Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Äpplen av ek

Den bleka novembersolen kommer in i kammaren och med släpljuset framträder sniderierna på ekmöblerna väldigt tydligt.

Gissa om mitt hjärta längtar tills jag kan tömma skåpet med glas och porslin, städa det, damma av det och kanske vaxa det. Sen ”skjuts in i salen”, fylla på med finporslinet och finglasen igen :-)  Här ryms lika mycket modernt 50-tal som sekelskiftesporslin. Likadant ska jag göra med spegelskåpet i samma serie, nu linneskåp med dukar och annat fint.

Här i Sverige bröt en debatt nyligen ut där någon okontrollerad statistik visade att unga kvinnor gärna skulle bli hemmafruar om de hade möjlighet.  (Bloggar som t ex UnderbaraKlara, Kafferepet, Husmorsskolan skulle vara beviset för detta?)  Jag är inte hemmafru, har aldrig varit,  men känner denna häftiga längtan att städa, sortera, göra fint, ta hand om. Beror det på gener eller socialt arv? Kanske spelar svaret ingen roll just nu – jag bara längtar efter att snart få ställa i ordning. Men jag heltidsarbetar med annat. Det är en av flera (bort)förklaringar till att det tar sin tid att få salen färdig kan jag säga :-)

Spegelskåpet  var gåva från David till Lisa då de gifte sig 1934.

 
.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


2 kommentarer

Golvet i salen

Jag bör kanske nämna något om golvet i salen också. Från begynnelsen omkring 1910 låg en mönstrad korkmatta på golvet. Den har jag aldrig sett i verkligheten men den skymtar fram på ett gammalt fotografi.

Mamma, pappa, barn i salen nån gång omkring 1910. Kolla korkmattan! Jämför det här fotot med det gamla fotografiet här som visar motsatt sida av salen.

Salen hade, då jag trädde in i Universumet första gången, en beige plastmatta. Den klarade jag inte av så för flera år sen lät vi lägga in en enfärgad linoleummatta i rödorange ton, Uni-walton från DLW. Vi la in den trots att salen på intet sätt var färdig att ta itu med för övrigt. Jag ville ha en golvmatta som gick bra mot ekmöblerna, för de kommer nog att bli kvar i rummet.

https://i1.wp.com/farm4.static.flickr.com/3244/4016761354_45f20c2d0f.jpgSalen med möblering är dåligt dokumenterad i bild eftersom det hela tiden har varit planerat att ta itu med den och en halvfärdig rumsmöblering har inte känts väsentlig att fota. Tyvärr kan jag tänka nu.

Vi förhörde oss med tre olika golvfirmor för att få linoleummattan på plats. Det var svårt att få gehör för att lägga mattan på lumppapp som vi ville. Golvfirmorna ville lägga underlag av 6 mm spontade spånskivor för man ville inte ta risken att få reklamation om golvbrädorna skulle framträda efter ett tag. Detta trots att vi ihärdigt förklarade att vi verkligen enbart ville ha lumppapp under linoleum. Så i salen las skivor, i farstun lumppapp…

Efter dessa år kan jag säga att lumppapp-läggningen blev bättre enligt mitt sätt att se. Det är bättre och genuinare att se golvbrädernas läggningsriktning än skivskarvar!!! Och ett tips till andra som ska byta golvmaterial: se till att golvläggarna inte slipar ner brädskarvarna för då går det inte att ta fram ett orört brädgolv om man skulle vilja det framöver. I salen hann de börja slipa, i farstun där lumppapp las under linoleum, hann jag förbjuda dem att göra det.

I samband med golvläggningen dokumenterade jag brädgolvet och muren där kakelugnen stått. Vi tog bort masonitskivorna och alla nubb de var spikade med. Ett rätt stort jobb! På den tiden gällde analog kamera och jag tar mig inte tid att scanna av dem för att visa här men dokumenterat har jag gjort. Bjälklaget är i sin ordning och det har vi inte behövt bryta upp.

Imorgon, lördag, ska jag på släktforskarmässa. Tror att det ska bli både kul och intressant.


1 kommentar

Äppelmöblemanget i salen

Strax efter att föräldrarna dog (1934) gifte sig sonen David med Lisa. Som morgongåva fick Lisa linneskåpet Äpplet med oval spegel.  Här i Universumet  finns också i Äpplet-serien ett matbord och fyra stolar, två småbord – blombord – samt ett vitrinskåp. Jag antar att dessa andra ekmöbler också inköptes gemensamt i samband med giftermålet. Stolarna har vi magasinerade då andra ekstolar som det finns 6 av använts.  Frågan är hur vi ska möblera då salen är klar. Det lutar mot jugendmöblemanget. Sen ska kammaren ses över och möbleras.

Vi förmodar att systern Agnes bosatte sig på övervåningen men vi kan tänka oss att mathållningen var gemensam. Samtidigt flyttade sonen till den döda systern Berta, som då var 13 år och hade gått ut skolan, hit till gården. Systersonen trivdes hos moster och morbror som värnade om honom. Han var ju den enda länken in i framtiden av den här släktgrenen.

Lisa blev inte gammal här i Universumet. Hon dog på  julafton 1940 i kräfta, eller cancer som det heter idag. Sorgligt är även detta. Då det gäller de här uppgifterna har vi haft så stor hjälp och glädje av att av en tillfällighet lära känna Vera, vars mamma Hulda var bästa kompis med Lisa. Av Vera fick vi veta just detta om morgongåvan bland mycket annat. Vera dog i år, 90 år gammal. Levande berättad kunskap ska man aldrig, aldrig, ALDRIG  tacka nej till! Då vi lärt känna Vera bjöd vi hem henne till Universumet några gånger. I samband med det tittade vi på fotografier och porträtt och hon identifierade flera av personerna som vi inte kände till. På det här sättet har jag även fått mer känsla för hur de här människorna var som personligheter. Vera hade ju träffat flera av dem. MrsUniversum tycker det är guld värt…   Alla som släktforskat vet att det är svårt att få fram fakta som är yngre än 70 år på grund av arkivsekretessen.

De draperier som hänger vid dörren i salen (likadana har hängt vid den igensatta dörren) berättade Vera att Lisa införskaffade – 30-tals bruna med konstfullt knuten frans. De skymtar i förra inlägget. De är är inte riktigt min stil men de ska vara kvar.