Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Handgrävda diken

Handgrävda, öppna diken är en bristvara i den här delen av landet. Stora delar av åkermarken är täckdikad, även det kanske för hand med ett redskap som på bilden nedan, men i fallet med täckdikning ser man ser ingen skillnad på om diket är grävt för hand eller med maskin.
täckdikningsspade
Denna smala träspade är den första generationens redskap för täckdikning kan jag tro. Till dessa täckta diken användes nergrävda tegelrör.

När jag ser öppna handgrävda diken hoppar jag högt av glädje, kanske ger jag till ett glädjetjut. Tänk att de har bevarats! Tänk att någon kanske förstått storheten i att bevara uttrycket som handgrävda diken ger landskapet. Ty de försvinner i snabb takt. Hur lätt är det inte för en traktorgrävare att ”förbättra” till det som kulturhistoriskt är sämre. Självklart kan man rensa ett handgrävt dike med maskin men det måste styras upp och genomföras med känsla och det är inte självklart att det görs. Tänk att byggnadsvårdens tidskrifter aldrig tar upp det här landskapsvårdande karaktärsdraget.

Ty landskapsvård är just vad det är det här med handgrävda diken.  Du vet väl att ett handgrävt dike skiljer sig avsevärt från ett maskingrävt och att floran längs dikesrenen kan vara helt underbar…

 

Annonser


8 kommentarer

Skyfflar och spadar

Det här är några av alla de redskap som finns här på gården sedan tidigare.
redskap1
1. spade med rak överkant
2. avkortad slungspade
3. skyffel med rundad överkant
4. skyffel med rak överkant
5. slungspade (märkt Norbergs Motala)
6. skyffel med rak överkant och stålskaft (införskaffad för ett par år sedan)

(Skyfflar har rak nederkant, spadar har rundad.)
Observera skillnaden i utformning på de äldsta skyfflarnas kontra spadarnas handtag.
redskap2
Nja, de här spadarna och skyfflarna räckte inte till för att bearbeta lerjorden med sina hårda ”kocklor” efter VA-grävningen. På två majveckor grävdes det 70 meter. Grävaren lade tillbaka lerjorden och tryckte till. Det blev hårt. Vi vet att marken sjunker med tiden där det grävts. Därför ville vi ha en bombering av ytan innan växtligheten etablerar sig, därav denna insats med handverktyg. Längst till höger på bilden ovanför står en nyinköpt norsk ”krafse” av härdat stål med bredden 320 mm och skaft av lackat askträ, med längden 1,2 m.

redskap3
Hackan är perfekt att hacka sönder lerkokorna med. Även om vi fått tipset att hyra en jordfräs istället :-)
Jordfräs använde vi på 90-talets slut då vatten från brunnen drogs in i huset och en markbädd anordnades. Dessvärre hackades också ogräsrötter som kvickrot sönder och dök upp i mångfald. Den här gången bestämde Halvan att handredskap skulle användas. Visst är det beundransvärt!


2 kommentarer

Att gräva

En grävmaskin och en spade fångade tillsammans. Jättespaden är ett konstverk av Gunnar Carl Nilsson.
grävning_web
Handgrävda landskapselement ska man inte förakta.
Spår i landskapet förstörs så lätt med stora maskiner. Bullriga maskiner. Det är inte heller säkert att det blir välgjort. Eller snyggt över huvud taget. Jag skulle kunna visa bilder på många förskräckliga slutresultat efter grävmaskiners framfart.

Det handgrävda vill jag slå ett slag för. Handgrävda diken som formar landskapet, gamla trädgårdar, gamla vägar… Var rädd om dem. Hur lätt är det inte för en maskinförare med stor traktor att ödelägga det hela!

Här är vi nu inne i ett skede då det ska grävas för vatten och avlopp här på gården. Undrar just hur det ska bli :-) Skönt nog ska inga kulturhistoriska krockar behöva göras.

.


7 kommentarer

Jordhög

Igår kom en lastbilsleverans med 7 kubikmeter matjord. Innan hade vi förberett genom att ta bort den täckning av ytan som legat i flera år, jämna till marken genom att med korpar och spadar ta bort tegelskärvor och skrotsten som någon gång blivit utfyllnad. Några kvällstimmar, inte mer, tog det. Sen la vi tillbaka markduken som ska få ligga kvar under den nya jorden. De två stora mossiga stenarna som ska sticka upp bland perennerna täckte vi med plast så att mossan inte skulle förstöras utifall jord skulle hamna där.


Redskap som korp, spett, spade, slunga och kratta kom till användning.


Så här ser det ut nu och säkerligen fram till i höst. Ytan ska hägnas in mot ”odjuren” rådjuren.


Markduken som nu hamnat under jordhögen. Närmast svarta huset ligger plåt kvar. Där ska vi lägga kalksten i sand och ha en vägghängd bänk. Så man kan sitta och se ut över härligheten ;-)

TREVLIG  MIDSOMMAR!

.