Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Rönnen

Storm
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.


Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

TOMAS TRANSTRÖMER


4 kommentarer

Rönnbär & nypon blev till en girlang

Det är fridfullt och trivsamt att trä upp bär eller blad på tråd när man lyssnar på t ex radio eller en ljudbok. Sedan kan den användas länge som en utsmyckning och påminna om sensommaren.

Rönnen framför ateljén sjunger på sista versen. Den har tre stammar – en lutar betänkligt mot ladugården sedan i våras, en annan är vissen i toppen. Vi har beslutat att såga ner rönnen. Ett nytt skott som kommit upp ska få växa sig stort så om ett antal år står här förhoppningsvis en fin rönn igen. Men det är trots allt ett rätt sorgesamt beslut att hugga ner träd man tycker om…


Lämna en kommentar

Sensommarsol


Här luktar nu nästan som i mammas moster Esters finrum/sal/kammare i norra Sverige. En dröm är genomförd.

Förr

Många menar att livet var bättre förr.
De äger parkettgolv och kylskåp, de åker bil,
de har råd att i femton år hålla barnen i skola
och de minns att de själva hade det knapert en gång.
Arbetsdagen var lång och mödan tung
och ingen semester bjöds och aldrig en resa
och kanhända ingen politisk rösträtt ens.
Likväl menar de samfällt att livet var bättre förr
och naturligtvis har de rätt då de anser detta.
Ty bättre är ungdomens dagar än åldrandets år,
bättre än mättnaden är aptiten på livet,
bättre arbetets lycka än trötthetens blick.
Tiden själv är väl varken ond eller god,
världen själv är väl varken bra eller dålig.
Om någon säger att livet är bättre nu
än det fordom var, så är även detta en sanning.
Det är människors tycken som utgör verkligheten.

23 augusti 1955

Alf Henriksson
Ur Minsann, Vers från många år, 1976


Lämna en kommentar

Rönndruvans glöd

 

Fantastiskt så många rönnbär det blir i år! Vi har en enda rönn och den står utanför det gamla uthuset som rymde höns och grisar. ”Det blir fler rönnbär än jag någonsin minns”, säger ”Halvan”. Själv säger jag bara att riktigt många stora klasar blir det. Minnet är vanskligt att lita på.

Uthusbyggnaden målade vi Falusvart för nio år sen. De rödoranga bärklasarna gör sig bra mot väggen. Vi är glada över allt detta vackra här i Universumet!  Men om fotot användas som illustration till en mycket pessimistisk dikt av Artur Lundqvist,  får det en annan klangbotten.

 

Det bittraste i världen

Utanför ditt fönster står en rönn med röda bär, det är höst och löven är borta,
trädet står svart men upplyst av sina bärklasar som av glödande lampor i
höstens röklika dimma eller mörknande skymning,
                      och du frestas då att fråga liksom sagans drottning inför spegeln:
Rönnbär, rönnbär på trädet där, säg mig vad som bittrast i världen är!
                      och rönnbären kunde svara: Det bittraste i världen är att tiden går
förlorad, att tiden alltid går förlorad vad du än väljer att använda den till,
alltid väljer du fel, det inser du förr eller senare, det var inte detta
du ville utan något annat, aldrig detta utan något annat, liksom om
förverkligandet alltid vanställde det eftersträvade,
                      och fick du leva om ditt liv skulle du finna att tiden återigen gick
förlorad för dig, åter skulle du välja att använda den fel, liksom låge det i
tidens innersta egenskap att inte kunna användas, endast gå förlorad:
                      detta är det bittraste av allt i världen!

Artur Lundkvist ur ”Gryningstrumpet och skymningsflöjt”