Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ovan valven

ovan-valven
klockbock_-spar-efter-bilan
romfartuna_kyrka
För tre år sedan klättrade jag i kyrktornet på Romfartuna kyrka tillsammans med andra med intresse för byggnadsarkeologi. Kyrkan byggdes troligen i början av 1300-talet och med hjälp av dendrokronologi har äldsta takstolarna daterats till vinterhalvåret 1306-1307.

Första gången jag besökte kyrkan var en sommardag då åskmolnen hade hopat sig. När blixten slog ner i spiran sprutade det eldstrimmor ur kontakten i långhuset där jag stod. Åskledare fanns och ingen eldsvåda uppstod. En liknande spira som den här fanns på Torshällas medeltida kyrka före 1873. Då slog blixten ner i den 102 meter höga spiran som tog eld. Torn, spira och kyrktak förstördes den gången av lågorna.

Våra kyrkobyggnader är riktiga kulturskatter.  Att klättra på kyrkvindar är väldigt lärorikt och uppiggande, det har blivit ganska många under årens lopp. Arkitektyrket är väldigt intressant vill jag påstå.
tak
Sån´t här kan man också få se.

Annonser


Lämna en kommentar

Taktegel med patina

Här står det enkupiga taktegel jag sorterat och väntar i fyra Europapallar med två lager.  Knappt tre kommer att behövas på takfallet mot gården. Ännu mera enkupigt handslaget tegel finns här i Universumet, men inte fler pallar.

Det här teglet är inte bra återanvänt, det är åter återanvänt. Re-recyclat. På ladugården som vi plockade ner det ifrån låg teglen på ett omläktat vasstak. Precis som teglet på lagårdstaket här i Universumet gör. Men före dess hade teglen tydligtvis legat på ett tak med öppen läkt och varit understruket, det vill säga hade tätats underifrån med kalkbruk. Ett sätt som är vanligt i Skånes stenbyggeri.

Det ska bli intressant att se hur det går att lägga och hur det kommer att se ut på taket! Imorgon, måndag, fortsätter takjobbet om det är uppehåll.

För övrigt har helgen varit trevlig. På lördag var vi med skepparklubben Delfin på en liten tur på Göta kanal. Inatt var det ett fantastiskt vackert åskoväder med blixtsken som jag nog aldrig sett maken till. Jag vaknade klockan 3.30 av starkt ljussken gång på gång och till sist ett buller. Det var molnigt och blixtarnas ljus lyste upp hela himlen ett i ett, men de zigzagformade blixtarna var dolda ovanför molnen. Jag sprang ut för att dra ur kontakterna till våra datorer. Det var mäktigt att röra sig över gårdstunet som i blinkande dagsljus med stora varma regndroppar som började falla. Detta måste kunna kallas ljungande blixtar. Efter drygt 1/2 timme var det över. Upplevelsevärt…

Idag har vi hamlat almen på gårdstunet och påbörjat kantskärning av grusgången, Halvan fortsätter arbeta med salsfönstren. Regnskurar fick mej att avbryta jobbet med gången för att gå in och göra supergoda vegetariska squashbiffar. Till detta kokt potatis som jag tog upp i fredagskväll.


3 kommentarer

Å andra sidan

På fredagmorgonen den 19 augusti började rivningen av plåttaket mot gården.  De två ställningarna flyttades dagen innan till var sin sida om farstukvisten.

Detta är sista bilden på huset med trapetskorrugerat plåttak. Underbart skönt att den eran är förbi!

Plåten väck. Solen skiner från blå himmel.

Underlagsbrädorna är alltså av typen spontade  ”falbrädor” med vattenspår för avrinning.  Tjockleken är 25 mm, bredden mätte jag till 85 och 130 mm täckande bredd. Brädorna är lite väl klena för att de tre åsarna ska räcka som underlag vilket jag nämnde tidigare. Ni ser så taket sviktar. På några ställen ser man ljuset sippra in då man befinner sig uppe på vinden. Vi tror att detta är en lokal variant av bräder som sågats på sågen som fanns i Ängsholmen.

Den ursprungliga bärläkten 1×1,5 tum finns kvar. Den är spikad med 3 tums klippspik. Läktavståndet är 330 mm. De grövre reglarna är underlaget för plåten som pallats upp på sina ställen för att bli vågrät.

Under 70-talets uppregling fanns plast som föll samman i mindre sjok.

Detta är det ursprungliga underlaget för det enkupiga teglet som lades på omkring 1910.

Direkt påbörjades läggningen av träfiberskivorna. Snabbt gick det.

Klockan två var detta takfallet täckt med träfiberskivor, masonit. En timme senare, då vi körde bort plåtarna,  hällregnade det. Brädhögen är nu uppeldad men innan dess drog idoge Halvan ut klippspikarna för eventuellt kommande bruk. Klippspik går bara bra att återanvända.

Så är läget just nu. To be continued.

.


13 kommentarer

Nytt tegeltak

Nu har vi enkupigt tegel på takfallet mot baksidan av huset. Igen. Det var 100 år sedan det lades nytt tegel på det då nybyggda huset. Plåten är bortriven. Dagsläget ses nedan.

Så här såg det ut då byggarna kommit en bit första dagen i juni. Den gamla vindskivan av trä och vattbrädan av målad plåt som flagat, har kapats.

På grund missförstånd började de två byggarna läggning av modernaste takpapp trots att vi föreskrivit träfiberskivor. Nu ligger både papp och masonite på detta takfall. Vi visste att undertaket svackade och ville ha något stadigare än papp på de gamla underlagsbrädorna.

Rivning pågår. Uppreglingen för den styva trapetskorrugerade plåten är som synes betydande på sina ställen.

Underlaget är spontade brädor med vattenspår, typ ”falbrädor”. På sina ställen hade sponten åkt ur.  Den gamla tegelläkten ligger kvar under 70-talets uppregling.

Här en skiss för att tydliggöra takkonstruktionen. Taket är en åskonstruktion, alltså inte uppbyggt av takstolar. Underlagsbrädorna löper från nock till takfot med endast en stödjande ås där emellan. Underlagsbrädorna är klent dimensionerade och har därför börjat svacka mellan stödpunkterna av det tidigare tunga tegeltaket. Man kan förstå varför plåt lades på under 1970-talet. Lätt, tätt. Men fult tycker MrsUniversum.

Först då rivningen kommit till detta skede beslutade vi hur nya konstruktionen skulle göras.

För att få till ett stadigt underlag för tegelpannorna användes stadiga reglar istället för klenare ströläkt. Dimensionen valdes till 2×3 tum (50×75 mm). Nu kommer tyngden att vila på åsarna, inte på de svajande underlagsbrädorna. Ni ser distansen till masoniten som följer bräderna på bilden ovan som är tagen mellan åsarna. Dessvärre får detta konsekvenser för vindskivorna. Jag har inget emot ett  vågigt tegeltak, sådana finns flera av på gårdens byggnader, men det känns bra rent konstruktivt att belastningen hamnar över åsarna och inte på ”falbräderna”.  Detta taket blir ju åter igen tyngre än plåttaket.

Enkupigt tegel från Vittinge (Monier) levereras och lyfts direkt upp på ställningen.

Så här ser en enkupig strängpressad tegelpanna från Vittinge ut på baksidan numera.

Tegelläggningen gick fort, jag hann inte dokumentera hela tiden. Vädret var perfekt för takjobb.

Plåtslagarna ska senare ordna en ränndal.

Ränndalen mot norr. Jag står på frontespisens tak vid fototillfället.

Ränndalen på andra sidan frontespisen. Den här ska få en skopa nertill lite senare.

Så här är galvaniserade plåten i ränndalen vikt.

Skorstensbeslaget ligger löst och har så gjort allt sedan skorstenen murades om för några år sedan.Vi visste ju att taket skulle läggas med tegel i framtiden. Nu är det bara att lyfta plåten och sticka under tegelpannor.

Här är detta takfall klart förutom nock och hängränna. Vi ska ha ny hängränna på denna sida men stuprören behåller vi. Plåtslageri är ett kapitel för sig. Och kolla vindskivan – så jämrans bred, precis som på nya kataloghus. À la mode – ajajaj! Om detta förs livliga diskussioner här i huset ska ni veta! Takkonstruktionen blev ju högre med 3 tums uppregling och med enkupigt tegel. Mer om takdetaljer blir det nog senare då hela taket med detaljer är klart. Vindskivorna är i alla fall målade av Halvan med Ottossons linoljefärg nere på mark.

Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-)  Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-)  Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack!  Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare.  Att jag inte orkade stå på mej!  Nå, det är i alla fall  lertegel som ligger där och det är tätt.

Takstegen placerade vi nu på baksidan för att slippa se dem från gården. Det blir även lättare att komma åt att inspektera hängrännor på frontespisen och kanske upplevs det tryggare att gå på en yta som är uppdelad i olika delar.

Ränndalens ”skopa” är här provisoriskt ditlagd eftersom plåtslagarna inte gjort den färdig.

Taksteg som hängs över läkten användes. Innan hade vi en metallstege som sotaren klagade på var för smal. Vi tror nog sotarna blir nöjda nu :-)

Tegelraderna mot vindskivor och takfot klamrades fast.

Här har fåglar släppt blåbärsblå kluttar. Mera sådant, jag vill ha ett tak med patina – så snabbt som möjligt.

Då semestern inföll var halva taket plåtklätt och andra takfallet tegeltäckt.  Det ska bli intressant att jämföra de två takfallen sen – det med patina och det med nytt tegel. I skrivande stund är takarbetena inte helt klara. Vi är väldigt nöjda med byggfirman. Det är så lätt med kommunikation då de två byggarna är samkörda och dessutom samma personer som lämnade anbudet, ingen ekonomiavdelning har räknat fram priset. Ingen hierarki alls vilket vi upplevde med nya uthusbygget där glapp i entreprenörens informationsöverföring inom företaget var ett problem. Som sagt vi är nöjda. Dessvärre blev en av killarna allvarligt sjuk under semestern och arbetet måste planeras om med tillfälliga medhjälpare. Det är därför det drar ut lite i tid.

.

.