Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Utsmyckning

Att göra fint för sin egen skull, utan tanke på att andra ska kunna njuta av det vackra… det kan tyckas lite bortkastat och ensamt. Samtidigt är det tillfredsställande och helt nödvändigt att göra vackert enbart för sin egen skull. Behovet av skönhet kan knappast stillas eller någonsin bli helt tillfredsställt… Men visst är det underbart när man är flera som kan njuta skönhet tillsammans!

Längta framåt eller minnas bakåt…

Sommaren 2020 blev midsommar något åt det hållet – inte mycket till majande förutom grönskimrande björklöv, buketter med ängsblommor och nystädat hem. Jul- och påskhelgerna är enklare att få till det koseligt inomhus. Många att sakerna finns redan hemma (åtminstone är det så här) och kan plockas fram men till midsommar ska mesta utsmyckningen plockas i naturen och är förgänglig…

Människans behov av skönhet tar aldrig slut. Att se hur man traditionellt smyckat sig själv, sina kläder, sina tillbehör, redskap, sitt hem upphör aldrig att fascinera. Behov av skönhet i en eller annan form har alltid funnits sedan urminnes tid. Det hävdas ibland att de är en kvinnlig egenskap att utsmycka. Det tror jag inte på men kanske har samhällsnormen varit så´n att kvinnor ofta smyckat hemmet, den miljö som legat närmast.

Tänk också på alla vackra landskap som formades av mulbetande djur och de människor som tillsammans samlade in vinterfoder till djuren. Inte tänkte de på att göra snyggt – de tänkte på sin överlevnad. Men ett bruksföremål som en räfsa kunde snidas, snirklas och målas bara för att behaga ögat.

Så – varför skulle inte jag plocka in en vas med vallmoblommor om de så bara står över dagen…