Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Fönstertätning

I helgen gick vinterboningen av de båda köken i huset av stapeln. På övervåningen blev det som tidigare men i köket nere blev det förändring genom att jag sydde fyra nya ”fönsterkorvar”/dragkorvar/tätningspåsar/sandkorvar.

Lätt som en plätt. Innerpåsar sys av tunt bomullstyg.  Tyget klipptes till med bredden ca 24 cm, dubbelveks och syddes ihop på tre sidor. Längden ska vara åtminstone 10 cm längre än fönsterbredden. Ena kortsidan, ev med stadkant, lämnas öppen. Ytterpåsen sys något smalare för att innehållet ska bre ut sig ordentligt i påsen och smita åt. Mina blev 20 cm som dubbelvikta vilket blir ok med det avstånd mellan fönstren vi har. Jag använde en överbliven stuvbit av Maria Åströms Citrus Limon från Ljungbergs Textiltryck.

Ytterpåsen vänds (till hjälpmedel har man en lång stång, jag tog ett väldigt långt skohorn av trä) och innerpåsen träs i. Man behöver inte stryka sömmen, den slätas ut då påsen fylls med innehåll. Först knyts innerpåsen ihop med ett snöre och änden viks in. Därefter knyts den yttre påsen ihop med ett snyggt snöre. Jag lägger sen änden under påsen så att den aldrig syns på plats.

Men innan påsarna/korvarna läggs på plats…

…måste jag i ena fönstret lägga in en tunn, lös falsbräda och skruva fast den. Huset har satt sig så mycket genom åren att den lilla falsen som finns inte är tillräcklig som anslag för innanfönstren. I vänstra luften är brädan på plats men inte i den högra som synes.

Från andra hållet ser det ut så här. Det här gäller endast ett fönster i hela huset och är inte jobbigt att ha som höstrutin. Nytt fönster har aldrig varit att tänka på :-)

Så är tätningspåsen på plats. Denna gång blev den inte fylld med traditionell sand utan med ris. Det gick åt 5 kg ris till fyra ”tätningskorvar”.

Här ser man att huset satt sig och tidigare ägare hyvlat ner bågarna för att följa förändringen. Spröjarna var en gång i tiden i samma höjd :-)

Det här sättet att täta mellan fönster har använts under lång tid vid sidan om vadd och fönsterlav.  Första skriftliga källan som nämner innanfönster är daterad 1729. Och då gällde det Stenbockska palatset i Stockholm vilket jag beskrivit tidigare.

.


2 kommentarer

Skörd

Det är fint att gå ut i kökslandet för att plocka in snittblommor.

Eftersom vi inte odlar potatis i år finns mer utrymme både för andra ätbara grödor och för snittblommor. Astrar är nytt för i år, en trevlig bekantskap tror jag nog. De som nu blommar såddes sent eftersom första omgången aldrig grodde – det var ju kallt och regnigt på försommaren. Lövkojorna är uselt små och hinner aldrig bli praktfulla – men de doftar så gott. Gladiolus, javisst! Ringblommor självklart, jätteeterneller odlar jag i år igen efter att förra året ha omvärderat dem fullständigt till något jag känner positiva vibbar inför.

Hoppas frosten dröjer ett tag till!

I helgen sätter jag in några av innanfönstren och har sytt fyra nya ”sandkorvar” för tätning mellan rutorna. Fast denna gång ska jag testa att fylla dem med ris.  Det är inte lika tungt men borde kunna fungera även detta för tätning och att ta upp ev fukt. Ni ska få se dem framöver.

.


2 kommentarer

Blommigt mot drag

Jag sydde ju fönsterkorvar av ett kattunstyg med 1700-tals tryck som jag nämnde för länge sen. De dragkorvarna ligger nu mellan rutorna i treluftsfönstret i gamla köket på övervåningen. De är så olika de nya gladprickiga ”korvarna” i farstun, att de får ett eget inlägg.

De här ”korvarna” är fyllda med sand.

Det är faktiskt väldigt bekvämt med ”dragkorvar”, fönsterkorvar, sandkrovar, riskorvar – kärt barn hittar jag på många namn till… Är tyget ljusäkta kan de användas från år till år. Det är så lättsamt att lägga dit de här jämfört med att arrangera mossa för vart år. Detta har absolut sin tjusning men det kan ju räcka med ett eller ett par rum med den lösningen.

Här ser ni en snutt av ett litet favoritbord – ett slagbord med målad björkimitation.  Det påminner mej om morfars och mormor kök. Bordet hör ihop med mitt Universum precis som karmstolen som skymtar. Stolen har Universumets tidigare brukare David snickrat. Vi känner oss rika här med alla dessa grejor som hör ihop med vårt Universum, som alltid funnits här.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,