Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Sotare – skorstensfejare – knopare

Är man intresserad av kulturhistoria kan man väl inte låta bli annat än att älska sotaryrket. Ett viktigt hantverk som står sig än, där redskapen i mångt och mycket är desamma som för 100 år sedan och längre, där språket ”knoparmoj” fortfarande lärs ut under utbildningen för att det inte ska försvinna. Snacka om yrkesstolthet! Det går bara inte att låta bli att bli glad då skorstensfejar´n kommer iklädd sin kurpis och med bältet som bevis på yrkeskunnande.

sotning2
I veckan var det dags. Varje år sotas kaminen men de andra tre eldstäderna i huset bara vart tredje år, de eldas inte lika mycket i. Längre tid mellan sotningarna får det inte gå i den här kommunen, då blir det eldningsförbud och provtryckning måste ske innan man får elda igen.

Det som är ganska nytt bland sotarnas redskap är dammsugaren, ack så behändig att använda jämfört med förr. Då jag flyttade hit var de inte i bruk. Själv minns jag min mamma som täckte över många möbler med stora tygsjok i samband med att sotar´n skulle komma och göra sitt arbete.

sotningsredskap
Uråldriga redskap som fungerar än idag är sudd, krejs (viska) och raka. Det sistnämnda redskapet har olika rakor i var sin ände av stången, en slipraka i andra änden.

sotning1
Här borstas sotet bort på undersidan av vedspisens största kokplatta. Dock inte med en sompe (en äldre typ av kvast)denna gång.

Den här gången fick jag lära mig att det anses bringa lycka (till huset antar jag) om sotar´n är första besöket för dagen. Och att man ska skaka hand då han kommer.  Det var något nytt som jag uppskattade att få veta. Nu blev det handskakning då han gick istället. En kamin, en kakelugn och två vedspisar är nu redo för ytterligare eldning. Allt är i sin ordning. Skönt!

.