Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Första gången vi sågs

Minns fortfarande den glada känsla jag upplevde 2001 då första säsongen av Sommartorpet sändes på tv. Jag tyckte om de första säsongerna då en inredare och en duktig snickare och en programledare tog sig an ett äldre torp för att på en enkelt sätt göra det lämpat för sommarboende. Programmen var så opretentiösa och slutresultatet välplanerat även om det var mycket kamera på ansikten och inte alltid så pedagogiskt filmat. Programledare var Gila Bergqvist. Snart nog förändrades programidén och inredning smetades ut över äldre miljöer. De där första programmen finns att se på SVT Öppet arkiv. Kanske kan Sommartorpets första säsonger räknas till kulturhistorien snart :-)

Minns även när jag läste första numret av tidskriften Gård & Torp. En Antik Special 2003. Jag hade missat ett tåg på Centralen i Sthlm på hemväg från ett uppdrag i Tyresö. Min väntan på nästa avgång skulle bli cirka 2 timmar. På Pressbyrån hittade jag en nyutgiven tidskrift om gamla hus med patina och väntetiden försvann snabbt kan jag berätta. Äntligen en tidskrift som inte bara visade glassiga interiörer. Gård & Torp gavs då ut av Antikbörsens förlag som 2011 sålde tidskriften till Bonniers Tidskrifter


Lämna en kommentar

Stadga upp timmervägg

Att staga upp en lutande timmerstomme.

Ny lärdom: en lutande liggtimrad vägg kan stagas upp på det sätt som fotona visar. Ni ser förstötarna (urtagen i stockarna) och inser kanske åt vilket håll väggen lutar. Så roligt att få nya lärdomar serverade genom besök på gammal gård.


9 kommentarer

Min AWAB-pall är som ny

Jag fick en begagnad AWAB-pall av min gamle vän E. Den var nerstänkt med blå målarfärg och linoleumytorna på varje avsats var skadade. Den har stått och väntat på vård länge nog nu. Nu när annexet, komplementbyggnaden, kommer att stå klar finns bra utrymme att placera den på. I stil kommer den dessutom att fungera perfekt där.
pallentrixad
Jag har ingen bild på hur den såg ut innan, lite typiskt, men den var försedd med en röd linoleumyta. Här i Universumet finns lite golvlinoleum i rött kvar sedan salens linoleumgolv las in. Men den är för tjock, 2,5 mm, eftersom den har juteväv på undersidan. Desktop-linoleum (möbelkvalitet) skulle gå bra men varför köpa något nytt då jag hade laminat i mitt materialförråd, laminat som aldrig kom till den användning jag avsett!

Så – eftersom jag fick veta att händige svågern fixat till två likadana pallar och försett dem med Josef Frank-mönstret Manhattan, passade jag på att fråga om han ville åta sig min pall. Det var inga problem. Han fick med sig pallen, kontaktlim och det röda Perstorpslaminat PP 2005 U som fanns i min ägo sedan långt tillbaka. Fyra dagar senare kom pallen tillbaka som ny! Det var fantastiskt!
pallenD
Till och med de vita ”golvplopparna” som var spruckna är utbytta.
pallenF
pallenG
pallenC
Det ser ut att ha funnits två svenska tillverkare av de här pallarna, nämligen Anderstorps Werkstad AB (AWAB) och Verkstad AB Lindqvist i Motala.
De här pallarna har sannerligen gått en renässans till mötes.
.


6 kommentarer

Gammalt och njutbart

Vad innebär byggnadsvård?
Det går nog att få rätt många svar på det.
fröställningar2

MrsUniversum tycker att det har blivit som med så mycket annat – byggnadsvård handlar ofta om konsumtion. Gärna kostbart, kanske för att visa att man har råd och hänger med trots att man valt att ”bebo ett gammalt hus”.  Men pengar förstör lika väl som okunskap. Många, även byggnadsvårdare, tror sig kunna köpa en livsstil. Kanske kan man det.

”Vi köper saker som vi inte behöver,
med pengar som vi inte har,
för att imponera på människor vi inte gillar.”

Något sådant ska australiensaren Clive Hamilton ha formulerat. Det liknar Montesquieus tanke som jag skrev om i ett av de första blogginläggen i mitt liv.

Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat.
MEN vi vill bli lyckligare än andra,
vilket är svårare,
eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.”

Men hur svårt kan byggnadsvård vara? Det är lätt att bli pretentiös när man som jag nu skriver om ämnet men enligt mitt sätt att se är en sann byggnadsvårdare en person som inte vill byta ut allt material i en lägenhet eller byggnad, varken i stommen eller äldre ytskikt och speciellt originalytor. Inte heller faller byggnadsvårdaren för nya moden som innebär att ett hus kan byggas om för att passa en rådande trend. Lika lite som man som byggnadsvårdare förändrar en funkisvilla genom att sätta in spröjsade fönster och putsa hörnkedjor (jo det har hänt i mitt grannskap), bygga nya innerväggar som tar bort ljuset och luftigheten som hör till funkisstilen, lika lite river man väggar för att åstadkomma en öppen planlösning i en parstuga eller en nationalromantisk byggnad. Det kallar jag för ombyggnad, möjligen renovering men absolut inte byggnadsvård. Kanhända håller begreppet på att urholkas när det blivit en trend? Man ser som byggnadsvårdare till att i möjligaste mån anpassa sig själv efter det hus man äger eller så köper man ett som passar behoven bättre. Att ”slakta” ett fint hus är helgerån. Jag menar att vara byggnadsvårdare innebär att ha stor kunskap och insikt – varför skulle vi annars ha utbildningar för bebyggelseantikvarier? Eller för den delen restaureringsarkitekter.

Byggnadsvård är att göra så lite som möjligt, att spara det som visar på människor som levt i huset tidigare, kanske är det de egna förfäderna. Att arbeta själv med huset är ett behov för byggnadsvårdaren därför att då förstår man hur det är konstruerat och fungerar. Kunskap om gamla tekniker och material och om hur livet levdes under olika epoker är nödvändigt. Det ger ofta anvisning om hur något ska utföras rent tekniskt och materialmässigt.

Det är också skillnad på att arbeta med byggnadsvård kontra restaurering eller rekonstruktion. Mycket enkelt uttryckt kan man säga att byggnadsvård utför man för att kunna leva sitt liv i/med en byggnad, på en gård och för att byggnaderna inte ska förstöras genom grovt förfall. Restaurering innebär att ”återställa”, att arbeta mer antikvariskt för att gå tillbaka till en viss tidpunkt i en byggnads liv. Gedigen hantverkskunskap krävs av utförarna. En restaurering ger en museal miljö, helst helt autentisk även om detta är omöjligt då varje tid trots allt ger sina spår i hantverksteknik eller materialtillgång. Det gäller att välja vilka årsringar man vill ska framträda. I båda fallen handlar det om att förvalta en byggnad under en period av dess varande.

Själv tycker jag att det ibland behövs stilbrott i mitt eget byggnadsvårdsprojekt, i Universumet. Förmodligen kan jag som arkitekt ha en något lite annorlunda syn på detta än en byggnadsantikvarie. Och jag reflekterar över  att alla ytskikt från 70-talet försvinner här med mitt goda minne…  Vet även att om livet hampat sig annorlunda hade jag, utan att känna det obekvämt, lika väl kunnat bo i en nybyggd villa i helt modern stil. Jodå, i nyfunkis utan att vantrivas. Men däremot inte i en nyproducerad villa i t ex New England-stil eller en nybyggd herrgård som plagierar en annan tid. Var tid har sin arkitekturstil.

Då det gäller tilläggsbygget här på min egen gård, på uthuset, annexet som det numera kallas, har det har en helt annan fönstersättning och fönsterform än befintliga byggnader. Det har inga vita fönsterfoder vilket alla andra byggnader har. Det har en annan panelning men fortfarande röd slamfärg. Det har tegeltak med den väldigt gammal typ av läggningen utan nocktegel som övriga uthus. Volymen håller sig inom gårdens befintliga byggnaders storlek – nybygget är lite annorlunda men ändå inte. Det är absolut inte ”vågad” arkitektur men heller inte en pastisch.

Hushållning med resurser ingår i byggnadsvård enligt min mening, därav följer också ett naturnära tänkesätt. Byggnadsvård  är ett helt koncept där trädgård, gårdstun eller omgivande landskap ingår…

Att byggnadsvårdsbegreppet förändrats över tid är helt klart. Då jag gick på arkitektutbildningen fanns en enda kurs att välja för att lära mer om äldre byggnadsbestånd. Kursen kallades  ”Varsam ombyggnad” och gick ut på att visa att i stenstadens sekelskifteslägenheter bör man bevara kakelugnar och snickerier. Många gick igenom utbildningen utan att ens ha fått ta del av denna enda valbara och fragmentariska kurs om äldre flerbostadshus. Inget talades t ex om hur nya ventilationssystem förstör en gammal byggnad genom håltagningar, sänkta tak osv. eller hur viktig estetisk kabeldragning är, om möjligheten att spara gamla strömbrytare, sanitetsporslin osv.  Då hade precis rivningen av Klarakvarteren avslutats, likaså miljonprogrammets bostadsbyggande, man var glad om stenhusen över huvud stod kvar. Mycket har hänt sedan dess som tur är! Utvecklingen har gått åt rätt håll.

.

(Ska bli jättespännande att se om Ulrika kommer fram till en slutsats framöver.)

.


4 kommentarer

I sakens natur

Det ligger lite i sakens natur att om man är intresserad av äldre byggnader och av byggnadsvård är man kanske även intresserad av second hand, återbruk, antikviteter.

Har man ett hus med tomt är väl trädgårdsintresse något som följer med eller som ofta vaknar då man väl bott in sig om det inte fanns från början.

Likadant kan jag tycka att det borde vara med landskapsvård – har man tillgång till mer än tomtmark är det självklart att man vill påverka för att ha vackert då man höjer blicken och tittar ut genom fönstren bortom tomten. Man vill att marken, odlingarna, jorden ska vara i balans, slyet hållas undan, tidigare arbetsinsatser i form av murar, handgrävda diken, hagmark hävdas. Allt kan man inte påverka själv men kanske något litet. Har ni sett skillnaden på ett handgrävt dike kontra ett som är grävt med stor maskinskopa? Skillnaden är betydande så var rädd om de handgrävda diken som eventuellt finns i er närhet! Det här är något som jag aldrig någonsin läser om i byggnadsvårdslitteratur- eller tidningar. Dessvärre! Det är Jordbruksverket och länsstyrelserna som skriver mycket bra om detta i de broschyrer dessa myndigheter ger ut men som tyvärr har liten spridning.


Det gäller att bevaka de gamla husens och kulturlandskapets intressen. Rejält. Vi är förhållandevis få här i landet som värnar de gamla husen, tomterna, trädgårdarna och hantverket som hör till detta!!!

Byggnadsvården närmar sig restaurering men är inte alls detsamma som renovering och reparation. Man är inte byggnadsvårdare per automatik bara för att man köpt ett gammalt hus. Vi byggnadsvårdare jobbar ju med frågor om hur man restaurerar gamla hus för att behålla deras material och identitet eller det svårpåtagliga uttrycket ”själ”. Under vilket tidsepok är byggnaden uppförd, vad gällde då den eventuellt förändrades, byggdes till, vad berättar byggnadsdelarna om husets historia och användning, vilka metoder ska man använda när man restaurerar byggnaderna…? Vilket levnadssätt var förhärskande i den socioekonomiska grupp som dåvarande byggherren befann sig i? Alltså – vad kan kulturhistorisk kunskap tillföra då vi ska restaurera? Hur mycket av det gamla bör vi ta vara på? Vad måste ”ovillkorligen” bytas ut och vad kan vi fortsätta att använda, laga och leva med? Ifråga om material, i fråga om levnadssätt och brukandet av byggnaderna? Samma frågor kan ställas när det gäller både gamla trädgårdar och kulturlandskap. Aldrig att jag skulle släppa ifrån mej det målningsarbete med röd slamfärg som jag gjort denna sommar till någon och bara säga att jag vill ha detta rödmålat – det kan ju bli vilken felaktig färgtyp som helst som används då. Nej, kontroll på åtgärder och material menar jag karaktäriserar en byggnadsvårdare. Är det något man inte kan, försöker man sätta sig in i alternativen som finns, söka svar på olika håll, för att överväga och slutligen välja. Det kan få ta tid.

En tidskrock uppstår ofrånkomligt då byggnadsvård med gamla metoder och material ofta kräver åtgärder under sommarhalvåret precis samtidigt som trädgårdsinsatserna. Här har vi numera slutat planera alltför stora byggnadsåtgärder mitt på sommaren om vi själva ska utföra dem, då är det tomten och vårt ”fritidshus” som får vår tid. Under vinterhalvåret får vi tid för byggnadsvård inomhus. Det tog några år att komma in i de rutinerna.

MrsUniversum tycker att det är viktigt med samarbete och att tänka över gränser – se hus, inventarier, tomt och landskap i en enhet. Tänka tvärvetenskapligt oftare än vad som kanske görs. För mej är det helt självklart att se en helhet men det inte är ett tänk jag föddes med, det är ett tänk jag lärt mig under rätt lång tid. Det är roligt och intressant att byggnadsvårda, inga självklara svar finns – en del av tjusningen är att söka sig fram till ett val, till ett beslut.

.

.


5 kommentarer

Så renoveras torp och gårdar

Den här boken eller ”byggnadsvårdsbibeln” finns i tre upplagor hos oss.

Längst till höger på bilden syns andra upplagan från 1973 som jag köpte i mars 1980 – 174 sidor.
I mitten femte  upplagan från 1990 som Halvan införskaffade 1992 – 271 sidor.
Ovanpå ligger det nyköpta exemplaret av nionde upplagan från i år, 2011 – 328 sidor.
 

Författare är Ove Hidemark, Elisabet Stavenow-Hidemark, Göran Söderström och Axel Unnerbäck.

Jag kan verkligen rekommendera de som ska köpa eller redan äger ett gammalt hus att läsa den här boken från pärm till pärm och därefter använda den som uppslagsbok. Inställningen  till den äldre bebyggelsen i vårt avlånga land är respektfull och mycket kunnig, allt från konstruktioner till detaljer, inredning och något lite om äldre trädgårdar. Och visst är gamla hus trevliga och jobbiga om vartannat… Hur som helst har de karaktär. Som kan gå till spillo vid hårhänt renovering.

.

.


9 kommentarer

Husförbättring???

För några veckor sen gjorde jag en resa bortåt Bergslagen. Jag såg en hel del intressant men även den här pågående renoveringen av ett hus. Jag antar att ägarna tycker att det är en förbättring, då äldre material byts ut mot nytt och modernt. Men faktiskt så kan man med byggnadsvårdsblick, ha en annan syn på renoveringen, ombyggnaden.

De fönster med mittpost och tvärpost, som syns längst till höger, byts helt sonika ut mot ett mindre enlufts perspektivfönster som syns till vänster.  I mittdelen har vid något tidigare tillfälle fönstren bytts ut till tvålufts kopplade fönster.  I det äldre fönstret är alla 4 lufter öppningsbara och utåtgående. Det nya fönstret kan mycket väl vara ett vippfönster. Det gamla är kopplat med två glasrutor i bågen, det nya har 2- eller 3-lags isolerglas. Det gamla fönstret är snickeritillverkat med virke av god kvalitet och med profilerade poster mot insidan. Det nya har med stor sannolikhet stumma, klumpiga bågar utan profil. Bågen måste vara kraftig för att hålla den tunga isolerrutan.

Titta här i tabellen som jag hittade i Norge för så där länge sen. Där jämförs k-värdena (numera u-värden) i olika fönsterkonstruktioner.

Det fina hantverksmässigt lagda plåttaket (målad järnplåt), lagt med skivtäckning med förskjutna falser, byts ut mot ”plegel”, billig fabrikstillverkad plåt i skivor som ska likna tegel, eller rättare sagt svarta betongpannor.

För mej innebär det här ett byte neråt, både vad det gäller materialkvalitet och utseende. På köpet försvinner det kulturhistoriskta värdet.

Slutligen kommer panelen kanske att bytas ut mot t.ex. lockpanel. Och vågrätt över fasaden, strax över bottenvåningens fönster, kapas panelen och en horisontell bräda eller plåt läggs in och målas vit (absolut inte i fasadkulör). Sådana avskärningar har en historisk bakgrund – de gjordes på gavlarna för att en lång bräda var dyrare än två korta. Då försökte man dölja skarven genom att måla allt i samma fasadfärg. Numera hör den horisontella skarven till modulhus där hela väggar fraktas på lastbil. En hel gavelvägg är krångligare att frakta än två gaveldelar. Dessutom skarvar man även långsidornas väggar numera. Och skarven accenturas med avvikande färg. Det hela skriker ut att det inte är platsbyggt, inte lösvirke och inte arkitektritat. 

Det gamla huset har, självklart i alla välmening men utan kulturhistorisk och teknisk kännedom, strippats sin identitet. Jag är ganska säker på att varken det fina hantverksmässigt lagda plåttaket eller de äldre fönstren hade varit omöjliga att ha kvar och samtidigt få ett vackert, bekvämt och energisnålt boende där kulturvärdena skulle ge huset högre andrahandsvärde.

Det är lätt att låta som besserwisser då det gäller hus och renoveringar. Alla människor bor, alla vet hur det är, alla har en åsikt, alla vill något och har rätt att välja själv. Och även jag har rätt att tycka till – men önskar att jag inte trampar någon för hårt på tårna! För att göra rätt val gäller det att inte bara lyssna på och lita till byggvaruhandeln eller gör-det-själv-tvprogrammen. Många byggprodukter är nya och har inte haft någon prövotid på marknaden och då är det risk att man ”köper grisen i säcken”. Då det gäller det här med hus är det extra svårt att få förståelse för antikvariska och även teknikhistoriska synpunkter.  Byggvaruhandeln har starka lobbyister i sina led.