Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Vårtecken


Sugrör som blev över blev en färgrik bukett nu när påskveckan börjar.
Igår, Palmsöndagen och Marie bebådelsedag, hördes både tofsvipan och sånglärkan här för första gången i år! Så trevligt.

Annonser


1 kommentar

Jag vet ett litet lärkbo

Det här är en sång som jag föll totalt för då jag hörde den i radio omkring 1985  i den här versionen. En enda gång hörde jag den – tills jag letade upp den på Youtube nyligen och har nu lyssnat grymt många gånger.  Vill också minnas att vi sjöng den i grundskolan.

Nu för tiden bor jag så till att jag har lärkbon nära inpå under försommaren. Längs dikesrenarna, som fortfarande finns kvar efter alla täckdikningar som gjorts, bygger de sina reden men de minskar stadigt i antal pga. jordbrukets rationalisering. Här hördes första lärkan i söndags. Sånglärkor, skönsjungande tättingar med oansenligt utseende – ni är hjärtligt välkomna tillbaka hit!  Sången är en traditionell visa i Kim Larsens tolkning:

Samtidigt som jag gläds finns oron där – den som ger djup åt tillvaron. Våran katt är en otroligt skicklig jägare. Och hon jagar inte enbart möss… Från våren då alla fåglar lever som intensivast, då nya oerfarna ungar kläcks, och fram mot hösten, får hon en pingla runt halsen. ”Halvan” tycker det är lite djurplågeri – men jag värnar småfåglar och deras ungar i möjligaste mån. Försöker att hålla henne inne i gryning och tidig morgon också, fåglarnas mest hektiska tid på dygnet.

JAG VET ETT LITET LÄRKBO

Jag vet ett litet lärkbo, säger inte mer
Det ligger ut´ på heden, så gömt att ingen ser.

I boet finns det ungar, och ungarna har dun.
De piper, de har tungor, och boet är så mjukt.

Och de två gamla lärkor, som flyger tätt omkring.
Jag tror nog att de märker, jag gör dem ingenting.

Jag lurar bak´ en slånbusk. Där står jag tätt inpå.
Jag håller länge andan och sträcker mig på tå.

För räven han vill bita, och pojken plocka bär.
Men ingen ska få veta, var lilla lärkbo´t är.

Melodi: Carl Nielsen 1924. Text: Harald Bergstedt 1921 /översättning: Eva Sommestad. Här på danska.