Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


2 kommentarer

Slamfärg åldras fint

Ni ser två väggar på ett hus, två fasader. Den ena är målad på 1950-talet, den andra senast på 2010-talet. Båda kläddes med plåt på 1970-talet.

2003 tog vi bort plåten på gavelfasaden och jag har målat den två gånger med röd slamfärg sedan dess. Ett decennium senare, 2013, avlägsnades plåten på långsidan bakom lärkarna. Och den har alltså fortfarande inte målats sedan 50-talet. Visst tänkte jag att måla den ganska snart men så har inte blivit för den är fortfarande bra som den är.

En detalj ni ser är att fästena för stupröret vid knuten sitter kvar utan rör. Hängränna och stuprör behövs egentligen inte här, de saknades när huset stod klart 1910 och kom på plats först på 20- eller 30-talet. Sockeln är så hög att regnvattnet inte skvätter upp på fasaden, åtminstone inte nämnvärt. Träden skyddar också från västliga vindar. Så troligen kommer den gamla hängrännan och stupröret inte upp igen även om de är så mycket finare än nya takavvattningar, inklusive de gamla fästena. Men de behövs inte så länge lärkarna står där.


Lämna en kommentar

Pergolan

Vinrankan ramar villigt in pergolan vid ateljéns gavel och skuggar fönstren vilket är bra för inomhustemperaturen varma sommardagar. Sedan bilden togs har jag ansat bort några slingor. Perennträdgården har tappat sin försommarblomning sedan länge men ser lite fin ut än, men här finns ”utvecklingspotential” som det brukar uttryckas. Under den fyra veckor långa bortavaron vattnades den aldrig annat än av lite regn.

Bryggeristolarna som jag berättat håller på att renoveras/målas om är ännu inte färdigställda. Metallunderredena kvarstår att måla (ska bli ”silvriga”) och nästa säsong kommer de att kunna användas fullt ut igen. Här får processer ta tid, ibland en rundlig tidsåtgång. Ett par andra fällbara trädgårdsstolar står tillfälligt uppställda mot väggen färdiga att användas.

Ingången till perennträdgården är fint inramad av en växtvillig blå staketdruva som klänger på spaljén som blev pergolatak 2016.