som betongpannor. Varför slängs då fina lertegeltak? Förmodligen för att man inte förstår.
Dessutom finns flera andra rara (dvs. sällan förekommande) material och detaljer som en gång i tiden varit vanliga lokalt och som jag skulle värdera högt ifall jag ägde.

Precis som bostadsort, bostadsområde, storlek på bostad mm är kanske takmaterial också en socio-ekonomisk markör? Du väljer takmaterial utifrån ekonomiska förutsättningar, kunskap och utifrån vad grannar och bekanta väljer. ”Visa mig vilket takmaterial du har på bostaden och jag ska säga dig vem du är” :-) blir en parafras på ”Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är!” Det här är naturligtvis att dra allt till sin spets, att generalisera. Man kan köpa ett gammalt hus och tänka att trp-plåten ska bytas till tegelpannor eller falsad plåt inom några år. Ifall man bygger nytt stämmer resonemanget nog lite bättre.

Byggnadsvård i sig blir med tiden mer och mer en klassmarkör, byggnadsvård är en insikt som man endera växer upp med, bildar sig inom eller utbildar sig till. Det är sån´t man inte får tala eller skriva om här i landet – klasskillnader finns ju inte här eller… Kretsen byggnadsvårdare har varit ganska snäv men ökar stadigt i omfång och det är väldigt glädjande för oss huskramare. Men byggnadsvård är absolut inte detsamma som husrenovering. Långt ifrån.

 

 


10 kommentarer

Vasstak

Jubel och hallå!

Det där redskapet jag skrev om nyss tror vi är en kniv, skära (benämning okänd för mej) att använda för att skära vassbuntarna jämna då de lades på taket. Jag har aldrig sett det i bruk. Under tegeltaket på lagården finns vasstaket kvar (och där ska det få finnas kvar som ett minne av tidigare liv här på gården och som ett dokument över hur vass användes och läggning utfördes). Förmodar att taket läktades upp och teglet lades på då vasstaket började bli dåligt. Så här ser det ut inifrån:

Här kan man skymta en ståltråd som användes för att binda vassen på taket, inga vidjor verkar ha använts här. Lagården är byggd 1905 och det var tidens melodi ståltråd antar jag. Precis som man förändrade gärsgårdarnas hopbindning till ståltråd istället för vidjor på många platser under 1900-talet.

Vassen skördades från isen på vintern vid åns mynningen ut i Mälaren.  Närmare land står vassen så mycket tätare än på bilden. Ägorna sträckte sig ner till ån via strandängarna där korna gick på sommaren, och fortfarande går.

Här är redskapet igen. Som vi tror användes till att skära vassbuntarna jämna.

På logen är vasstaket borta men i skarven mellan lagård och loge, där takhöjden är dubbel likasom på logen, där ligger vass med vipporna kvar (se ovan), kanske såg det ut så här även i logen en gång i tiden.  På bilden är takfoten till vänster, där sipprar dagsljus in. Jag har ingen aning om varför vassvipporna togs bort på vassläggningen över ladugårdsdelen men inte överallt.

Stråtak är intressant tycker jag. Att kunna mer om detta med olika sätt att lägga strån skulle jag betrakta som en fjäder i hatten :-)  Vass användes i insjölandskap och halm i jorbrukslandskap utan vassrika sjöar förmodar jag. I trärika landskap var stråtak inget som användes alls.

Detta gissade/kunde Hans JAnna Maria Claesson och  Astrid Selling.  Astrid kan dessutom haunka, vrida vidjor, göra hankar. Bland väldigt mycket annat. Dubbeltutiluren!

Fanfar, fanfar, tut-i-luren på er allihop!

Här nere ser ni ser logens vasstäckta tak bakom stora eken (har förtydligat med en pil). Taket har knäppen, pålträn, ryggträn över nock. Hur man benämnde detta fenomen här i Sörmland vet jag inte.  Kunskap försvinner på EN generation men det behövs många generationer för att bygga upp kunnandet igen. Ohyggligt men sant!

Halvan tog det här fotot på 1960-talet.

HÄR kan ni läsa om en vederhäftig rekonstruktion av en 1700-talslagård med vasstak i Västergötland.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,