Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Slåttertider

Så har då slåttannan begynt här så smått.
lieslåtter_2016
Vi tar det i omgångar detta med att slå gräs med liar. Nu faller de flesta av ängsblommorna. De får ligga och torka och för att göra det måste höet vändas ett par gånger. Regnar det inte utan är varmt och soligt torkar det på ett par dagar. Under tiden höet rörs om faller frön till marken och ängen blir än intensivare år efter år.

Här finns lite mer att läsa om lieorv. Det på bilden är ett relativt nytt överarmsorv som är mycket behagligt att använda. Man kan gå med rak rygg vilket är viktigt för att orka slå större ytor.
Och är ni intresserade av hur slåttannan kunde gå till i Västerfanbyn i Anundsjö socken, Västernorrland, innan byn skiftades går det att läsa här.  Älskar den beskrivningen.

Tillägg: Och så länkar jag till den läsvärda Liehandboken som kom ut förra året.

 

Annonser


12 kommentarer

Slåttern påbörjad

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.


2 kommentarer

De saligas ängder

Ängen kunna anses ibland
själva grundämnena till vår
jordiska lycksalighet.

.

Kanske tycker ni att jag är tjatig det här har man kunnat läsa förut här på bloggen :-) Men jag gillar detta så mycket.  Så såg man på ängen, åkerns moder, under 1700-talet. Nu är gräs emellanåt bara något besvärligt att bearbeta. För gräsmatta vill de flesta ha. Även jordbruksmarken minskar i areal i landet, åker, äng och hagmark växer igen. Tänk vad djur och den arbetande människan med handredskap gjorde väl för sin omgivning utan att tänka speciellt på skönhet och landskapsvård. Det handlade om överlevnad och begränsades inte bara till en tomt utan till många hektar mark, ett helt landskap.  Jag imponeras då jag tänker på det  strävsamma liv som levdes förr. Att leva nära naturen var ett måste då för att få mat för året.

De saligas ängder, de élyseiska fälten, Champs Élysées, Paradiset.

Jag tycker om mitt Universum med träd, gräs och stenar.
Med motorgräsklipparen kör Halvan upp gångar genom gräset.
Efter midsommar slår vi det långa gräset med lie. Det brukar räcka med en gång per sommar enligt vårt skönhetsideal :-)

Ängen kunna anses ibland
själva grundämnena till vår
jordiska lycksalighet.

Svenonius 1769

Jag googlar och undrar om den man som skrev detta kan vara Jonas Svenonius som var kyrkoherde i Välinge församling i Lunds stift åren 1746–1768? Eller var det Jonas S. som var präst i Brunskog i Värmland. Eller var det någon helt annan?

.


5 kommentarer

Slåttanna

Mellan skurarna tar vi tillfällena i akt och slår det höga gräset.

Halvan går som en märla med den gamla lien, som svingas så här :-). Vi planerar att köpa en ny snart. Då bloggar jag om den så klart. Trä i orvet och ett finskt lieblad tänkte vi.

På tio minuter max var den här ytan slagen av oss två.  Vi hittade ett humlebo som jag har markerat med en pinne  för att inte gå i det. Att det ska vara kvar är ingen diskussion.

Torkvädret är dåligt så det är tur att vi inte behöver hö till några djur i vinter. Det skulle inte bli maxat näringsrikt ifall det ligger ute i regn. MrsUniversum imponeras mer och mer av jordbrukare och bönder förr i tiden. Vilken kunskap de hade lagrade i sig utan tillgång till SMHI, utan forskningsrön, bara generationers traderad kunskap. Och tänk om allt slog fel som storsvagåret 1867!!! Vilken tragedi.

.


Lämna en kommentar

Gräsänka på riktigt

Så nu är jag gräsänka. Härligt att vara ensam med sina tankar och funderingar ett tag. Att sköta getter, läsa i solstolen, dricka iste eller rosévin, dona i det eftersatta kökslandet – ja listan är lång på vad jag vill göra…

”Halvan”, som nu befinner sig på sitt rätta element, njuter nog precis lika mycket. Vår båt ligger på land och han har nu trots detta möjlighet att vara på sjön tillsammans med seglarkompanjonen i dennes båt. Först Mälaren och sen lär det bli slussning ut i Östersjön.

Det blåste inte speciellt mycket då de gav sig av…

MrsUniversum plockade smultron på gården till sitt välbefinnande. Aldrig trodde hon under sin barndom i norr, att det skulle bli till att plocka dessa goda bär på hemmaplan en gång framöver.

Jag tycker smultrion är bra marktäckare och låter dem frodas vid magasinet mot gårdsplanen och i trappan till matkällaren. De fanns här före mej men jag hjälper dem att utöka reviret. Även kring rabatter får de bre ut sig, men helst inte i grusgången.

Även lite slåttanna blev gjord. Före semestern slog vi de största gräsytorna med lie. Men först för ett par dagar sen slog vi överblommade prästkrageytan. Jag har vänt på höet ett par gånger genom att räfsa ihop det i strängar. Nu räfsade jag ihop höet i högar och bar in det i logen där det tidigare slagna redan låg. Höet ska vi ha till hands till getterna senare i höst.

Höet, som inte är någon stor mängd, luktar gudomligt. Jag minns barndomens somrar med hopp i höet och ibland övernattning där. För mej är hö sommar i koncentrat!!! (Gräsänka är ju otroligt passande benämning kom jag just på :) Så i min lyckliga ensamhet bestämde jag mig för att då mörkret fallit på och månen sken (fullmåne för ett par dagar sen), slå upp portarna från logen, lägga mig i höet för att lukta, tänka och fundera, titta på månen. Det var en underbar och rofylld timme! Bara ficklampan lyste vägen, sen var det naturmörkt.

”Man borde inte sova när natten faller på” skrev Jeremias i Tröstlösa. Men slutstrofen i sångtexten stämde inte igår. Jag ville vara ensam…

 

Man borde inte sova
 
Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.

Finns på Youtube med Helen Sjöholm. Slutet förstör dock stämningen.