Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Kammarlås

Köksdörrens kammarlås.

Blanksliten mässing med skön formgivning – ett dörrtrycke. På andra sidan öppnas köksdörren med en stor nyckel. Så har det alltid varit här. Det kan vara besvärligt att öppna med nyckeln om man bär med båda händerna men på något sätt löser sig ändå öppnandet. Kammarlåset har alltid suttit här och även fortsättningsvis. Det är tillverkat i det som en gång var metallindustrins mecka – Eskilstuna, hos F A Stenman.

Här i huset sitter det kammarlås på samtliga dörrar på bottenvåningen. Älskar´t! Alla utom köksdörren på bilden har vred. På övervåningen, som inreddes 15 år senare som undantagsboende/förmånsboende för de gamla föräldrarna, sitter dörrtrycken från 1920-talet med svart trähylsa på alla dörrar utom den minsta dörren som även den har kammarlås med vred.

Annonser


4 kommentarer

Mars månad för ett år sedan

För ett år sen höll vi på med kammaren. Pappspände väggarna, tapetserade med limfärgstapet och målade med linoljefärger. Golvets linoleummatta var täckt med skyddande träfiberskivor.

Vi var inte ense om hur vi skulle göra med golvsocklarna. Just från dem var det lätt att avlägsna 70-talets vita färg så att originalfärgen kom fram. Jag ville ha den synlig, Halvan ville måla om. På dörrfoder och dörrblad skrapades färg bort där den satt löst och sen målades med ny linoljefärg med specialblandning. Det ändade med att golvsocklarna fick förbättringar med förtunnad färg vid spikhål och där färgen var helt avskavd, men i övrigt är de omålade med originalfärgen framtagen. För mej känns det bra att kunna visa originalet och att vi varit så trogna vi kunnat mot ursprunget.

Nu bara njuter vi av kammaren. Efter att ha legat undanstuvade några år kom de gamla LP-skivorna och grammofonen fram och ny förstärkare och högtalare är inhandlade. Äntligen kan vi lyssna på vinylerna igen ;-)


7 kommentarer

Kvalitet eller yta

Här är två spegeldörrar som ytligt sett är likvärdiga när de målats/fanerats.

doors

Här i huset har vi halvfranska ramverksdörrar av den typ som syns till vänster. Några är från 1800-talet och återanvända då huset byggdes. De övriga är samtida som huset, alltså 1910. Man ser på fyllningarnas indelning och bredden på dörrarna vilka som är 1800-  eller 1900-tal. Dock är samtliga av den typ som syns till vänster där konstruktionen utgår från träets egenskaper.

Virket skulle vara vinterfällt, ha mycket kärnved, vara tätvuxet, kvartersågat med årsringarna vinkelrätt mot långsidan i träets tvärsnitt och ha torkats långsamt under lång tid. Då fick man ett beständigt material, starkt även som skruvfäste, möjligt att bearbeta, formstabilt eller rörelser huvudsakligen i bara en riktning. Anslutningen mellan ram och fyllning gjordes så att träets rörelser tas upp av konstruktionen. Ramverket är hopfogat i hörnen med slitsning eller tappning.

I bygghandeln finns dörren till höger eller dörrar med yta av formpressad HDF med ”honeycomb”-fyllning.

Numera är man obekväm med träets naturliga rörelser och gör konstruktioner som upphäver dem men man vill behålla det yttre utseendet. Ramvirket är hoplimmat av slumpartat valda träbitar med skilda egenskaper. Fyllningen består av en fanerad spånskiva med pålimmad kantlist som limmats fast i ramverket. Så mycket sönderdelat och hoplimmat trä för att få en dörr. Den moderna dörren utgår från syntetiska träprodukter, inte speciellt miljövänligt och inte alls lika hållbart som den gamla sortens dörr av homogena och utvalda trästycken. För att få ett enhetligt utseende och dölja blandningen av olika konstruktionsdelar har ett fanér limmat över alltihop. Eller så är dörren formpressad.

Att känna till det här tycker jag är viktigt så att man inte köper något enbart med ögonen. Precis som då det gäller byggnadskonstruktioner och köp av hus ska man veta vad det är man får för pengarna. Vad som finns bakom ytan.

”Utveckling” innebär inte alltid förbättring.
Vi söker kvalitet men får yta.

.