Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Utsmyckning

Att göra fint för sin egen skull, utan tanke på att andra ska kunna njuta av det vackra… det kan tyckas lite bortkastat och ensamt. Samtidigt är det tillfredsställande och helt nödvändigt att göra vackert enbart för sin egen skull. Behovet av skönhet kan knappast stillas eller någonsin bli helt tillfredsställt… Men visst är det underbart när man är flera som kan njuta skönhet tillsammans!

Längta framåt eller minnas bakåt…

Sommaren 2020 blev midsommar något åt det hållet – inte mycket till majande förutom grönskimrande björklöv, buketter med ängsblommor och nystädat hem. Jul- och påskhelgerna är enklare att få till det koseligt inomhus. Många att sakerna finns redan hemma (åtminstone är det så här) och kan plockas fram men till midsommar ska mesta utsmyckningen plockas i naturen och är förgänglig…

Människans behov av skönhet tar aldrig slut. Att se hur man traditionellt smyckat sig själv, sina kläder, sina tillbehör, redskap, sitt hem upphör aldrig att fascinera. Behov av skönhet i en eller annan form har alltid funnits sedan urminnes tid. Det hävdas ibland att de är en kvinnlig egenskap att utsmycka. Det tror jag inte på men kanske har samhällsnormen varit så´n att kvinnor ofta smyckat hemmet, den miljö som legat närmast.

Tänk också på alla vackra landskap som formades av mulbetande djur och de människor som tillsammans samlade in vinterfoder till djuren. Inte tänkte de på att göra snyggt – de tänkte på sin överlevnad. Men ett bruksföremål som en räfsa kunde snidas, snirklas och målas bara för att behaga ögat.

Så – varför skulle inte jag plocka in en vas med vallmoblommor om de så bara står över dagen…


3 kommentarer

Liljorna på marken

Förra hösten hamnade narcisserna Banana Daiquiri och Jersey Roundabout i jorden. Plus en variant som jag inte har namnet på. Tillsammans med de liljor som redan finns här blev det en trevlig vårkonsert… De vanliga påskliljorna finns här i mängd och är hur lättskötta som helst, villigt kommer de upp ur jorden år efter år och de får stå kvar – inga rådjur gillar dem. De som finns med på fotot är de som blommar nu. Pingstliljor och en annan vit sort står fortfarande i knopp.


Lämna en kommentar

Uppiggande

Det behövs lite färgglatt i det grå vädret. Det får bli snörmakerier, något jag älskar men aldrig får chans att använda, då de miljöer jag bebor inte lämpar sig riktigt för denna vackra inredningskonst. Men drömmen finns kvar…
Jag har samlat på mig olika band, bollfransar och snörmakerier men de på bilden är fotograferade på en mässa.


1 kommentar

Förgänglighet

Hur ljuvligt är inte detta förgängliga!

En bra utställning om tapeter lockade mig tidigare i år till Frövifors. Men vad jag fick på köpet var en utställning om förpackningshistoria samt den tillfälliga utställningen Tsutsumi – Japansk förpackningskonst. Utställningen var vacker och på bilden visas wellpapp tillsammans med torkad fjädersparris. Jag blev bedövad av skönheten.

”Förgänglighetens betydelse har i Japan en annan betydelse än hos oss. I Sverige försöker vi ständigt tillverka hållbara föremål och väljer materialet därefter. En ökad användning av naturmaterial i Japan har den stora nackdelen, att det genom klimatfaktorer som temperatur, ljus och luftfuktighet i mycket större omfattning påverkas av biologisk förruttnelse.

Men just aspekten av förgänglighet utgör en viss lockelse – som Zen-filosofins huvudsakliga beståndsdel, vilken uttrycker att allt är förgängligt och underkastat ständig förändring.

Även inom området traditionella förpackningar finns många sådana exempel, där bambu som förpackningsmaterial är det mest framstående. Ett nyklippt rör utmärks av en mättad grön färg, som med tiden nästan omärkligt förändras till en starkare gulbrun färgnyans. En sparad förpackning tillverkad av bamburör, som under månadernas lopp har torkat och ändrat färg skulle ingen japan uppleva som på något sätt sämre. Först det naturliga förloppet ger ibland den optiska attraktionen. Dessa uttrycksformer för förgänglighet åtnjuter i Japan högt anseende.”

Och jag tänker på våra mjölk- och filpaket som numera alla har skruvkork av plast, ”bioplast” vill man rättfärdiga den med. Den absolut onödigaste delen på en nutida mjölkförpackning! Om ni frågar mig.