Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Tegeltak, takfot och tornseglare

Har ni tänkt på att äldre traditionell arkitektur på landsbygden oftast inte har hängrännor och stuprör. De känns verkligen ursprungliga och takfoten blir ofta ”tunn och lätt”.  Förr lät man regnet droppa ner på gräset runt byggnaden förutom vid dörrar och portar där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. En byggnad kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig när vattnet koncentreras vid knutarna.

En annan orsak till att inte reflexmässigt sätt upp hängrännor och stuprör är att tänka på tornseglarnas väl. De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna sitter i vägen. Tornseglarna (Apus apus) landar endast vid häckningen annars fångar de sin mat och sitt bomaterial i luften och sover med luftens termikvindar.

Att låta regnvattnet gå ner till grundvattnet och inte föra bort det i dagvattenledning är även det en anledning god som någon att minska takens avvattningssystem.

Se hur ”de fotlösa” tornseglarna skavt av färgen på fotbrädan när de landat och krupit in till redena under lerteglen. Fotbrädan ska inte målas om tänker jag.

Tornseglarna är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu! Under tegelpannorna här bor också sädesärlor och pilfinkar. Det är ett skönt kvittrande och pipande.

Den uppmärksamme kan se att nocklösningen på ekonomibyggnaderna är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en basal lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på nocken. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig att bevara på gården. Det finns ingen anledning att ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegelläggning då försvinner. Inte heller finns här det några vattbrädor på gavlarna på uthusen, endast vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.


5 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!

Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras.

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.