Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Prata, visa, lyssna, diskutera


Det här är diskussionsplatsen/konferensbordet/mötesplatsen på min arbetsplats. Den är liten men naggande god. Behövs fler stolar tas de fram ur förrådet, totalt har jag åtta av Arne Jacobsens 7:an stolar. Hälften av dem har armstöd men de de tar större plats än de utan får det räcka med två av dem här inne i normalfallet. Jag har fortfarande efter alla år inte tröttnat på deras blå kulör med dragning åt det violetta.

Bordet är ett supercirkel-bord i björk av Bruno Mathsson och Piet Hein med spännben av kromat stål. Skulle jag framöver vilja ha det som soffbord är det lätt ordnat eftersom jag även har de lägre benen och vitsen med spännbenen är ju att de kan lätt bytas ut.

Alla de funktioner som behövs ryms i min ateljé: skriv- och ritbord, konferens, vila, datorarbetsplats, förvaring.


På tidiga höst- och och vårmorgnar har rummet den här spännande ljussättningen när solen lyser upp de cirkelsågade och limfärgsmålade brädorna i taket. Den gillar jag skarpt!


7 kommentarer

Luta sig bekvämt tillbaka

De här två stolarna stod i köket fram till omdaningen 2005. De är anpassade att stå vid den plats där köksbordet stod då, vid fönstret där arbetsbänken är idag. De stod alltid på ett och samma sätt: med ryggen mot fönsterväggen. Varför? Jo, bakbenen är kapade för att man ska få en horisontell sittyta och inte glida av stolen. Och varför skulle man glida av ifall benen inte var kapade? Jo, golvet lutar så rejält, hehe… Den lutning vi bestämt oss att leva med, vi lever på husets villkor. Nivåskillnaden på köksgolvet är som mest 11 cm på 4,5 meter.

Då matplatsen flyttades till andra fönstret fick det konsekvenser för möbleringen. Stolarna funkade inte, de skulle behöva vridas 90 grader som vi nu har möblerat. Alltså är det lätt att dråsa av vilket vi erfor redan tidigare då oerfarna besökare flyttade en stol och satte sig ner :-)

Halvan muttrar ibland över de fina pinnstolarna vi nu använder, två är björkflammade och en ekådrad. De är nog bra men rackliga och han brukar gärna gunga eller sitta lite ”våldsamt” på stolar. Så han vill ha stolar med en annan konstruktion. Jag har tittat på nya stolar som kan tänkas passa men något slutgiltigt alternativ finner jag inte. Carl Malmstens Lilla Åland  är fin, visserligen pinnstol men mer gediget byggd än våra bonnastolar. Men några självklara alternativ finns inte tycker jag…

… förrän min andra hälft efter Målar-Marias ekådring av ytterdörren kom med den vanvettigt goda idén att vi ska fråga henne om att ådringsmåla några stolar också. De här två på bilden och två andra som står vid köksbordet på övervåningen. Ahhh, självklart! Vi öser ur förråden och slipper lagringsproblem!

Titta! De har varit ekådrade, ekkammade, en gång i tiden. Nu ska de här stolarnas bakben förlängas. Sen ekådrar Maria dem genom kamning.  Ett problem är löst  och att det kommer att ta tid att verkställa gör inget för det är inte bråttom, huvudsaken är att idén är kläckt. Så tycker jag det är med mycket – då tankearbetet är avklarat kan jag leva lugnt utan att det arbetet är genomfört.

De björkmålade pinnstolarna flyttas upp till övervånings kök där de kommer att passa som hand i handske ihop med det björkflammade slagbordet.

Ahhh, toppen…

Så här såg det ut i närliggande tid under en kort period i kökets historia då väggarna var svartmålade . Fastän de här två stolarna har nog stått så här nästan från det att huset byggdes och ganska snart satte sig och blev snett. Det var då bakbenen kapades.

Och när kammaren är klar kommer jag att köpa en ny stol till Halvan som han kan sitta framför kaminen och lägga in vedträn och njuta.  Det dröjer länge tills dess men en Arka ska han nog trots allt få…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,