Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Provocerande humor

En utställning med namnet Landsplågor pågick till den 21 augusti på Ebelingmuseet i Torshälla. Peter Johansson som dissekerar och undersöker svenskheten och kulturmöten. Det är provocerande. Det är humoristiskt.

landsplågor1
Vid ingången till utställningssalen möts man av en kulspruta riktad rakt mot en. Ammunitionen är av dock lite annorlunda slag…
landsplågor2
landsplågor3
Fladdrande fanor  på brutna flaggstänger var en av installationerna i utställningen. Full fräs är namnet. Hela salen genljuder av Björneborgarnas marsch. Peter Johansson driver med mej med än fler installationer än som visas här.
Peter Johanssons dalahästar i charkdisken
Fotot av de här styckade dalahästarna i charkdisken har jag hittat på nätet. Vet inte vem som fotat men det är konst som påverkar.

Annonser


Lämna en kommentar

Hjältekonungen

gIIa2
gIIa1
Så här ser det ut den 8 november, två dagar efter minnesfirandet av Gustaf2Adolfs död 1632.
gIIa5

En baldakin i gjutjärn, formgiven av den tyske arkitekten Karl Friedrich Schinkel 1837, är placerad ovanför den sten där det påstås att G2A påträffades död efter slaget. Schinkel är känd för flera praktbyggnader i Berlin och Potsdam. Baldakinen är en mycket elegant och smäcker konstruktion.
gIIa4
Arkitekten Lars Israel Wahlman ritade ett kapell i nationalromantisk anda som invigdes 1907.
gIIa3
Två timrade röda dalastugor har uppförts på 1900-talet; 1932 0ch 1987.
Faktiskt så blev jag något beklämd över hur svenskheten, med alla de mångahanda byggnaderna och en infofilm, presenteras på denna plats.
Battle_of_Lutzen
Gustaf II Adolfs död i slaget vid Lützen av Carl Wahlbom, 1855. En vackert tillrättalagd krigsdöd.

HÄR går det att läsa mer om slaget den 6 november 1632 då dimman och krutröken låg tät. Det var ett viktigt slag under det trettioåriga kriget där den svenska hären med legosoldater slogs mot de tyskkejserliga trupperna som leddes av Wallenstein och Pappenheim.

Som alla förstår har jag varit på resa till Tyskland. Detta för att gå på monumentvårds/byggnadsvårdsmässa i Leipzig. Utöver den besöktes alltså Lützen (lite bisarr svenskplats) och resans arkitektoniska höjdpunkt Bauhaus-skolan i Dessau.

.


Lämna en kommentar

Lingonkransen

Det är dags att köpa Vanliga almanackan med lingonkransen som brukar finnas här i huset varje år.

Vanliga almanackan för året efter frälsarens Kristi födelse 2012 till följande horisonter: Lund – Göteborg – Stockholm – Östersund – Luleå – Kiruna utgiven av Almanacksförlaget under medverkan av Stockholms Observatorium.

Men vem har målat Lingonkransen?

”Werner Sundblad är konstnären som målade den fina lingonkransen, som sedan 1906 inramar vår Lingonalmanacka. Han föddes i Uppsala 1877 och efter utbildning vid Konstakademien i Stockholm reste han till Frankrike med bl.a. sin konstnärskollega Ivar Arosenius för vidareutbildning. Vid hemkomsten bildade han i kretsen Uppsalakonstnärerna en konstnärskoloni i Håga i Uppland som bl.a. gav ut tidskriften ”Med pensel och penna” efter den tyska förebilden ”Jugend”. Tyvärr kom bara fyra nummer ut innan den las ner. Han deltog med bl.a. John Bauer, Arthur Sjögren, Nils Thunman och Gusten Widerbäck i ”Konstnärslaget från 1905” och ställde ut på Valand i Göteborg och på Konstnärshuset i Stockholm. Från 1900 och till sin bortgång 1909 arbetade han i Arbrå-trakten.

Konsthistoriskt hör han hemma i det romantiska 1890-talet. Han målade Hälsinglands natur och blev en stilbildare för den provinsiella romantiken.” Detta läste jag här.

Om man letar efter Sveriges ”själ” skulle jag absolut ta med föremål som Vanliga almanackan, en dalahäst, och en sockerskål av hamrad koppar, med lock ni vet… Detta tycker jag är delar av svenskheten. Almanackan med jugendutsmyckning. En grafisk jugendform som hänger kvar precis som Gyllenhammars havregrynspaket. Det är traditionsrikt och att veta att jag har Vanliga alamanackan allt ifrån morföräldrarnas tid i min ägo ger en värdighet åt de almanackor jag själv har köpt. Här finns solens och månens upp- och nedgång för sex horisonter. I de äldsta almanackorna står angivet vilka datum kreatursmarknaderna inföll runt om i landet. Det är en påminnelse om tiden före järnvägens utbyggnad då varje ort hade lokal tid, ingen gemensam tid fanns, inga tidszoner, ingen sommartid. Det går inte att leva utan Vanliga almanackan, eller Vänliga almanackan som jag kallar den ;-)

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,