Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Klippspik

Alla snickerier (och mycket annat) är spikade med klippspik i detta hus. De har dragits ut om så behövts när fönsterfoder, golvsocklar och taklister försiktigt kilats loss för att återanvändas.

Klippspik, som har kvadratiskt tvärsnitt med skarpa hörn, är mycket bra att fästa snickerierna med så att de inte spricker. Klippspik är värda att återanvändas. Klippspiken är också svagt koniskt, den smalnar av mot udden (i motsats till trådspik som är jämntjock förutom en spets längst ner) och därför lossnar den förhållandevis lätt när snickerierna kilas loss. De här spikarna är lätta att räta ut och såklart återanvända.

Så här var förhållandet runt fönster och dörrar innan restaurerandet påbörjades. Fönsterfodren gick i liv med den tapetserade väggytan, de hade ”sjunkit in” i väggen efter att skivor spikats på väggen. Likaså var det med fönstrets understycke. Där hade t o m en horisontell list spikats över mötet mellan vägg och snickeri då snickeriet låg en bit in i väggen.

Efteråt ligger foder och understycke utanpå väggen precis som det såg ut från begynnelsen. Den smala yttre fönsterbrädan kom till då jag ville ha en lite bredare yta för krukväxterna. Den har fästs utan stor åverkan på originalsnickerierna.

Ni anar inte hur mycket jag längtar efter ett nytt praktiskt byggnadsvårdsprojekt. Det är nästan så jag ”klättrar på väggarna”. Att det skulle bli så har jag inte kunnat föreställa mig!


4 kommentarer

Kila bort

Finns det något mer enkelt utformade hjälpmedel inom byggnadsvården än träkilar? Här en bild från då salens fönsterfoder togs bort tillfälligt.
kila bort foder
Så många dörr- och fönsterfoder som har lossats på här i huset med hjälp av kilar. Lossats försiktigt för att senare spikas på plats igen efter pappspänning av väggarna. Här i huset är snickerierna fästa med klippspik, vilket gör att de lossar lättare än om de vore spikade med trådspik. Klippspiken är konisk till sin form och det underlättar att få ut dem ur spikhålet än trådspik.

Här finns att läsa:
Lite mer om klippspik
Och om tillverkning av trådspik

 


1 kommentar

Spröjsar

Ytterdörren har väldigt enkla och fina spröjsar tycker jag. Just nu är färgen bortskrapad inför målning till våren. Spröjsarna har ingen ”krullig” profil utan bara en snedfasning trots att dörrspeglarna omramas av en ”krullprofil”.

Den här fasningen har jag tagit fasta på. De nya innanfönstren till övre farstun och fönstren till det nya uthuset har bara en enkel fasning på bågarna. That´s it!

.

Läs även andra bloggares åsikter om


6 kommentarer

Rejält

Titta vilket rejält virke som använts till foderlisterna runt dörrarna. Det här dörrfodret finns i hela bottenvåningen.

Profilen följer årsringarna och kärnan ligger centrerad. Profilen består, från tunnaste änden räknat, av hålkäl, halvstav,  karnis och band (eller platt) och hålkäl.  Listen är maskinhyvlad och vanlig vid förra sekelskiftet med inspiration från barock/rokoko men med ursprung i den romerska antikens listverk av huggen sten. Influenser från antikens profilgrammatik finns alltså  i mitt Universum (och inte bara här förstås) som uppfördes för bara 100 år sen. Detta intresserar mej. Av listverkens profiler kan man datera en byggnad.

Den här grågröna kulören, som var vanlig vid förra sekelskiftet,  ska vi återigen försöka få till igen.  Alla snickerier i salen och säkerligen även i kammaren  ska målas med linoljefärg i denna kulör.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


6 kommentarer

Ytterdörren

Jodå, så här ser ytterdörren ut just för dagen. Fram till våren kommer vi att leva med vår gamla farstudörr i det här skicket:

Den har varit på en resa till snickeriet där nya dörrspeglar tillverkats. I samband med det plockades hela dörren ner i sina beståndsdelar, skrapades och sattes ihop med de nya speglarna. Efteråt penslades rikligt med varm linolja på hela dörren.
Det är en fröjd att gå ut och in genom den och känna lukten av linolja och känna hur väl gångdörren ansluter mot karm och det passiva dörrbladet.

Fram till nån gång i augusti såg dörren ut så här. Vitmålad och med äkta Masoniteskivor från Rundviksverken spikade över dörrspeglarna.

Här har MrsUniversum tagit bort träfiberskivan på ena dörrbladet. Smala remsor av masonite var nubbade fast som underlag och stöd för den större skivan.

Jasså jaha, dörren har även varit brunröd en gång också…

Så här alltså.

Och grön… masonitedörren har varit blå. Och hörnen i ramträet har för länge sen förstärkts med vinkeljärn. Hela huset har ju satt sig och är riktigt snett och lutande. Vi har bestämt oss att leva på husets villkor och inte räta upp stommen. Det skulle få alltför stora konsekvenser för fönster, dörrar och golv. Vi finner oss i det gamla husets egenheter. Så får det vara. Men vinkeljärnen är borttagna och i försänkningen är trä ilagt.

På insidan såg det ut så här då träfiberskivorna avlägsnats. En kromoxidgrön färg kom fram och de spruckna speglarna visade sig. Att masonite var spikad över hela härligheten var en bra lösning då, men vi vill ju ha fram den gamla ursprungliga formen på dörren. Vi undrade om vi skulle klara av att laga dörrspeglarna själva. Någon hade någon gång kittat/spacklat igen springorna men det hjälpte inte i längden.

Vi lämnade dörren till snickarna som hjälpt oss tidigare i år med den platsbyggda garderoben. På snickarverkstan tillverkades fyra nya speglar av härligt fet, kvistfri furu.

Då dörrbladen tillverkades sattes ramträet ihop med trätappar, inga spikar eller skruvar. Det här är två av tapparna som dörren var hopsatt med. Man ser att de utsatts för stora krafter och kroknat då huset satte sig. Tapparna har återanvänts då dörren sattes ihop igen. Återbruk även i den detaljen.

Färglagren togs bort utom på de spruckna speglarna som vi har kvar här i Universumet. Underst fanns en ådringsmålad yta, sen kom den kromoxidgröna, sen en 20-talsgrön på insidan och på utsidan en brunröd, och sista lagret är den vita färgen från 70-talet. Ungefär så.

Nu har jag fått något nytt att fundera på över vintern. Trodde med säkerhet att dörren skulle bli kromoxidgrön lika insidan under masoniten. Tror nu att den ska bli ekådrad eftersom ådringsmålning var första lagret färg. Och vi har ett ekådrat slagbord och ekådrad pinnstol som förlaga. Med ådringsmålning blir inte heller färgen så hård mot den ljusa farstun.

Men hur gör vi med dörrfoder på in- och utsida?????????

Våran innerdörr fick räcka som skalskydd under tiden ytterdörren var på verkstan. Den är slät på utsidan och glasytan är lika stor som på gamla ytterdörren men utan spröjsar.

Ni ser också att det är stående enkelfasspont på verandans vägg och liggande enkelfasspont på husets övriga väggar. Verandasponten är INTE målad med slamfärg.

Här sätts dörrarna på plats. Gångdörren sluter så väl an mot karmfalsen. Snickarna justerade in den så väl i karmen trots skevheter och ojämnheter. Gerade hörn i ramträet slöt inte tätt eftersom karmen genom gamla sättningar blivit skev. Där ströks lite linoljekitt på, inte modernt spackel eller silikon.

Det gamla spegelglaset höll påfrestningar i frakt och isärtagning och är åter på plats med sina ojämnheter och blåsor. Härligt!

Joo, vi har nog blivit åldriga som inte gjorde det här jobbet själva. Gamla och bekväma!? Eller va??? Himmelens tur att det finns skickliga hantverkare på jordens yta. Det här känns underbart skönt för oss och för den 100-åriga dörren!
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


4 kommentarer

Kila stadigt

Så ja, då är fönsterfodren i salen bortkilade. De ska skrapas, förvaras, spikas på plats och målas med linoljefärg. Men först ska här pappspännas.

Med träkilar kan foder och socklar tas bort försiktigt utan att förstöras. Allt för att återanvändas förstås, på samma plats. Nu är vi på G igen – med knapp styrfart.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Lämna en kommentar

Fönster snickras

Igår lunch var jag till det lilla snickeriet som tillverkar fönstren till uthuset. Karmarna var färdiga. Tre rutor blir öppningsbara, bågarna till dem var inte gjorda. Snickar´n och jag diskuterade stängningsbeslag som är beroende av bågens mått.

Största fönstret syns nedanför. Karmarna fasas 15 grader runt om. Det blir alltså ingen ”allmogeprofil” , varken på karmar eller bågar, för huset ska synas att det är byggt nu men andas tradition. Gamla bågar av den här typen finns ibland i verandor t. ex.  Får se om det går att få till. Spännande är det. Runt om finns frästa spår för infästning av smygbrädor och fönsterbänk.  Och ni som är byggnadsvårdare och läser detta  –  det blir tvåglas-isolerrutor  –  svimma inte. Detta är de allra första fönstren av så modern konstruktion här i Universumet. Gissa om det har diskuterats oändligt??? Jojo, det är bland annat därför som ALLT tar tid här. Men fönstren ska alltså in i en nybyggnad – de spröjsade enkelglasfönstren med lös innerbåge byter vi aldrig i livet ut.

Kärnfuran är kådrik, jag tycker det känns bra. Snickerierna kommer att oljas in med kallpressad linolja och sen strykas två gånger med linoljefärg. Även detta pratade vi nogsamt om igår. Så här är det tänkt att se ut med öppningsbar båge:

Fönsterträdet
.
När jag var pojk
fick jag följa med far
till skogen.
Träden vi fällde
var särskilt utvalda.
Fars ögon bestämde
spantvirke
svallbräder
bjälklag.
Vi kunde gå en hel dag
innan far hittade dom
rätta träden.
.
 
Dom träd
som skulle bli
fönstervirke.
Årsringarna skulle
ligga tätt samman
som bladen i bibeln.
Ett bra fönsterträd
har växt sakta genom
stormens vita nosring.
.
………….Bengt Cidden Andersson
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Lämna en kommentar

Snickerierna

Anledningen till att vi inte endast tapetserar om i salen är de lager av skivor som gjorde att snickerierna blev inbyggda/”infällda” i väggen, de frigjorde sig inte som brukligt. Det såg inte bra ut!  På dörren till kammaren gick skivan t.o.m. längre ut än fodret och en lodrät list hade lagts till för att täcka skarven, bilden t.v.

 

Fönsterfodren var även de insjunkna i väggen.  Allt det här kunde döljas bakom gardiner och draperier men i längden vill vi inte ha det så.

För flera år sen fördjupade vi fönsterbrädan genom ett tillägg som syns här ovanför på högra bilden.  Man kan även se, åtminstone i högre upplösning, att den jugendgröna snickerifärgen kommer fram under den tixotropa vita tjockfärgen. Den fanns således kvar synlig till 1982.

Socklar och fodersockel har Halvan försiktigt tagit bort. De finns i säkert förvar liksom taklisten. Resvirket syns nedanför fodret, där fodersockeln suttit. Bakom den understa skivan har vi sett att det finns lerklining.